Life - Lupple & Medi PRS

"Det är okej. Det är bra." Viskade hon och kort där efter hade hon somnat. Hennes bröstkorg höjdes och sänktes när hon andades.

"Så Huset växer?" Molly såg på William som nickade.
"Det är mer magiskt nu än någonsin. Jag förstår inte det själv men det är lite obehagligt men helt underbart. Jag hoppas nästan att huset krymper lite när byn är klar. För den behöver inte 34 rum eller så."

Gabriel vakade över henne en stund innan han varsamt gick ut från rummet och tillbaka ned till festligheten.

William såg på dem.
"Mel kan du gå upp en stund? Jag tror Aldriz behöver dig."

Mel nickade sakta. "Hände något?" Undrade hon oroligt och nästan flög upp ur soffan. Hennes kärlek för honom prydde hela hennes varelse.

"Nej han kanske bara vill ha dig? Hade tänkt gå upp och ge honom lite av krämen men du kanske kan göra det?"

Mel nickade. "Absolut. Tack." Sa hon och skyndade sig iväg till köket och tog av krämen och skyndade sig sedan upp. Fann Aldriz sitta ihopkrupen i sängen med näsan i sina böcker. I böckerna med text som hon inte förstod alls. "Hej." Viskade hon och stängde dörren efter sig. "Jag tog med lite att äta." Log hon och han log svagt. "Hej." Viskade han lyckligt.

William log och såg på Mi och suckade.
"Kan jag få prata med dig sen?" Viskade han.
" I enrum? Kanske långt från huset?"

Mi såg på honom, samlat men nog var hon nyfiken. "Absolut. Låt oss ta en promenad." Log hon mjukt.

Han reste sig och såg på Gabriel.
"Ha ett öga på Noelle om hon vaknar." Viskade han ömt. Sedan gick han ut.

Gabriel såg efter dem, tvekande. Han och William hade haft sina duster de senaste dagarna. Han kände sig paranoid. Han ville helst av allt följa efter dem själv för att kunna avlyssna men stålsatte sig. "Absolut." Sa han lugnt och log mot honom.

Mi log mjukt och gick ut med William. Hon gick en bra bit ifrån huset tills hon var helt säker på att ingen kunde lyssna på dem och då stannade hon och vände sig mot honom. "Vad har du på hjärtat?" Log hon mjukt.