Är det svårt att älska och bli älskad?

Min nya ff, handlar om 1D men om ni är sugna får ni gärna läsa den

http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=21629

det var jättebra! längtar till nästa del

Kapitel 58:

~ Connys perspektiv ~

Onda, elaka och obehagliga blickar brände hårt i min nacke och granskade varje rörelse jag tog. Emellan åt hördes höga hånfulla skratt från slytherinbordet. Jag svor på att det var mig de skrattade åt, Malfoy berättade säkert för sin älskade flickvän Pansy hur de behandlat mig i den förbjudna skogen.

- Han sitter säkert och drar ihop någon historia om hur hans pappa fått någon på ministeriet sparkat eller något. Sa Fred och pekade lite diskret med skeden som han höll i mot den blonda killen.
- Haha ja säkert. Svarade George sin bror och flinade brett.
Jag kunde höra hur Goyle härmade ett kräkljud och de andra stämde in i skratt. Mina lungor fylldes med luft och jag suckade högt.
- Det gör han inte, sa jag irriterat. Tvillingarna, Lee och Olivia kollade med förvånade miner.
Jag slog handen för munnen när jag insåg vad jag sagt.
- Ehm jag menar, det tror jag inte i alla fall. Svarade jag och insåg snabbt hur dumt det lät.
Det hettade till om mina kinder när rodnaden spred sig och jag spände hela kroppen i hopp om att de inte skulle lägga märke till min lögn.
- Du ljuger, sa George.
Jag vägrade möta hans blick, men jag kände hur hans blick sökte min.
- Nej, mumlade jag.
- Conny titta in i mina ögon och säg att du talar sanning.
Jag drog ett djupt andetag och kollade in i hans ögon och sa:
- Jag talar sanning. Fan min röst sprack och det verkade min kille märka.
- Conny Hamilton vad har han gjort dig ? Svara mig, sa han och lät väldigt orolig på rösten.
Jag vägrade svara, varför var jag tvungen att öppna munnen från första början. Allt blev bara så fel. Jag vill ju inte att någon ska få reda på det som hände i biblioteket och den förbjudna skogen.
- Kom med här, sa George och reste sig. Han gick med raska steg ut ur stora salen, jag var tvungen att småspringa efter honom. Smärta ilade genom min kropp men jag försökte håll mask, allas blickar var vända åt oss.

- Förklara! Röt George, mest över att han var orolig men jag var tvungen att erkänna att han skrämde mig en liten bit nu. Hans nötbruna ögon borrades in i mina. Tårarna brände i tårkanalen på mig och de började sakta rinna nerför mina släta kinder.
- Du behöver inte skrika, snyftade jag och ett lidande ansiktsuttryck spred sig på min kille.
- Förlåt gumman, viskade han och omfamnade mig i en tröstande kram. Han kysste ömt bort mina salta tårar som bara rann och rann, de tog aldrig slut.
- Det var inte meningen att göra dig ledsen, det är de sista jag vill. Jag vill bara dig väl och jag blir orolig för dig när du ljuger om någonting sådant. Kan du snälla berätta vad som har hänt?
- Dem slog mig, mumlade jag.
- Dem gjorde vadå sa du?!
- Dem slog mig, det är inget speciellt.
- Du och jag ska gå till Dumbledore direkt, fortsatte han och tog tag runt min midja för att föra mig till vår rektor.
- Aj, sa jag plågsamt när hans arm nådde mina blåmärken och rivsår.
George stannade till, vände sig mot mig och lyfte upp min tröja så min magra bleka mage visade sig.
- Du är täckt av sår, mumlade han och tårar började rinna nerför hans kinder.

Det gjorde ont inom mig att sen min älskling gråta, gråta för mig. Jag tog tag i hans hand och förde honom upp till Gryffindors sällskaps rum. Där kunde vi vara ensamma och prata ut.
Vi slog oss ner i en utav sofforna. Jag satte mig i skräddarställning och kollade in i George plågsamma ögon. Ingen sa något på en väldigt lång stund, tystnaden var spänd och jobbig. Jag vågade inte öppna munnen och bryta den. Tillslut tog George det initiativet.

- Har det ehm hänt innan? Våga inte ljuga för mig igen Conny.
- Ja, fast bara en gång.
- Varför har du inte berättat för mig? Du vet om att du kan lita på mig.
- Det är klart att jag litar på dig, men det är inte det. När Malfoy gett mig breven så har han skrivit att jag inte skulle berätta för någon. Då skulle han döda mig.
- Det avgör saken, vi ska till professor Dumledore.

Bara jag som tycker att denna ff:n blir dåligare och dåligare för varje kapitel (i sättet hur jag skriver)?? ♥

Dåligare? Bättre stämmer mer
Den var jättebra, du beskriver jätte bra

jag har läst hela från början nu vilket tog ett ganska långt tag men helt värt det, du skriver jätte bra!

Hur kan du ens säga så??! Din ff ÄGER!!!

Tack så mycket alla tre
skönt med era stöttande ord ♥

Kul med en ny läsare

http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=21695&watch=1 En ff som jag skriver tillsammans med LucyMalfoy läs gärna

Är du hel galen?! Sämre, den blir ju för f*n bara bättre och bättre! Jag satt hela tiden och gjorde små "Naw" djud (George var ju bara så himla gullig! ♥ ) Och min kompis undrade hela tiden vad det var jag höll på med.

! I ♥ This FF !

Jag måste erkänna att från först början läste jag bara pga tidsfördriv. Men när jag kom till sidan 104 ungefär insåg jag att jag faktiskt läste för att den var bra. Nu har jag sträckläst ända från s. 104.

Den är ju jättebra! en av dom ff:s som jag inte tappat intresset för! Hoppas att du också tycker att den blir bättre snart så du tycker det blir roligt att skriva!