Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon skrattade och började ivrigt att knäppa upp hans byxor.
"Inte så mycket." Viskade hon innan hon drog sig med honom ner.

Morgonen kom och Kiliah vaknade med armen Ethan.
"God morgon min älskade."

"Godmorgon käraste.", mumlade Ethan och gav ifrån sig ett smackande ljud med läpparna innan han öppnade ögonen och förstod var han befann sig någonstans.
"Kiliah..", sa han drömskt och sträckte sig för att röra vid hennes hår. "Jag trodde det var en dröm. Men.. jag är så glad att det inte var det.", sa han och log mot henne.
Han försökte röra sig närmare, om så gick, de låg redan tätt, nära varandra.
"Bäst att vi inte dröjer för länge. Vem vet vad kapten bjuder lille Sammi på för frukost?", skrattade Ethan och rörde vid Kiliahs kind. "Dessutom.. så hörde jag något rykte om att Roy fått barn med Miliah nu. Det vore kul att se den lille krabaten."

Hon log och satte sig upp och drog handen genom håret och nickade men hajade till.
"När hörde du det? Har du varit vaken länge?#" Hon og sig ur sägen och drog på sig sina byxor och flinade.
"Byxor är ju sköna men klänning är bättre." Förklarade hon mjukt.

"Jag hörde de förbipasserande på gatan säga något om saken. Jag antog att de talade om Roy. Roy har ju precis köpt huset åt Miliah.", sa Ethan och satte sig upp han med. Han såg på när Kiliah klädde på sig. "Det finns klänningar på skeppet. Jag svär på Sammis liv att jag såg Tom köpa klänningar åt dig.", skrattade Ethan. Han drog av sig täcket för att ta på sig kläderna från gårdagen.
"Jag undrar hur det har gått för kapten. Jag vet att han har gott öga för Sammi, men Sammi.. han kan vara krävande."

"Så sant." Hon såg på honom och kisade med ögonen.
"Har Tom varit här? I vårat rum? När vi sov?" Hon såg sig om och suckade.
"Det här är inte skeppet älskade." hon flinade.
2Han har morfar så det tar av lite press av oss."

"Nej, igår! Under dagen! På marknaden, jag såg Tom köpa klänningar. Han tog med sig de till skeppet. Jag svär, det var inte en dröm.", muttrade Ethan. Han visste ju att Kiliah skulle tro det hon skulle tro, oavsett vad han sa.
Han drog på sig kläderna och satte upp det blonda håret i en kort hästsvans. "Ja, bäst att vi inte låter honom tro att morfar är den enda i hans liv.", skrattade Ethan och gick mot dörren för att lämna rummet. "Vi går till hamnen igen, eller om vi har tur, är de här och äter frukost. Ibland gör de ju så."

Hon började att skratta och såg på honom med ett leende och tog hans hand efter tagit på sig sina skor och log mot honom.
"Okej min pirat. Vi går." Hon log ödmjukt innan hon drog med sig honom ner och såg några frå besättningen redan sitta nere.

Ethan suckade. Han förstod att hon inte lyssnade på honom men följde ändå efter henne. De kom ner till de andra och Ethan sökte sig till bordet. Kaptenen syntes inte till. Ethan ryckte på axlarna och gissade att John var på skeppet med Sammi.
"Vi beställer något att äta här.", sa Ethan och vinkade till en som verkade att arbeta där, att komma över så att personen kunde ta Ethans beställning. Han beställde samma sak som de andra hade ätit.

Hon slog sig ner vid dem andra och började genat att prata med dem andra. Hon log och vinkade mot Ethan med ena handen.


"Godmorgon." Miliah såg på Roy och smekte Lily över huvudet.
"Sovit gott?" Frågade hon och satte sig upp efter lite möda.

Ethan gick över med frukosten till Kiliahs bord. "Här."
Han lade ner tallriken framför henne och smakade från sin egna tallrik. "Oh, det var varmt.", sa han och svalde tuggan.
"Jag ska inte dröja för länge, jag är trots allt kaptenens närmaste. Jag måste se efter informationen.", sa Ethan och tog ännu en tugga.

Roy vaknade av Miliahs ord och satte sig upp. Han blinkade några gånger och efter någon sekund förstod han var han befann sig och vad som hade hänt. Deras dotter. Det nya huset.
"Godmorgon. Ja, tack. Jag har sovit som en stock. Du då?", frågade Roy och log varmt mot henne.