Voldemorts dotter och fången från Azkaban

sitter och skriver på nästa del nu

Yay! *Längtar*

din bäretelse är spänande det ska bli intressant att veta hur det går i fyrans book undrar vad dösätarna tänker

Ja, 4:an kommer bli väldigt intressant.

Men det lär ju alla bli, speciellt 7:an.

Så där nu är jag entligen klar med kapitlet det blev ganska långt men jag hoppas det går bra ändå ja jag längtar tills både fyran och sjuan men även sexan

Kapitel sex: Trollkarlsbyn och sovsäckar

- Cara är kvar på sjukhuset. Barnet var döfött så de tar en massa tester och undertiden fick ingen vara med. Så nu sitter jag här och eftersom hon har valt att hålla min identitet hemlig kan jag bara säga att jag är hennes man. Men det hade varit intressant att veta vem ni tror att jag är.

Jag såg på eleverna nedan för. Och såg att de stod samlade runt Ginny. Hon satt på golvet och något verkade ha skrämt henne. Jag förstod snart vad när jag såg tvillingarna stå och skratta. Jag himlade med ögonen och gick in på mitt rum igen. Jag skulle just börja läsa igen när de knackade, jag öppnade och såg Mioni, Draco, Blaise, Harry, Ron och Simon stå där. Jag såg på dem och släppte in dem. Fotona försvann som vanligt och jag slog mig ner i en av fåtöljerna medans mina vänner satte sig där de fick plats. De bara såg på mig och jag såg tillbaka på dem.
- Cara, vad hände? Frågade Ron tillslut och jag var förvånad över att han brutit tystnaden. Jag såg på dem och suckade.
- Mannen hette Rex och var föreståndare på barnhemmet där jag bodde och ja han var inte så snäll. Var allt jag svarade och ryste när jag tänkte på honom.
- Vad gjorde han? frågade Simon och jag såg på honom
- Han slog mig och låste in mig i källaren. Svarade jag, han hade gjort fler saker men jag hade försökt glömma bort dem och sedan mindes jag inte allt heller. Mina vänner såg olyckligt på mig och jag såg på dem.
- Det gör inget, han är död och jag lever. Sa jag lite gladare och de nickade. Vi satt och pratade en stund innan mina vänner gick för att återvända till sina sängar. Jag var förvånad över att de kunde vara i samma rum en hel kväll utan att ha ihjäl varandra. Jag stängde dörren bakom dem och gick sedan till min säng och la mig. Jag vred och vände på mig men hur jag än gjorde såg jag bara Rex framför mig. Tillslut lyckades jag somna av utmattning.

Nu är det så att det faktiskt inte händer något kul alls här i mellan. Jag menar Hogwarts kan vara spännande men ändå så tråkigt. Jag antar att ni mugglare tycker lika dant om era skolor. Det enda som händer är att Lupin har väldigt roliga och intressanta lektioner, vi fick se eller träffa. Eller vad vi nu ska säga rödhuvuor och kvarror. Spådomskonsten är tråkigare än någonsin, allt vi gör är att kolla på de där bladen, Snape är riktigt irriterad särskilt på Neville och jag förstår Snape även om jag tyckte det var lite kul, och så har Oliver börjat träna quidditch laget nu. Vilket betyder att jag får träna en gång i veckan, eftersom han vill vinna den där pokalen. Men jag slipper i alla fall ha tre träningar som de andra. Och Hagrids lektioner är nog det tråkigaste av allt. Vi gör inget kul överhuvudtaget. Harry försöker få McGonagall att skriva på hans intyg så att Harry får följa med till Hogsmeade men det går inte. Så när vi börjar igen är det allhelgonamorgon och vi ska till trollkarlsbyn.

