Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Awesome!

Mega super bra.

Ny läsare här!
Skriv meer!!!

Superbra!!!!

Tack så mycket. Jag kanske skriver mer nu ;D

Mer!! *bevakar*

~Scorpius~
Det hade gått en vecka nu sedan den kvällen då jag och Rose rök ihop. Vi pratade inte med varandra och när vi gick förbi varandra ägnade vi inte den andra en blick. Jag hade hittat många nya vänner, medan Rose gick runt med den där Albus och smörade för lärarna. Usch, vad hon var löjlig.
Och trots att hon inte hade några vänner i sin ålder tycktes lärarna vara hennes vänner. Att fjäska gick tydligen bra för henne. Jag föredrog att inte göra det, för att fjäska har alltid varit som att fuska för mig.
Annars hade mamma skickat brev och frågat hur jag mådde. Hon hade också skickat med en påse med Bertie Botts bönor i alla smaker, men jag hade bara gett den till min nya kompis Eric eftersom jag inte har gillat de sedan de regnade över mig i tåget och jag hade råkat få en med snorsmak i munnen.

Men sen, efter hela tre veckor utan att ha pratat med eller ägnat en blick åt Rose, var det tydligen dags att det hände något. Det började med att jag och Eric var på väg till trolldryckskonsten. Vi pratade om lite allt möjligt ? mest Quidditch eftersom båda verkade vara intresserade av det ? då vi plötsligt krockade in i två personer som hade bråttom och jag och Eric samt de två andra dunsade ner på marken. ?De två andra? visade sig vara inga mindre än Rose Weasley och Albus Potter. Böcker var utspridda överallt på golvet. Rose röda hår hade blivit rufsigt av krocken och hennes dräkt var skrynklig. Jag kände mig nöjd. Hon var inte längre den perfekta eleven. Jag hoppades innerligt att det skulle komma förbi en lärare och se henne. Kanske skulle till och med professor McGonagall komma och rynka på näsan åt henne? Men min önskan gick inte i uppfyllelse. Korridoren var lika folktom som en öken och inte en människa syntes till.
"Se vad du har förstört!" klagade Rose och borrade in blicken i mig. ?Du förstör hela tiden!?
Jag försökte komma på något smart att säga, precis som jag hade sagt förra gången hon klagat på att jag förstört, men mina läppar var som fastklistrade i varandra. Jag kunde inte göra annat än sitta där och se dum ut. Eric räddade mig.
"Jaså, det är Vesslan och Pottan", sa han malligt och buffade mig i sidan med armbågen för att jag skulle säga något.
Då kom min talförmåga tillbaka. Jag kom på vad jag skulle säga.
"Du, Eric", sa jag självbelåtet.
"Ja, vad är det?" spelade han med.
Det blev tyst. Rose väntade, Albus väntade och Eric väntade. Det kom inget ur min mun. Jag kunde inte bara säga det. Det var för elakt. Det skulle aldrig gå. Min pappa hade redan sårat många människor. Varför skulle jag gå i hans spår?
"Det var inget", sa jag bara och reste mig upp för att sedan börja gå mot klassrummet för trolldryckskonst. Jag lämnade tre förvånade Gryffindorare bakom mig. Och det kändes bra. Riktigt bra.

Superduperhärligt

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer