|
Borttagen
|
Jag har huvudvärk, feber, mår illa och har missat två stora prov idag. Imorgon kommer jag inte heller att kunna gå till skolan, och då missar jag muntliga nationella provet i svenska... Jag har redan missat del två på de skriftliga nationella proven i svenska. Och nu får jag veta att den fina, underbara pojke jag är kär i har bytt skola.
fan
25 feb, 2014 12:36
|
Luna Chang
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag känner mig så tom. Hela tiden.
Jag är omgiven av folk hela tiden men samtidigt är jag så ensam man bara kan bli.
Idag vid lunchen gick jag till ett av långborden(Matsalen hade just öppnat och vi var första klassen in) jag fick ögonkontakt med en från min klass men hon gick ändå till ett annat bord och bara sket i mig. Det slutade med att jag satte mig vid ett mindre bord.
Sen kom en annan tjej som övervägde att sätta sig med mig(det syntes på henne och hon är en av de få som skulle kunna sätta sig med mig utan att någon blev förvånad..) men valde ett annat bord eftersom hon hade två andra med sig och hon sa att PA skulle kunna sitta med dom om dom satt där(Det fanns tre lediga platser vid mitt bord). Jag blev bortvald för att PA, uppehållsrumsförsäljaren, skulle kunna sitta med dom. En tanke gick genom mitt huvud när det här hände, "Mitt liv är så jävla tragiskt att jag bara vill skratta åt det."
Pappa ringde när jag skrev det där och berättade att någon från idrottsförbundet hade ringt och frågat om varför jag hade slutat handboll, om det var för att jag inte fick spela. Jag tog beslutet i December men har inte tränat i November och NU tycker dom det är en bra tid att ta upp det.
Men de hade tydligen tyckt att om man spelar i en ungdomsklubb ska man ändå få speltid så de verkar iallafall förstå mitt beslut iallafall. (Visst, det fanns fler anledningar till att sluta men det var huvudanledningen.)
Sen har jag fått för mig att min halvdeprision(vet it riktigt vad jag ska kalla det, men deprimerad har jag varit väldigt mycket) började i samband med högstadiet men när jag rotade igenom min byrå hittade jag ett av mina många försök till dagbok, den här från 2010/2011, då jag gick i sexan och då hade jag skrivit om hur ledsen jag var och hur det kändes som att alla hatade mig och det känns hemskt, jag trodde verkligen att jag började må dåligt i sjuan och att det sen tog fart efter mina föräldrars skilsmässa.
Två gånger har jag gått undan från lektionen och gömt mig och bara gråtit.
Första gången hade jag precis pratat med mina mentorer eftersom vi hade mentorssamtal och de fick mig att öppna mig om hur jag kände om klassammanhållningen. Då hade jag en bra ursäkt för det och dom sa faktiskt åt mig att gå iväg och vara för mig själv tills jag orkade gå tillbaka till resten av klassen.
Sen andra gången hade jag missat början av en NOlektion och även lektionen före och vi hade precis börjat med ett nytt område och jag blev bara satt i en grupp, med två killar från klassen, de sa åt mig att börja skriva om någonting(minns it vad) och jag var inte med på noterna alls, jag visste inte ens vilket område inom NO vi höll på med och blev allmänt förvirrad och ingen brydde sig om att berätta något för mig om vad vi gjorde och när jag kände tårarna komma gick jag bara ut ur klassrummet, min lärare märkte det inte ens. Sen satt jag inne på toan och grät ett bra tag innan jag vågade gå och glänta på dörren och hämta min lärare och ändå prata med henne. (Min NOlärare är för övrigt min mentor också.) Jag pratade med henne ett tag och vi kom överens om att jag skulle slippa grupparbetet, jobba själv, och hon erbjöd sig att fixa tid hos kuratorn åt mig eftersom det var andra gången det hänt. Jag ville inte och än idag har jag inte satt min fot inne hos kuratorn, det känns som att det kommer bli mer säkert då, att jag verkligen mår dåligt och jag vet inte om jag klarar det.
Förra veckan fick jag dessutom veta att någon anonym person hade krankat ner på mig på internet för att jag bara umgås med sjuor, som om det var något dåligt. Allså fy faan. Det är jag som väljer vem jag vill vara med, inte någon anonym jävel.
Fy faan för livet.
Det här kanske inte verkar särskilt sammanhängande men för mig känns det sammanhängande.
Hej
25 feb, 2014 18:58
|
Ithrenniel
Elev
|
Det känns som att livet glider mig ur händerna... Jag borde, och vill, göra så mycket, men istället gör jag ingenting vettigt över huvud taget. Jag orkar inte. Jag är så trött på allt och vill bara bort härifrån. Alla bara tjatar på mig hela tiden, jag vill någon annan stans där jag kan reda ut vad jag vill och vad jag känner utan att det kommer massa skola och annat emellan...