Jag vaknade på morgonen av att det knackade på dörren. Det börjar nästan bli som en väckarklocka. Jag gick upp och såg Mioni stå där och le.
- Idag ska vi till Hogsmeade. Sa hon glatt och hoppade upp och ner. Jag såg på henne och nickade innan jag släppte in henne och bytte om till svarta byxor och ett grönt linne och en svart jacka. Sedan satte jag upp håret i två tofsar och vi gick ner till matsalen och åt frukost. Killarna kom snart in och gjorde oss sällskap. Ron hoppade nästan upp och ner och jag bara skakade på huvudet. När vi ätit klart gick vi ut till de andra eleverna som stod och väntade på att bli iväg släppta.
- Hej då Harry. Vi berättar hur det var när vi kommer tillbaka. Sa Ron glatt och vi log mot honom.
- Ha så kul. Mumlade han lite besviket och gick iväg. McGonagall kollade så att vi var med på listan och skickade sedan iväg oss. Det var ganska kyligt så jag drog jackan tätare runt mig och vi gick fram på vägen tillsammans med alla andra elever. Vi kom fram till den lilla byn och husen låg tätt intill varandra, de lutade lite och såg precis så där magiska som man kan förvänta sig. Överallt gick glada människor omkring. Ron drog med mig och Mioni till godisbaronen innan vi han reagera. Där inne var det så mycket godis att jag inte ens tror en jätte hade orkat allt. Det var alla möjliga sorter, karamell, pumpa, lakrits, sockervadd, det fanns till och med godis med smak av gurka. Ron köpte så mycket han hade råd med och jag såg på allt. Jag bestämde mig för att köpa en melonklubba och en stor chokladkaka. Jag trodde aldrig kön skulle ta slut och det var skönt att komma ut i friska luften. Men det varade inte länge Ron drog oss vidare till, Zonks som hade alla möjliga konstiga saker, sen var det vidare till Dervish & Banges, sedan posthuset som var fullt med en massa ugglor säkert två hundra och tillslut hamnade vi på tre kvastar. Jag satte mig ner och andades ut. Jag har nog inte varit så här förvirrad på länge. Mina vänner gick och beställde sina drycker medans jag vaktade bordet. Det var verkligen fullt inte på värdshuset och jag såg mig omkring, jag blev lite förvånad när jag såg ett troll bland gästerna. Mina vänner kom tillbaka med varsina hognungsöl och jag gick för att köpa en egen. Väl framme vid disken kom Draco, Blaise och Simon fram. Jag betalade och log mot dem.
- Hej killar. Sa jag och de hälsade tillbaka.
- Så vad tycker du om Hogsmeade Cara? Frågade Simon och log. Han hade redan varit här förra året men han tyckte fortfarande det var lika kul.
- Ja jo det är kul, jag har bara inte hunnit se allt så noga för Ron har dragit runt mig o Mioni genom hela byn. Skrattade jag och tog en klunk av ölet och kände hur jag genast blev varm.
- Nästa gång får du gå med mig. Jag har ju redan sett allt och jag kan visa dig ställen som inte är så vanliga. Sa Simon och log jag såg på honom och nickade.
- Det hade varit toppen. Men vi syns killar, ha det bra. Sa jag och vinkade glatt mot dem innan jag satte mig hos de andra två.
- Var det mycket folk? Frågade Ron och jag ljög och nickade. Jag orkade verkligen inte med den diskussionen nu.
- Vad tror ni om Black då? Viskade Ron och vi såg på honom.
- Han är extremt farlig och jag hoppas de tar honom nu. Och jag är glad att vi är på Hogwarts. Han kan inte komma in där. Sa Mioni lättat och jag såg på henne. jag var inte lika säker, han har tagit sig förbi dementorerna förut och det finns en massa hemlige gångar och jag tror inte lärarna känner till alla. Ron såg på mig.
- Jag vet inte. Jag tror som sagt att det något som inte stämmer med historien. Jag tror det saknas en bit av puzzlet. Sa jag och de såg konstigt på mig.
- Du vet ju hela historien. Sirius är en galen mördare som jobbade för du-vet-vem och dödade en hel gata med mugglare och han vill nu döda Harry. Sa Ron irriterat och jag bara såg på honom, det är intressant hur lätt jag kan irritera honom. Men det är just delen med pappa som känns fel, jag tror inte pappa skulle hålla honom super hemlig för alla sina dödsätare. Det skulle inte gå.
