Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Ithrenniel:}
Jag har ett möte med skolans psykolog i morgon som min mentor trugade på mig... Jag är så rädd. Delvis vill jag såklart gå dit, om det kan få mig att må bättre... men blotta tanken på att behöva öppna upp mig och berätta om alla saker får mig att må dåligt.

Jag ska ta med mig ett gosedjur. Gosedjur är bra!

_{Skrivet av Myling:}


Lycka till! Ta det lugnt, andas. Du behöver inte berätta allt på en gång. Ta med dig något om det känns bättre När jag behövt berätta riktigt jobbiga saker har jag kramat min "skyddsängel" i min ficka. Det är en "sten", en liten ängel insluten i glas som blir varm när man håller den i handen

_{Skrivet av Gellert Luna Dumbledore:}
sitter i skolan har ångestattack på ångestattack på ångestattack

ful jobbig störig äcklig tjatig felfelfel

_{Skrivet av Fairy Tale:}
När jag började på en ny skola i fyran fick jag två nya kompisar. Men kompisarna (L och I) gillade inte varandra. L var en sådan kompis som bara var snäll ibland, och I var den mest underbara kompisen jag hade i min klass. Det dröjde inte länge föräns L började kalla mig ful och sade att alla hatade mig. Till och med I. Jag trodde inte på henne först, att jag var ful, men sen så började hon nagga på mig varje dag att jag var ful och att jag inte förtjänade mina kompisar. Efter att hon hade sagt att jag var ful och värdelös massor av gånger började jag tro på henne. Jag spenderade mina ensamma kvällar med att gråta mig till sömns. Jag hade min musik och Matilda weasley som tröstade mig. Jag och I slutade vara med varandra. Hon har sagt att det var för att L hade sagt att jag tyckte att hon var ful och tjock. Vilket jag ALDRIG skulle säga. Hon sa till alla att jag ljög och att jag snackade skit bakom andras ryggar. Det slutade med att om jag satte mig bredvid någon så flyttade de på sig. Nästan ingen pratade med mig. Jag var utanför, jag hade inga vänner i min klass. Lpratade så mycket skit bakom min rygg att alla mina vänner jag hade i klassen lämnade mig. Jag berättade allt för min mamma i slutet av fyran, det är jag evigt tacksam för, och det slutade. Jag fick jordens underbaraste vänner i klassen och nu mår jag bra igen. Men såhär i efterhand kan jag inte lyssna på samma musik igen, jag blir så deprimerad.

Hon manipulerar! Hon kan aldrig ha fel.. Första gången hon kallade mig ful sa jag till en lärare, men hon förklarade att hon aldrig sagt det och att det var jag som ljög!

Detta var i fyran, men nu fortfarande, efter att jag kan stå upp för mig själv frågar L om jag vill vara med henne, hon kommer fram till mig och predikar om hur vi skulle "vara" någon gång! Hela tiden kommer jag på lama ursäkter om att jag har läxor, eller att jag har gäster.. Så jag behöver hjälp! Jag vet inte vad jag ska säga till henne, jag vill inte vara med henne :'(

_{Skrivet av Borttagen:}

Du är ingenting av de där sakerna - du är snäll, fin och schysst. Jag känner inte dig så mycket, men du verkar vara en jättebra person♥

*kram*


Usch vad jobbigt, lyssna inte på henne när hon säger så dumma saker!!! ♥

Jag har också haft två kompisar som också tror att de är mina bästisar, trots att de har betett sig uselt mot mig. Jag vågade aldrig säga ifrån utan gjorde som du i tre år och kom på undanflykter till varför jag inte kunde. Det var ingen bra lösning, inte för mig i alla fall, även om det i och för sig fungerade.

Om jag var du skulle jag försöka att säga ifrån. Försök förklara att du inte vill umgås med henne just nu.

Lycka till! *kram*

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag ska börja med cellgifter imorgon.
Det känns lite sådär..