Rollspelare & Wolfy prs

Jason satte sig ner och kollade på Jessica. Han suckade och kramade lätt om henne, han fattade att det var jobbigt för henne också.
”Det kommer gå bra.” Log han och gäspade lite.

"Naturligtvis kommer det att gå bra," höll hon med och försökte sig på ett litet leende. Ändå hade hon en känsla av att allt inte skulle gå som på en dans på rosor. Men det var sällan solen lös från alla håll i livet. Hon tittade upp då en läkare kom gående men eftersom mannen bara gick förbi antog hon att de inte än skulle bli uppdaterade om hur situationen såg ut.

Han log svagt mot henne och kliade sig på armen. Han kollade upp på läkaren och suckade högt.
”Är det någon vi borde ringa?” Frågade han och kollade på henne lite snabbt.

Jessica tänkte efter en kort stund innan hon skakade på huvudet. De personer som Leah ville träffa satt som bäst i väntrummet, att blanda in någon annan i soppan var inte nödvändigt. Efter vad som kändes som en mindre evighet dök en kvinnlig läkare upp och stannade framför dem. Äntligen skulle de få nyheter!

Han nickade lite och kollade på läkaren som kom ut. Han reste sig upp direkt och kollade på henne med stora ögon.
"Operationen gick bra, nu gäller det bara att vänta tills hon vaknar. Det är en 70 % chans att hon vaknar." sade hon och kollade på sällskapet.

Jessica praktiskt taget flög upp från stolen då läkaren berättade de goda nyheterna. Kvinnan talade om vilket rum de skulle leta sig fram till och det var allt Jess behövde höra innan hon skyndade sig iväg.
”En i taget,” avslutade läkaren med en suck och gav killarna ett halvt leende innan hon gick sin väg.

Jason suckade högt då de bara fick gå in en och en. Han nickade lite och gick mot rummet men väntade utanför, tyckte att Jessica förtjänade att vara där först.

Efter en lång stund lämnade Jessica rummet. Trots att hon ville sitta där hos sin bästa vän, så visste hon att Jason också behövde få komma in och hon ville inte att han skulle behöva vänta längre. Hon gav honom ett litet leende innan hon gick fram till Ryan för att krama om honom.

Jason gick in och kollade på Leah där hon låg i sängen. Han satte sig ner på stolen bredvid och tog försiktigt hennes hand i sin. Han kysste hennes knogar och slöt ögonen i några sekunder.
"Jag älskar dig, Leah... Snälla, vakna." mumlade han.

Långt borta hörde hon en välbekant röst som uppmanade henne att vakna. Jason? Det kunde inte vara någon annan. Hon ville ge honom ett tecken på att hon kunde höra honom, att hon kände hans närvaro och försökte därför flytta på handen. Det kändes som om hon försökte lyfta på en stor och tung sten, men tillslut lyckades hon röra på handen även om det bara var lite.