 
25 feb, 2014 19:28
|
|
Borttagen
|
När killarna på jobbet säger något i stil med:
"Oh shit, ni blir ägda av en kvinna, hur känns det?"
..."JORDENS UNDERGÅNG."
Kul, verkligen, jätte. Hatar sånt dära.
25 feb, 2014 19:39
|
Frivolt
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag stör mig så mycket på mig själv. Jag är trött, deppig och har ångest och det går ut över gruppen. Vi sitter och skriver ett grupparbete och jag känner mig extremt frånvarande. Kan knappt koncentrera mig, hänger inte med på vad vi ska göra och jag förstår typ ingenting om vad vi håller på med. Jag känner mig bara jättedum och irriterande, som en börda som de andra i min grupp stör sig på och jag tycker så synd om dom som har mig i sin grupp!
Jag klarar knappt av att tänka just nu...Allt är bara skit!
Känner mig sämst och värdelös.
Jag vill bara hem och sova, se serier typ och mysa med katten!
26 feb, 2014 11:20
|
Chaemy
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Allt jag gör blir fan bara fel! Jag får nog snart!
Jag måste stanna hemma i stället för att vara aktiv för att jag är så jävla sämst. Även när jag verkligen vill så går det inte. Hur fan ska det kunna bli något av mig, som ändå är så jävla värdelöst idiotiskt dålig? Som inte ens kan åka buss själv!? Tack, Gud för att du gör mig till en kass människa! Du kommer att förstöra mitt liv om du inte hjälper mig! Fan ta dig!
Ilskan skär mig fortfarande som vassa knivar i mig.
26 feb, 2014 15:52
|
|
Borttagen
|
26 feb, 2014 16:28
|
|
Borttagen
|
Vi har ett grupparbete i skolan, i NO:n. Fanns två personer (A och N) som jag verkligen inte ville vara i samma grupp med (för att de blir sur på en för att man inte är klar med frågan samtidigt, fast de inte har låtit en se frågan)... och gissa vad? Det är PRECIS dem jag är i samma grupp med. KUL
26 feb, 2014 16:59
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Frivolt: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag stör mig så mycket på mig själv. Jag är trött, deppig och har ångest och det går ut över gruppen. Vi sitter och skriver ett grupparbete och jag känner mig extremt frånvarande. Kan knappt koncentrera mig, hänger inte med på vad vi ska göra och jag förstår typ ingenting om vad vi håller på med. Jag känner mig bara jättedum och irriterande, som en börda som de andra i min grupp stör sig på och jag tycker så synd om dom som har mig i sin grupp!
Jag klarar knappt av att tänka just nu...Allt är bara skit!
Känner mig sämst och värdelös.
Jag vill bara hem och sova, se serier typ och mysa med katten!
Det låter som att du behöver något kul att kunna ägna dig åt på fritiden. Om man känner att man har ett tråkigt liv och inget riktigt känns bra så bör man försöka hitta något som kan höja humöret.
Ibland så räcker en riktigt festlig kväll att hålla uppe glädjen ett tag, men om man vill ha det långvarigt kanske du kan börja i någon aktivitet?
Om så är fallet. Ta en lång promenad, ensam när det är fint väder. Slappna av och fundera på vad du brinner för. Kanske kommer du fram till något, och då är det bara att ta tag i tanken.
Har man något kul för sig på fritiden brukar glädjen hålla över skoltid också.
Annars så kanske det bara inte känns bekvämt eller bra att vara i skolan? Då tycker jag att du ska prata med någon bra lärare om vad som är jobbigt, så kan du förhoppningsvis få hjälp med det.
26 feb, 2014 17:55
|
|
Borttagen
|
Jag kan inte förstå hur alla får ihop vardagen. Förut när man gick i skolan så slutade man kanske vid lunch en dag och vid tre en annan och då fanns det liksom tid till en timmes sömn mitt på dagen, träning och även till det sociala och datorhäng. (Det beror sig självklart på vilken skola man gått i och hur många läxor man förväntas göra under veckan.)
Men nu när jag är vuxen så finns inte den tiden, nu skall man vara en arbetskraft som kommer pigg på morgonen och levererar. Sen efter arbetet är man trött och vill hem och fylla magen. Det är tvätt, disk som tar över köket, man orkar inte träna, är för trött för att åka hem till någon/träffa någon. Och så tänker man; hur hade jag gjort om det fanns barn i mitt liv? Det finns ju inte en sportslig, HUR GÖR MÄNNISKOR?
Jag har inte körkort, när tar jag det!? Jag behöver göra läkarbesök, hur kommer jobbet ta det? Har massa tankar just nu och det känns verkligen inte bra.
Det kanske är bättre att arbeta typ 75 procent 
Jag behöver en tidvändare TYP NU!
26 feb, 2014 20:44
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen