Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna skakar på huvudet, hon skulle inte få dem upptäckta. Och hon ville inte heller se Wren igen. Nej, Thalia skulle kunna få sova nu.
"Försök du sova. Vi behöver vara pigga båda två för att klara oss igenom dagen", sade Johanna bestämt då hon satte sig upp i soffan igen. Där hon legat var knappt tyget vitt längre. Det var väldigt smutsigt, faktiskt.

Thalia ger Johanna en grimas som var något mellan ett leende och något hon helst inte ville göra. Men hon gör som Johanna säger och lägger i den nu smutsiga soffan, "Väck mig om jag skriker eller något." ber hon henne.

"Jag lovar" säger Johanna och nickar då hon sätter sig i fåtöljen och låter Thalia sova i soffan. Nu väntade förhoppningsvis några timmar tänkande, och nervöst väntande. Hon letade igenom rummet med blicken efter en klocka, och efter en stund såg hon den. I hörnet stod en digital klocka. Den visade 02:49. Bara några timmar kvar då, alltså.

Thalai ser dem, dem alla hennes familj och framför allt Thresh och inte nog med det. Clem var också där alla såg de anklagande på henne, de skrek fasansfullt allihopa och kom närmare och närmare. Thalia skriker förfärat och försöker komma undan dem. Med en duns vaknar hon upp, hon hade ramlat ner från soffan.

Så fort Thalia började skrika var Johanna där och försökte få henne att tystna, men när Thalia trillar ner från soffan så får Johanna nästan hoppa bort för att inte dras med i det lilla fallet för Thalia. Men hon säger inget om drömmen. Ingenting. Inte ett enda ljud. Det skulle bara vara onödigt, för hon visste ju att den var hemsk.

"Nytt sätt att makna på." muttrar Thalia och gnider sig i huvudet där det slog i för att inte behöva prata om det nyss skedda om drömmen. Hon ser upp på Johanna som tydligen försökt tystna henne, men det verkar inte ha gått. "Är det inte läge att gå snart?" frågar hon och komer upp på fötter.

"Snart. Kanske om en timme? Klockan är ju bara fem. Vi kanske kan hitta mat här? Så vi kan äta", sade Johanna. "Vi kan ju inte hitta Snow med tomma magar", fortsatte hon sedan och flinade innan hon gick ut ur vardagsrummet för att leta reda på köket.

Thalia nickar, det var sant det Johanna sa, men hon hade inte vetat vilken tid det var på dagen. Thalia följer sedan Johanna in i köket, "Vilken lägenhet." säger Thalia förundrat även om hon var van vid 14s lägenheter var ändå denna något utöver det vanliga. Och köket sen, fast Thalia trodde de knappast lagade maten här.

Johanna öppnade kylskåpet och otroligt nog så var den fylld av mat. Fast inte den sortens mat hon velat ha, utan burkmat. Hon tog fram några burkar och kollade på lapparna som stod på dem. 'Köttgryta och potatis' stod det på en, och det fick väl duga. Hon öppnade burken och till sin lättnad var det redan lagat, men bara nerkylt. Så hon tog en gaffel ur en låda och började äta, med en normal takt för att inte hetsäta.

Thalia tittade in i kylskåpet och såg på konserverna. Hon började leta, men läste bara lever, lever och lever. Hennes liv i 11an hade lärt henne att alltid äta det man fick, men sen hon smakat lever i 14, så avskydde hon det från första stund och kände bara hur magen vände sig vid blotta tanken. Slutligen längst bak hittade hon en med köttfärsås och spagetti och gjorde som Johanna och satte sig sedan på en stol och började äta.