PRS Lupple & Medi

"Hur ska vi dansa? På bordet?" Han flinade och såg på honom.
"Åh kom igen dett kommer gå bra. Vill du att far ser efter henne?"

Hon hade klivit ur badet och satt nu med an ansiktsmask och fick händerna manikyrerade samt fötterna. Med en suck sjönk hon tillbaka och lät sig pysslas om.
"Det är så skönt."
suckade hon och Sopihe och de andra log mot henne.

Dorian himlade med ögonen och trummade på stolsryggen med sina tummar.
" Vart föreslår du att vi har borden då? Ute? För det finns inget annat rum som rymmer dem. Och så får vi be till alla gudar att vädret håller sig. " Sa han och satte sig irriterat på en stol.
"Nej hon behöver inte bli störd." Sa han trött.

(hoppar fram)

Det sista hade blivit klart.
"Ni är klar." Sophie vände sig om mot Maria som såg choklad ut och log sedan.
"Du kommer golva honom." Hon log och reste sig. Gick ner och såg på sin son.
"Hon kommer nu."
Willow steg fram och såg ner på Dorian och log svagt. Klänningen var i en vacker creem färgad nyans med bar rygg och tyg om armarna i draperier.klänningen hade insydda diamanter. Håret var uppsatt med några få lockar som hängde runt hennes ansikte och hennes ansikte var sminkad som en guddina. Hon hade stora ögon som log när hon såg Dorian och hennes skära läppar sprack upp i ett leende och hon lade handen på halsbandet som hade följt med. Ett halsband med ädelstenar och små kors som skulle hålla henne säker. Hela hon gnistrade och hon kom snart ner och tog Dorians hand.

Dorian hade flyttat bord hela dagen utefter Lathans instruktioner. Tillslut hade de hamnat ute i trädgården och så hade de pyntat upp partytält runt. Det såg magiskt ut och glasdörrarna som ledde in till balrummet stod öppna och även där inne var det pyntat.

Han hade druckit mycket blod mest för att göra sig så stark som möjligt ifall Lucifer skulle dyka upp. Han hade till och med bett några hyrda pigor att få dricka från dem och det hade han fått.

När den närmade sig fyra på eftermiddagen stod han iklädd smoking vid trappan och väntade in Willow. Hon var på väg nedåt.
När hon väl kom ned för trappan så stod han bara och stirrade. Hon var väldigt vacker. Han lät henne ta handen medan han bara memorerade allting med henne innan han sprack upp i ett brett leende.
"Hej vackra du." Viskade han och pussade hennes handrygg lätt innan han ledde henne bort från trappan.

Hon log mot honom och såg på honom.
"Lyckades jag golva dig som din mamma sa?" Willow såg upp i hans ögon och kände på halsbandet.
"Så vad tycker du om klänningen?" Hon såg på Maria som st'llde sig vid sin mans sida och log.

Dorian skrattade lågt.
" Mor känner mig väl." Log han och smekte henne lätt över kinden och studerade sedan klänningen.
" Vacker men ingenting om man jämför med dig." Log han ärligt.

Lathan såg på henne med stora och glada ögon.
" Vilken magnifik varelse du är." Sa han glatt och pussade Maria lätt på kinden.

Hon skrattade och ställde sig intill honom och såg upp på honom.
"Så era gäster kommer nu?" Hon såg på honom och svalde.
"Hoppas det blir roligt jag har suttit och blivit ompysslad hela dagen."

"Tycker du verkligen det min kära? " Hon log.
"Och på tal om det har du sett Willow? Jag har bara hittat den vackra flickan intill Dorian."

" När som helst." Sa han och flinade till.
" Roligt är kanske inte rätt ord. Vissa av dem är riktigt tråkiga. Andra. Ja du märker själv." Sa han och höll henne nära sig och höll ett tag om hennes hand men också hennes midja.

Lathan skrattade lågt.
" Jag har sett." Sa han leendes innan han började gå mot trädgården där gästerna skulle gå in.

Hon skrattade mjukt.
"Så vad menar du med tråkiga?" Hon fnissade och såg på honom.
"Och du har aldrig sagt ditt efternamn min herre."

Maria gick vid hans sida och såg på honom.
"Tror du det kommer fungera?" Hon vände sig om och såg på Dorian.

Dorian flinade lite och skakade på huvudet.
"Vi kan väl säga att vissa har fastnat i tiden. " Sa han och skrattade lågt.
Det fanns många som var fast i en tid då de var människor eller yngre vampyrer.
De hade svårt att klä sig modernt, det förstod inte teknik och de pratade bara om den gamla goda tiden som var industriella revolutionens i deras ögon eller liknande. Ja mycket hade skett det var mycket utveckling men han visste inte om det var en bättre tid.
Dorian flinade brett.
" Vinther är det min dam." Viskade han i hennes öra.

Lathan såg på Maria och la huvudet lite på snedden.
"Att vad kommer fungera min sköna?" Sa Lathan lite oroligt men också nyfiket.