- Jag tror inte han jobbade för Voldemort. Det andra stämmer nog men jag tror inte den delen stämmer. Sa jag och Ron o Mioni rös till när jag nämnde pappas namn och Ron var på väg att skälla på mig för det.
- Jag tror vi måste gå tillbaka nu. Avbröt Mioni honom och jag log mot henne. Vi drack upp det sista och började sedan gå mot slottet. Det var kallare nu en i morse men det kan bero på att det började skymma. Vi kom fram strax före klockan halv sex och ci gick upp till uppehållsrummet för att hitta Harry. Vi slog oss ner hos honom framför brasan och värmde händerna. Ron började genaste beskriva hela byn för Harry som bara försökte få ihop allt och Mioni flikade in i mellan åt. Jag nöjde mig med att lyssna och bara tänka på allt som hänt den senaste tiden.
- Nå vad har du gjort då Harry? Frågade Ron och jag lyfte blicken och såg på Harry.
- Jag har druckit tea med Lupin. Vi pratade lite om boggarten och så. Harry såg på mig och jag nickade till.
- Sen kom Snape in och gav honom någon dryck. Sa Harry
- Drack han drycken? Har Lupin blivit knäpp? Sa Ron förvånat
- Vi måste gå nu om vi ska hinna till festmåltiden. Sa Mioni och vi reste oss och följde strömmen ner, medans vi fortsatte diskussionen om drycken.
- Men om han nu verkligen ville förgifta Lupin skulle han väll inte göra det framför Harry. Viskade Hermione och vi såg på henne. och jag nickade, ville Snape förgifta Lupin hade han inte lämnat några vittnen.
- Kanske inte. Svarade Harry när vi steg in i stora salen. Den var dekorerad med stora pumpor, massa levande ljus, en flock fladdermöss flög omkring och det hängde orange serpentiner över hela salen. Vi satte oss ner vid bordet och började äta av den goda maten.
- Men tror ni verkligen Snape skulle våga? Frågade Ron och vi såg alla på Snape. Jag märkte att han verkade dystrare än vanligt fast de andra tog det som om han var argare än vanligt, sedan såg vi på Lupin. Han var nästan gladare än vanligt och log sort mot oss när han såg att vi såg på honom.
- Jag tror inte Snape skulle förgifta honom om han ville döda honom. Sa jag och tog en bit av pumpapajen. De andra såg på mig
- Varför tror du att Snape är en ängel!! Har han förtrollat dig med eller? Snästa Harry och jag såg på honom och mindes vad Ginny sagt för ett år sedan, att Harry och Ron trodde att Snape var min gudfar. Jag kanske ska börja vara mer försiktig.
- Jag vet att Snape inte är en ängel!! Men se det så här. Snape är skolans trolldrycks lärare och om Lupin dö av förgiftning är ju Snape den de kommer gå till först! Så om han vill ha Lupin ur vägen så gör han det på ett annat sätt. Förklarade jag lätt och killarna nickade
- Det är ju i för sig sant. Sa de och log. Sen kom spökena in, de hade en show där de dansade, hoppade fram ur saker och ting och Nick iscensatte sin döds scen. När de var klara reste vi oss och började gå mot tornet. Men när vi kom fram stod det en massa folk utanför.
- Varför går de inte in? Frågade Ron och försökte se över alla som stod framför oss. Men det var omöjligt att se något.
- Ni kan väll inte allihop ha glömt lösenordet! Sa Percy och började gå framåt men han kom inte så långt
- Släpp fram mig jag är försteprefekt. Röt han och eleverna började flytta lite på sig. Sen tystnade alla plötsligt och jag förstod att något var fel, för i nästa stund ropade Percy
- Kan någon hämta professor Dumbledore? Nu med det samma! Och de som stod bakom oss började försöka ta sig framåt för att se vad som hänt. När Dumbledore kom flyttade sig eleverna för att släppa fram honom och vi gick närmare för att se.
- Herre gud. Utbrast Mioni och jag förstod vad hon menade. Den tjocka damen var borta och porträttet hade skurits sönder och en del av målar duken låg på golvet. Dumbledore såg snabbt på tavlan innan han vände sig mot McGonagall, Lupin och Snape som kommit fram till platsen.
- Vi måste hitta henne. McGonagall skulle du kunna vara så vänlig att du ber Filch söka igenom varenda målning på skolan. Frågade han snällt, men Minivera han inte svara innan Peeves röst hördes
