Är det svårt att älska och bli älskad?

Me toooo!!! ^^

Det är en av det bästa FFar jag läst! ♥ (kanske sagt det förr)

Jätte bra mera♥

Kapitel 8

George perspektiv

Jag satt uppe i sovsalen med min bror Fred och vår kompis Lee Jordan och spelade knallkort och snackade lite skit precis som man brukar göra med sina vänner. Konstigt nog kom vi in på den där blyga flickan vi mött dagen tidigare , hon som gick första året med blåa ögon och blont långt hår.

- Du Fred, du vet hon tjejen vi träffade igår?
- Ja, svarade han och tittade nyfiket på mig.
- Jo, jag tycker synd om henne. Hon verkar inte ha några vänner och går själv hela tiden.
- Mm, jag håller med. Vi kanske bör snacka med henne?
- Eeehm, hallåå? Vem snackar ni om? Det var Lee som satt och tittade med stora ögon på oss båda och fattade ingenting.
- Det är en tjej i förstaårskursen som heter Conny och hon går typ alltid själv och det är lite synd om henne. Hon verkar inte må så jätte bra.
- Aha, ja då hänger jag med.

Vi fortsatte att spela knallkort och pratade inte mycket mer om Conny, fast mina tankar fördes till henne nästan hela tiden. Tillslut orkade jag inte spela mer så jag gav upp och gick ner till uppehållsrummet för att vänta till dem andra.

Jag gick nerför trappen och just som jag skulle ta sista steget ner till rummet ser jag att hon sitter där i soffan med huvudet riktat neråt och hennes blonda vackra hår skymde hennes ansikte och jag såg att hon höll något i sin hand. Men när hon märkte att jag kom gömde hon saken under en kudde.

Connys perspektiv

Dagen var bara hemsk, mitt liv var fruktansvärt allt var bara skit! Jag vill bort härifrån, lång bort. Hur hade jag kunnat tro att mitt liv skulle förändras? Alla hatar mig. Jag ville bara att mitt liv skulle vara över, att jag skulle dö. Ingen skulle sakna mig, jag hade inga vänner och knappt någon familj.

Dagen igår var helt okej då Fred och George pratat med mig och lektionerna var okej dem med. Men idag hade det bara varit skit.
Det började med att vi skulle ha trolldryckskonst men då förstörde Malfoy mitt elexir som skulle bota hicka och då fick jag tio poängs avdrag till Gryffindor.
Sen på väg mot förvandlingskonsten så fällde han mig så jag fick jätte ont i min vänstra axel. Och inte nog med det så skickade han lappar till mig under trollkonsthistorian där det var några personer som stod och skrattade åt mig när jag ramlat ner i sjön.

Jag satt nu i soffan nere i uppehållsrummet helt själv med min lilla fick kniv som jag tagit med mig hemifrån. Först hade jag tvekat med att ta med den, men jag gjorde det för säkerhetskull och det var tur att jag gjorde det. Jag behövde verkligen den nu.

Jag tog sakta kniven mot min arm, tryckte in den och drog ännu ett nytt sår som det bara rann blod ur och tillsammans med blodet rann det även ut känslor. Plötsligt hördes det fotsteg från trappan och jag stoppade snabbt kniven under en röd kudde som låg bredvid mig i soffan.
Personen som jag hört i trappan satte sig nu bredvid mig och jag blev genast nervös och hoppades innerligt att han eller hon inte skulle se kniven.

- Hej, hur e det? Jag kände igen rösten, den var George.
- Bra, mumlade jag fram utan att titta på honom.
- Säkert? Du ser inte ut att må bra sa han och drog undan mitt hår från ansiktet.
- Jag mår bra! sa jag irriterat och tog kniven i handen och gick med raska steg upp mot sovsalen men hann inte längre än till trapporna förens George tog mig i min vänstra arm så att kniven ramlade ur min hand och la sig med en duns på golvet. Sen tittade han på min arm och jag kände hur han drog efter andan men jag vågade inte möta hans blick.

- Vafan har du gjort!? utbrast George skräckslaget.
- Inget! svarade jag och försökte dra mig ur hans grepp men lyckades inte, han var för stark.
- Conny, du får förklara detta för mig nu! sa han och drog med mig till samma soffa som vi suttit i tidigare.

Jag berättade för honom om mitt liv, mina känslor och tankar för honom medan min tårar sökte sig nerför mina kinder som snart var helt våta. George kramade om mig och försökte trösta mig men det hjälpte inte. Men det var skönt att få berätta för någon och jag var tacksam för att han brydde sig.



Så vad tyckte ni? Vill gärna höra om ni har någon kritik

Skiiiiit bra!

Ur bra kapittel ♥

tack till båda!:=)♥

nice, nice, niceee! ♥

Har ni inte någon kritik alls? vill gärna veta vad jag kan göra bättre

Kan du skriva mer snälla!! älskar den