Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon nickade medan hon såg in i spegeln medan hon tyst funderade hur hennes liv skulle se ut.
"Det känns konstigt av att bli kallad fru Blackwood." Hon skakade på hvudet och skrattade.
"Men ja jag är redo."

(belle)
Belle hade hämtat klänningen och räckte över den till Abigale.
"Ska Fru Blackwood få nya smycken till klänningen?" Hon såg mot bordet och senare ut på Abigale medan hon höll klänningen i famnen.

(Abigale)

Abigale tar klänningen från Belle,
"Nej, herr Blackwood har bett om att hon ska bära dessa smycken hela kvällen." svarar Abigale på Belles fråga.
"Fru Blackwood, är ni villig att sträcka upp era armar?" frågar Abigale och håller fram klänningen för att kunna försiktigt trä den över Scarletts huvud.

(Nicolai)

Att det kan ta sådan tid att bara byta klänning... Tänker Nicolai där han står ett par steg bort från dörren. Han knäpper händerna bakom sin rygg, Lucifer lägger sig ner och Nicolai ser mot dörren där hans nyblivna fru byter om. Ne, nu får det vara bra... Tänker han sedan och går fram till dörren, han knackar försiktigt.
"Scarlett, är du redo snart?" frågar han, hansröst lika mörk och vibrerande som alltid. Han får svar från Abigale,
"Ge oss en minut herr Blackwood." säger hon och han backar undan från dörren.

Hon sträcker upp armarna och känner det mjuka tyget mot sin kropp och rycker till när knackningen kom.
"Snart älskade." sa hon och lade händerna över magen när klänningen var på plats och hon såg mot spegeln.
"Den är underbar. Nicolai kommer bli så stolt."

(Abigale)

Abigale trär den vackra klänningen av rött sidentyg med svarta detaljer över Scarletts kropp,
"Den är underbar. Nicolai kommer bli så stolt." hör hon Scarlett säga medan hon flyttar på Belle så att Abigale själv kan snöra åt korsetten i ryggen eftersom det krävs starka armar och vana när de tär sådana dyra kläder.
"Belle, rätta till fru Blackwoods hår så att inga små hårstrån sticker ut." säger Abigale till flickan och drar åt snörningen.

(Nicolai)

Han plockar fram den lilla asken ur innerfickan på sin inner väst. Han öppnar locket och ser ner på ringen som han inom kort ska trä på Scarletts finger. Den är ljuvlig och han vet att den kommer passa henne perfekt. Han snäpper igen locket igen och lägger tillbaka asken i sin ficka.

Scarlett log medan hon drog in ett djupt andetag och slöt ögonen. Medan hon lyssnade på sina hjärtslag, Belles nynnade och fraset från klänningen så var det inte mycket. Värmen från brasan hade nu värmt upp hennes hud och hon frös inte längre.

(Belle)

"Självklart Abigale" Hon började rätta till Scarletts hår och drog med handen så det skulle se lika elegant ut som förut och hon nynnade svagt.

(Abigale)

"Så Fru Blackwood. Ni är redo att gå ut till herr Blackwood." säger hon och backar undan. Hon ser på den röda klänningen med förundran och lite glädje.

Hon tog sig ner från pallen och öppnade dörren.
"Nickolai" Hon sträckte fram sin hand mot honom.
"Jag är redo att gå ner."

Nicolai stirrar på Scarlett, han finner henne alldeles ljuvligt vacker i sin röda klänning och utan slöjan så att han kan se hennes frisyr och ansikte. Han tar hennes hand.
"Scarlett, du är vacker." säger han och kysser hennes varma hand med sina kalla läppar.
"Snart, kommer vi vara samma temperatur." mumlar han för sig själv. En hint av vemodighet men också glädje finns i hans röst. Han vet att han kommer sakna värmen som strålar från hennes kropp även om han inte känner den så som hon känner hans kyla.
"Då går vi ner." säger Nicolai och rätar på sig och placerar hennes hand på sin arm.

Scarlett kunde inte låta bli att le mot Nicolai och rodnaden kom upp mot hennes kinder.
"Åh är jag så vacker?" Frågade hon medan hon kände på sina tomma öron och lade huvudet på sned.
"Jag har sett de andra kvinnorna med smycken på öronen. Skulle jag passa i så vackra smycken till mina öron?" Frågade hon medan hennes han placerades på hans arm och började sedan att gå.

Nicolai ler ner mot Scarletts fråga om hon är vacker och nickar,
"Jag har sett de andra kvinnorna med smycken på öronen. Skulle jag passa i så vackra smycken till mina öron?" säger Scarlett sedan, Nicolai funderar inte ens innan han svarar henne.
"Absolut. Vi kan ordna det när du inte kan känna sådan mänsklig smärta längre." Nicolai och Scarlett börjar vandra till stora balsalen.

Nicolai stannar när de kommit ner för trappan. Han ser på Scarlett.
"Scarlett, nu när vi går in i balsalen så vill jag att du minns att du har sett hur jag är när det bara är vi. Det förväntas ett annat beteende utav mig inne i den balsalen. Lovar du att minnas det? Ha i baktanke att jag faktiskt har gift mig med dig och är trogen mot dig. Vi har bara andra seder än vad du sett tidigare när det kommer till ett bröllop. Och, jag förväntas bete mig väldigt respektabelt och rakt." säger Nicolai och kysser sedan Scarletts panna.