PRS(fashion7)

TOP lade huvudet på sned och såg drömmande på Elenora.
- Du är så söt när du är förvirrad! Mumlade han, mest för sig själv.
- Mm...Jag älskar i alla fall dig! Sa han sedan tort. Han vände bort blicken.

Elenora hörde hans ord. "Söt?" mumlade hon generat och rodnade. Som vitt hon mindes hade aldrig någon sagt det till henne..."Jag vet inte...Jag älskar nog dig...Men jag minns inte...". Hon kom lite närmare honom. "Men jag kanske kan få tillbaka minnet" log hon mjukt.

TOP skakade på huvudet.
- Nej. Det går inte. Sa han med hackig röst.
- Kom nu, jag följer dig till byn!! Mumlade han tyst och gick förbi henne. Utan fler ord började han gå mot byn.

"Varför inte?" frågade Elenora men följde efter honom. "Tänk om jag inte vill till byn då, du sa ju förut att jag inte kunde gå dit...Jag vill försöka fixa mig själv Top". Hon stannade till, vad hade Top kommit ifrån? Hon visste inte hans namn,,,

TOP stannade upp.
- Det går inte att fixa, kan du inte ta och fatta någon gång!! Jag lät henne ta dina minnen om mig för att rädda ditt liv, de är inte DINA längre!!!

Då Elenora hörde ordet henne så ryste hon till utan att veta det. "Vad pratar du om?!". Hon såg enträget på honom. "Men om jag inte kan ha mina minnen längre...Kan man skapa nya?".

- Du kan skapa nya men du kommer inte vilja ha mig i dem...Svarade TOP och ignorerade den första frågan.

Elenora höjde på ena ögonbrynet vilket gav henne en lustigt uttryck. "Och hur vet du det? Jag kanske tycker om dig?". Hon gjorde nog det...Trots att Top bara varit negativ gillade hon honom redan.

TOP såg på henne en lång stund.
- Du tycker inte om mig, du borde inte. Jag innebär bara problem för dig.

"Jag tycker om den jag vill!" sa Elenora och log. "Du är väl inte problem? Hittils har du bara hjälpt mig...Jag tänker inte gå tillbaka till byn innan jag har lärt känna dig mer".