- Sån tur har ni nog inte. Han log glatt och svävade en bit ovanför oss.
- Vad menar du Peeves? Frågade Dumbledore lugnt och Peeves såg på honom och slutade le. Dumbledore var en av de få personer som Peeves inte vågade håna.
- Hon skäms förstår du, ers skolöverhöghet. Hon vill bli sedd, hon ser förskräcklig ut. Jag såg när hon sprang genom målningarna och gömde sig bakom några träd på fjärde våningen och började gråta. Sa han glatt och vi såg alla på Peeves.
- Berättade hon vem som gjort det? Frågade Dumbledore lugnt.
- O ja ers professorshöghet. Han blev väldigt arg när hon inte släppte in honom. Han har ett hemskt humör den där Sirius Black. Sa Peeves och eleverna såg panikartat på varandra, så Sirius Black har kommit in i slottet. Jag visste att det inte var omöjligt.
- Lugna er!! Återvänd genast till stora salen. Sa Dumbledore och vi började genast gå när jag kände hur någon tog tag i mig. Jag vände mig om och såg in i Dumbledores ögon. När korridoren var tom stod jag ensam med de fyra lärarna som såg på mig. McGonagall såg nästan argt på mig, Severus gav mig ett snabbt leende och Lupin han såg likgiltig ut, sen mötte jag Dumbledores blick som såg bestämd ut.
- Nu fröken Riddle vill jag veta om du hjälpte Black in i slottet? Jag såg förvånat på honom. Hur kan han tro det? de väntade alla fyra på ett svar.
- Nej det gjorde jag inte. Jag känner inte ens Black. Svarade jag och kände mig en aning orolig. Dumma pappa. Tänkte jag.
- Är det säkert? Frågade Dumbledore och granskade mig.
- Ja det är säkert. Jag tror inte ens Black jobbade för pappa. Sa jag och såg på dem.
- Så du hjälpte alltså inte Black in i slottet? Upprepade Dumbledore och jag såg på honom.
- Nej. Jag kan dricka Veritaserum om det är så. Sa jag och såg på dem.
- Så långt behöver vi inte gå. Dumbledore hon har sagt att hon inte hjälpte honom det räcker. Sa Snape och ställde sig bredvid mig och Dumbledore nickade och log.
- Jag var bara tvungen att vara säker. Sa han till mig och jag nickade och gav honom ett leende. Vi började gå till stora salen och strax efter att jag hade kommit in kom eleverna från de andra elevhemmen in. De såg förvånat på oss och sedan på Dumbledore.
- Lärarna och jag ska genomsöka skolan och därför får ni sova här i natt. Det är för er egen säkerhet. Prefekterna turas om att vakta ingångarna och försteprefekterna ni har det yttersta ansvaret. Om det blir några oroligheter så skicka genast bud till oss med hjälp av spökena. Sa Dumbledore och började gå. I dörr öppningen trollade han fram sovsäckar till oss alla och sa sedan
- Sov gott. Och stängde dörren. Genast började alla prata, Gryffindor eleverna berättade vad som hänt. Jag såg på alla elever tog en sov säck och rullade upp den i ett av hörnen.
- Alla man i sovsäckarna. Sa Percy och alla började genast packa upp sina sovsäckar. Harry, Hermione och Ron kom fram till mig och rullade upp sina sovsäckar bredvid mig. Snart kom Draco, Blaise och Simon och gjorde lika dant. De fem killarna såg på varandra men sa inget. Jag antog att de alla var för uppskrämda för att bråka. Jag såg oroligt på Simon. Jag visste att han avskydde allt sådant här som påminde honom om pappa.
- Du får plats bredvid mig Simon. Sa jag glatt och han la sig längst in i hörnet och log tacksamt mot mig. Ron och Harry såg förvånat på mig men jag bara struntade i dem.
- Tror ni Black fortfarande är i slottet? Frågade Draco och såg på oss
- Dumbledore verkar tro det. svarade Ron och jag var förvånad över att han inte snäste till svar.
- Det var tur att han valde just den här kvällen. Enda kvällen vi inte är i tornet. Sa Mioni lättat. Jag såg på mina vänner och tänkte.
- Hur kom han in då? Frågade Blaise och alla tänkte samma sak.
- Han kanske transfererade sig. Föreslog Ron
- Eller så hade han en förklädnad. Sa Simon
- Han kanske flög in. Sa Dean som låg en bit bort och lyssnade. Jag och Hermione såg på dem.
