Power (Ett rollspel för alla)

((Sorry att jag varit borta så länge! D: AlexZz, Annabeth är på skolgåren)

Lelia tittar fundersamt på trädet. Hon lägger huvude på sne och närmar sig sakta. Det kunde vara farligt, vad vet hon. Men hon tror inte att Ariana skulle bli ett träd. Så det var antagligen något annat konstigt pågång.

((Ariana the plant killer skulle nog inte bli ett träd!! XD))

((^^ I dont think so either XD Eller jo, när hon vill begå självmord kanske...))

((Haha, ja xD))

(( Okaii. :3 ))

"Helt okej." Svarar Jackson. "Med tanke på omständigheterna." Fortsätter han menande och suckar en aning. Att han ens kan tycka det med tanke på händelseförloppet. Men skolan är det inget fel på. "Hur känns det för dig?"

Ariana blir snabbt uttråkad och går ut på skolgården. Hon granskar de som är ute. Dominus är inte där. Ariana drar en aning i sin hästsvans så den hårdnar. Sedan får hon en igenkännande glimt i ögonen när hon känner igen tjejen vars pappa hon mördat. Ariana orkar inte gå fram. Men tjejen verkar bekant... mer än på bara det sättet. Varför? Ariana kan inte sätta fingret på det men fortsätter iaktta henne, för att ta reda på det.

Annabeth kände sig bettraktad. En stickande känsla i nacken. Hon vände sig irriterat om, och hjärtat stannade för en sekund när hon såg tjejen som stirrade på henne. Hon verkade så bekant, men Annabeth kom inte på varför.
Hon slutar titta och vänder tillbaka blicken till boken, med en känsla av att tjejen inte skulle ge upp lika lätt.

"Connie." Ett namn som inte dykt upp i tankarna på så lång tid poppar plötsligt upp när hon ser tjejens ansikte. Connie, hennes bästa vän för alltid i High School. Hon måste komma närmare för att verifiera det hela dock. Varför inte försöka? Ariana går närmre och försöker tyda titeln på boken.
"Vad läser du?" Frågar hon spontant när hon misslyckas med att tyda texten.

"Sådär", jag hade hellre velat gå kvar på min gamla skola, med mina gamla vänner", sa Zeya. "Men det är okej, antar jag"

Will kände sig starkare när Leilas kom närmare. Det kanske var något med de utvaldas krafter som gjorde att dem blev starkar när de kom närmare barandra, tänkte Will. Lite närmare, så skulle Will han tillräckligt med kraft för att förvandla sig tillbaka. Han surrade av energi.

Trädet nästan surrade. Lelia kände något inom sig. Hon kände sig starkare. Hon kände av någons känslor. Kunde det vara trädet? Isåfall, hur? Hon kunde väl ändå inte känna av trädens känslor, de var ju liksom. Träd. Hon går närmare och är tillräkligt nära för att kunna röra stammen när hon stannar.