När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai hörde knappt när Jezebel pratade med honom,
"Fai! Fai!" ropade han och Fai ryckte till "hej, jag tänkte bara säga att jag är klar nu, hur mår du?" frågade hans far
"Va? jo jag mår bra, tack" sa Fai och log svagt och reste sig upp, nu skulle han slippa de dumma kryckorna i alla fall, men nu hade han bandag runt huvudet i stället, jaja det skulle han väll snart bli av med.
"Fai, Xenia kom hit" sa Voldmort och Fai suckade och hjälpte henne upp och de gick mot hans morfar

Fai hjälpte Xenia upp och de gick fram mot dem.
Xenai såg ner på killarna och sen på Voldemort.
"Ja, vad ville du?" sa Xenia till Voldemort.

Fai såg på sin morfar men orkade inte stirra på honom tills nån av dem gav sig
"Jag undrade faktiskt hur det var med er" sa han uppriktigt "och sedan hur ni vill straffa dem" sa Voldemort, så nu passade det att bry sig. Fai suckade lågt
"Mm vi mår bra" sa han och såg sedan argt på killarna "låt Twinkel äta upp dem" sa han och trollade fram isbjörnen som lydigt satte sig bredvid honom. killarna såg förskräckt på Fai
"Vi menade inget illa" sa den blonda men Fai gav honom en iskall blick
"O jo ni menade dödligt allvar, precis som jag gör" sa han kyligt

"Jo, det är helt okej"sa Xenia leende och såg sedan ner på killarna.
"Menade inget illa" sa Xenia och fnös.
"Helt ärligt, hur blåst tror ni vi är" sa hon irreterat.
"Men vi menade det inte" nästan grät killen fram.
"Synd för er" sa Xenia kyligt till dem.

Fai klappade Twinkel som såg väldigt hungrig ut, det var kanske inte så konstig när hon var kopplad till Fai och hans känslor
"Det låter lite blodigt men gör som ni vill" sa Voldemort och Fai böjde sig fram och viskade i Twinkels öra
"Ta den blonda och svart håriga låt de andra vara" sa han och reste sig sedan upp och Twinkel tog ett språng och landade på sina offer och de andra backade långt från isbjörnen när den började äta. Fai brydde sig ärligt talat inte, hans mor verkade inte ha mycket till över för dem och hans far hatade de flesta människor, hans morfar behövde han inte ens tänka på. han vände sig och såg på Xenia för att veta vad hon tyckte

Xenia vände sig äcklat om. "Kan vi inte bara döda dem" sa Xenia.
Ärligt talat tyckte hon att det var lite väl grymt, och hon ville inte se det.

Fai såg på henne
"Visst" sa han "kom Twinkel" sa han och isbjörnen kom lydigt fram till honom och Fai viftade med staven och snart var de döda
"Förlåt, det var inte meningen att du skulle bli illa mående" sa Fai och såg på henne

"Det är lugnt"sa Xenia och såg på honom.
"Blev inte illamående, tyckte mer att det var barbariskt", sa hon och log svagt.

Fai såg på henne och log "vad bra, så du är inte arg på mig" sa han och log och ryckte sen på axlarna "och du tycker inte det var barbariskt så som de behandlade dig?" sa han undrande

"Nej, det är jag inte" sa hon leende och undrade varför han var så rädd att hon skulle bli arg.
"Jo, kanske, eller, jo eller jag vet inte, men det betyder inte att vi behöver bete oss som dem" sa hon bestämt.