- Är det ingen av er som läst Hogwarts historia? Frågade vi och de andra skakade på huvudet.
- Slottet skyddas ju av mer än bara murar. Grundarna kastade alla möjliga besvärjelser över slottet för att hindra att folk smyga in. Sa Hermione och jag nickade.
- Man kan inte ta sig in genom att transferera sig. Och dementorerna låter sig inte luras av en förklädnad och de bevakar varje ingång. Sa jag och Hermione la till
- Filch bevakar alla de hemliga ingångarna. Och jag nickade
- Ljuset släcks nu. Så inget mer prat nu. Sa Percy och släckte. Vi kröp ner i sovsäckarna och ljuset släcktes. Den enda ljus källan var spökena som flög omkring och pratade med prefekterna. Inte ens stjärnorna syntes i taket. Jag vände mig om mot Simon som låg vaken och jag log mot honom i mörkret och han gav mig ett nervöst leende tillbaka. Jag undrade varför Dumbledore trodde att jag skulle hjälpa Sirius in i slottet. Jag vet inte vad klockan var när Dumbledore kom fram till Percy som stod vi oss. Och jag låtsades sova
- Något spår av honom? Viskade Percy till Dumbledore
- Nej. Är allt som det ska här?
- Allt är under kontroll, professorn. Svarade Percy stolt
- Bra. Det är ingen mening att flytta på dem nu. Vi låter de sova till i morgon. Jag har hittat en ersättare tills Filch har lagat den tjocka damen. Sa Dumbledore och dörren öppnades och jag kände igen Snapes steg. Han stannade vid Dumbledore och Percy.
- Tredje våningen har blivit genomsökt. Han är inte där och Filch hittade honom inte i fängelse hålorna heller. Sa Snape
- Hur är det med astronomitornet, Trelawneys rum och uggleboet? Frågade Dumbledore min gudfar.
- Allt är genomsökt. Svarade Snape.
- Utmärkt, Severus. Jag trodde faktiskt inte att han skulle vara kvar i slottet. Kom det från Dumbledore
- Har du någon teori på hur han kom in Dumbledore? Frågade Severus
- Många, men den ena är mer osannolik än den andra. Svarade Dumbledore. Jag öppnade ögonen lite och såg på dem. Rektorn stod med ryggen mot oss, Percy verkade uppmärksam men han förstod inte allt och Severus såg ganska arg ut.
- Dumbledore. Kommer du ihåg samtalet vi hade innan terminsstarten? Snape öppnade knappt munnen och försökte utesluta Percy ur samtalet.
- Det gör jag Severus. Svarade Dumbledore och jag hörde en varning i hans röst.
- Det verkar nästa omöjligt att Black skulle ha tagit sig in på skolan utan hjälp. Och jag varnade dig när du utsåg…
- Jag tror inte att en enda person i det här slottet skulle hjälpa Black att komma in. Svarade Dumbledore och avslutade samtalet och Snape visste att det inte var någon mening att svara.
- Nej nu måste jag gå ner till dementorerna. Jag lovade att informera dem när vi var färdiga med genomsökningen av slottet. Sa Dumbledore trött
- Ville de inte hjälpa till, sir? Frågade Percy
- Jo det ville de. Men så länge jag är rektor kommer det inte en dementor över tröskeln till det här slottet. Sa Dumbledore kyligt och Percy såg förvirrad ut. Dumbledore lämnade sedan salen nästa ljud löst. Severus stod kvar en stund såg efter honom och kastade sedan en blick på mig, log svagt och gick. Percy stod förvirrat kvar en stund och började sedan patrullera i salen igen. Jag hörde Ron viska
- Vad var allt det där om? Och jag tänkte lika dant. Det är något som inte stämmer här. Simon mötte min blick och även han verkade undrande. Jag ryckte på axlarna och slöt sedan ögonen. Bäst att få några timmars sömn tänkte jag. Långt borta hördes ett ylande.

- Jag minns den här natten. Ja jag gick också på skolan men det antog jag att ni hade listat ut. Den var faktiskt en aning skrämmande. Men allt med Black var väldigt skrämmande, mest för att vi inte fick veta något utan bara höra rykten. Men nu får ni inte höra mer utan nu ska jag bege mig till Cara.

*Kash*

Ja jätte bra jag älskar Simon bara så du vet

Tack jag jag älskar med Simon och jag har typ hela hans del av berättelsen bestämd redan

jätte bra

Tackar det blev lite långt xD men det är för att jag skriver i word först :p

Jätte bra.