Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

bra! Stackars Mathilda...

åhh... :o börjar typ gråta, stackars Mathilda!!!!
jättebra!! :'

Det kommer nog mera ikväll skulle jag tro
och tack för kommentarerna

JAAAAAA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

Mer!

Jaa! Skynda att lägga upp!

Kapitel 13


Resten av dagen gick ganska så fort och Mathilda undvek Remus mer än någonsin.
Hennes ögon fylldes ofta av tårar så fort Remus eller Lauren gick förbi och Remus märkte det.
Varje gång han försökte komma fram till Mathilda och prata med henne tog hon min hand och vi gick därifrån.
Jag hade berättat för Lily eftersom hon hela tiden såg frågande på Mathilda.
När dagen till sist var slut gick vi till uppehållsrummet.
James och Sirius mötte upp oss vid porträttet.
Vi gick in och Lily och James tog en soffa för sig själva och jag, Mathilda och Sirius fick dela på en annan.
- Det är kul här men ärligt talat så måste vi göra läxor, sa Lily sedan till James och sedan tittade hon på oss.
- Det är lugnt , Peter hämtar böcker, sa James och kysste Lily på kinden.
Just då kom Peter in med en trave böcker i hans famn som åtminståne nådde upp till hans huvud så han nästan inte såg något.
Ganska långsamt och försiktigt gick han fram och stälde försiktigt ner böckerna.
- Trodde att han skulle snubbla, viskade Sirius i mitt öra.
Jag log.
- Jag med, viskade jag tillbaka.
Och nu log han också.
- Tack Peter, sa Lily vänligt.
Då kom Remus också in.
Jag såg på Mathilda, hon tittade rakt in i Remus ögon och hon såg ganska så sur och ändå ledsen ut.
- Jag går och lägger mig, sa hon högt så att också Remus skulle höra.
Hon reste sig upp och Remus följde henne sorgset med blicken.
Mathilda vände sig om för att säga något till Remus men just då kom Lauren in och kysste Remus på kinden.
Mathilda stängde munnen men sedan öppnade hon den igen och sa med avsmak i munnen:
- Och sen ska jag också spy.
Alla tittade efter henne när hon gick upp till tjejernas sovsal och stängde dörren efter sig.
- Men vad var det med henne då? sa Lauren och tog tag i Remus och drog med sig honom till soffan på andra sidan så att man inte såg dem.
Men jag antog att de kysstes.
Jag tog en bok och började läsa. Och de andra följde mitt exempel.
I ögonvrån såg jag Sirius läsa. Man kunde ändå se hans ögon. De fina blänkande svarta ögonen. Han var vacker.
Nej det var han inte!
- Han är inte vacker, trodde jag att jag tänkte och slog boken mot pannan.
Alla stirrade på mig. Jag hade tydligen sagt det rakt ut.
Lily höjde på ögonbrynen och frågade:
- Vem är inte vacker?
- Ähh.... Öhhm,min katt,fast ... eller ... jag...min...brorsa...tycker...inte...om...min katt,sa jag långsamt och jag kände mina kinder bli röda.
Nu var det Sirius tur att höja på ögonbrynen. Ett leende började växa fram på hans läppar.
- Du ljuger, sa han glatt.
- Det gör jag inte! Nu är klockan mycket... så ...öhh... nu går jag och lägger mig! sa jag bestämt.
Jag reste mig snabbt upp och jag hade glömt bort boken i mitt knä som nu föll till golvet.
- Sirius, din bok föll ner, ljög jag och sedan gick jag upp till tjejernas sovsal och la mig i min säng. Mathilda hade redan somnat.



Nästa morgon väckte Mathilda och Lily mig.
-Hoppa upp nu sömntuta, du måste vara i full gång för att frammana en Patronus, sa Lily glatt.
Jag steg upp och satte på mig snabbt och sedan gick vi ner till frukosten.
Vi åt snabbt och sedan var det trollformellära och sedan efter än lång vänten ringde klockan och vi var på väg mot försvar mot svartkonster.
Några Slytherinelever gick åt samma håll som vi.
När vi kom fram satt redan hälften av eleverna vid sina bänkar och vi satte oss ner och proffessor Waterfield välkomnade oss och sa att vi skulle börja med en Patronus idag. Han förklarade också att det var svårt och att man behövde tänka på ett mycket lyckligt minne och vilken trollformel man skulle andvända.
- Nu vill jag att ni ställer upp på fyra led för att om vi tar ett led kommer vi få hålla på resten av året, sa proffesorn.
Alla ställde upp.
Jag, Lily och Mathilda var i olika led men vi var på samma nummer. Nummer två.
Efter att Slytherineleven före mig hade provat var det min tur, och samma sak var det med Lily och Mathilda. Vi skulle få göra samtidigt.
Jag kollade på det fjärde ledet.
Nummer två stod Sirius.
- Okej, ni har tre försök på er var och jag kommer att titta på alla, sa Waterfield tillslut när alla hade ställt upp.
- Börja nu! sa han sedan.
Slytherineleven framför mig försökte en gång men inget ände och resten samma sak.
De andra första hade inte heller lyckats förutom en som hade lyckats få fram en dimma.
- Bravo, Finkle! sa Waterfield till eleven som hade frammfört dimman med silversken.
När de första hade fått sina tre chanser var det min,Lilys,Mathildas och Sirius tur.
Jag drog fram trollstaven och tog ett djupt andetag.
Jag försökte hitta ett lyckligt minne. När min mamma hade berättat att jag var en häxa? Nej jag var väldigt liten och jag fattade inget. Men kanske första gången jag flög på en kvast.Man kan ju alltid försöka.
- Expecto Patronum! sa jag högt men stadigt och konsentrerade mig på minnet. Hur lycklig jag hade varit då, när man hörde vinden susa i öronen.
Men inget hände.
- Ett försök till miss Jones, sa proffesor Waterfield till mig.
Jag nickade och såg på Lily och Mathilda, de hade lyckats få fram en dimma.
Jag kan ju tänka på ddem, tänkte jag.
Och det gjorde jag, när vi hade skrattat tillsammans, när vi hade haft som roligast och första gången jag träffade dem.
- EXPECTO PATRONUM! nu nästan skrek jag men min röst var stadig.
Och då kom en liten silverdimma fram ur min trollstav. Jag log åt den och sen gick den bort.
- Ni måste konsentrera er, sa proffessor Waterfield till allihoppa.
Jag tittade på Sirius som försökte och han hade också fått fram en dimma.
Sirius, med de fina ögonen, hela han var vacker och så var han rolig. Och han hade en bra personlighet.
Jag tänkte på de gånger vi skrattat. Och utan att nu tänka på vad jag gjorde höjde jag trollstaven igen och skrek:
- EXPECTO PATRONUM!
Jag tänkte fortfarande på Sirius och då bröt något silvrigt ut från min trollstav och bildade en.. en tiger!
Såklart det var tiger. Det hade varit mitt älsklingsdjur sen jag var liten och jag hade aldrig tyckt de var läskiga utan söta.
Men ändå så stirrade jag häpet på tigern som sprang runt i klassrummet och alla andra följde också den häpet med blicken.
Sedan försvann tigern eftersom jag tappade koncentrationen. Varför hade jag kunnat frammana en när jag hade tänkt på honom...

Mer.

jäättttttttttte bra!!! troode att hennes patronus skulle bli en stor hund (sirius)...

Jag tänkte det först men sen så blev det någonting annat