PRS(Dragon Fantasy)

Ian såg bak mot dem. "Sov Meira" sa han allvarligt och bestämt. "Du gör ingen nytta om du svimmar".
Nalel nickade sakta och instämmande. "Ian har rätt..." mumlade hon och blundade igen.

Meira svarade inte, hon kände att de hade rätt hur mycket hon än ville hade hon bara mänskliga krafter och de var redan slut. Hon la sig vid Nalel och somnade snart tungt.

Nalel somnade snart hon med. Dolken som hon haft i sig låg bredvid henne. Den såg gammal ut och var trubbig, men det såg ut som en liten bit fattades av den. En bit av spetsen.

De fördes snart hem Ian tog Nalel till läkaren och Meira knappt medveten stapplade in efter och sjönk ner på en bädd omedveten om världen. Ian gick åter ut, han måste förbereda byn för försvar.

Nalel låg på en annan bädd, brevdvid Meira och Angus undersökte henne oroligt. Det var skador som var så konstiga. Och Ian hade tagit med sig kniven...Det var en kniv han aldrig sett som like förut. Men så fort han såg på den kände han bara ondska.

Meira låg vid henne alldeles stilla och inte vid medvetande. Hon skulle få kraften åter och hon verkade som en död. Meira hade kraften att hjälpa Nalel om hon bara visste hur.

Nalel öppnade plötsligt ögonen. De var mörkare än vanligt, hade en konstig glans. Hon satte sig upp som ingenting och sa inget. Hon reste sig till och med trots Angus protester. Ännu sa hon inget utan gick bara mot dörren som i trans. Men då hon nådde den så satte hon plötsligt händerna mot huvudet och kved lågt innan hon föll ihop.

Meira sov fortfarande som en död och Agnus kom fram till Nalel så fort han förmådde, "Hur gick det, vad hände?" säger han med oro.

Nalel såg upp. "Mitt huvud...Och såret" kved hon. Hon tvingadr sig själv att ta sig tillbaka till bädden. "Jag kunde inte styra mig själv, jag tvingades att gå men det försvann".

Agnus nickade, "Mörk magi." sa han och skakade på huvudet. Han kastade en blick på Meira och önskade att människan skulle vakna då hon tydligen kunde handskas med magi.