Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Det gick väl ett tag, sedan var Johanna färdig med burken. Det hade faktiskt varit rätt gott.
"Så. Underjorden är uteslutet. Det var alldeles för nära döden", sade Johanna lika plötsligt som tanken kommit upp i hennes huvud. De måste välja någonstans att färdas. Underjorden eller på gatorna. De kunde säkert hitta en massa smink och sådant här som skulle kunna maskera dem.

"Det borde säkert finnas ett kläd och sminkrum, i huset." säger Thalia som ställer konservburken på diskbänken och vänder sig om och nickar åt det Johanna sagt och hatar sig själv för att hon reagerade som hon gjorde, för att hon verkligen trodde att det var Thresh som var där. "Förlåt." säger hon, hon är så medveten om att hon kunde få dem båda dödade.

"Då går vi och letar upp det!", säger Johanna med ett leende och går ut ur köket igen. Hon hittar sovrummet, och genom en av dörrarna där, så hittade hon ett rum fullt av kläder och smink. Det var så fånigt, att ha allt det här. De som bott här hade antagligen inte ens använt hälften av det.

"Herregud vad mycket onödigt, det de lagt ner på detta kunde ha mättat 11ans befolkning." sa Thalia mer av gammal vana, hon gilllade inte alla orättvisor de hade.
Sedan kollade hon bland kläderna och försökte hitta något som inte såg så anskrämlig ut.

Johanna hittade ganska snabbt en inte alltför dålig klänning som såg ut som de några andra hade haft på sig dagen innan. Den gick ner till skorna och dolde hennes yxa ganska bra.
"Vi får väl agera huvudstadsidioter som fått tag i vapen", sade Johanna då hon drog på sig klänningen, som förhatligt nog var en mjuk ljusgul.

"Visst kycklingen." flinar Thalia och hittar en ljusblå som hon faktiskt gillade i färgen men den hade spetts och saker som såg hemskt ut, men det var säkert snyggt enligt något mode. Sedan gick hon till sminket och försökte återfå något som kanske kunde annses snyggt.

"Ska du säga, fisk", sade Johanna med ett flin. Johanna överdoserade, så som hon sett huvudstadsbor gjort, med sminket. Till sist hade hon ett så tjockt lager smink på ansikte och hals så att hon inte ens kände igen sig själv.
"Nå, är jag snygg nu?", frågade hon med en skämtsam ton. Hon visste att allt det här inte gjorde henne snyggare direkt.

Thalia skrattar, det var skönt att skratta och att spöka ut sig på detta viset. De såg ut som clowner båda två tyckte hon alllt. Hon ser på Johanna och ler, "Rena modellen, du är så sexig." flinar hon och gör en sväng om så klänningen svängde, "Vad tycker du om mig då?" skrattar hon.

"Sexigare än mig i alla fall", säger Johanna och skrattar. Det var rätt skönt att kunna skratta igen, utan att det skulle behöva vara falskt eller något sådant. Men hon ville inte skratta eller vara glad nu. Hon ville vara allvarlig och fokusera totalt på vad de skulle göra.

"Så bra." ler Thalia och slår sedan armarna om Johannna, vem visste? det kunde vara sista gången de sågs, "Jag vill bara att du ska veta att du är min bästa vän i världen." säger hon med gråten i halsen och armarna om henne i en kram, en kram som hon visste allvaret i.