Cipriano & Everly [privat]

Hon såg efter honom, la huvudet en aning på sned då det gick upp för henne att han inte låst dörren till rummet. En del av henne ville smyga ut därifrån eftersom hon nu hade en chans att försöka fly, men kom att tänka på att Jason inte bodde här ensam utan de andra killarna befann sig fortfarande här. Och hon ville inte veta vad som skulle hända om de fick syn på henne. Tyst gick hon fram till dörren för att låsa den - det kändes säkrast så.

Jason var iväg i ungefär en timme innan han gick in i huset. Alla killar hade åkt till respektive flickvänner och ärenden. Han knackade på dörren till sitt rum och lutade sig mot väggen bakom sig.

Då det knackade på dörren såg hon tveksam ut. Under tiden som Jason varit iväg hade hon hört killarnas röster från korridoren och någon hade till och med knackat på en gång. Det fick henne att undra om de misstänkte att någon annan var inne på Jasons rum men ingenting hade till all tur hänt, de hade inte försökt komma in i alla fall. Tillslut öppnade hon dörren och andades långsamt ut då hennes blick fastnade på Jason.

Jason rynkade på pannan och smekte hennes kind en aning oroligt.
"Är du okej?" Undrade han och gick in. Han la ner påsarna och såg sig omkring, var beredd på vilken fara som helst innan det slog honom att killarna kunde gjort något. "Gjorde killarna något?"

Kay övervägde att ljuga om att ingenting hade hänt, men ansåg det ändå vara bäst att vara ärlig. Det handlade ändå om hennes säkerhet. Hon backade ett steg in i rummet igen och plockade upp en av påsarna för att se vad han hade köpt.
"De knackade på några gånger och tryckte ner handtaget, inget värre än så." Hon valde dock att inte tala om riktigt hur skrämd hon blivit, orolig över att hon avslöjat sig trots att hon inte gjort något annat än vilat på sängen.

Jason nickade och svalde hårt.
"Dom skulle säkert sno något från min garderob. Jag ser ju bäst ut." Skämtade han och log mot henne, tänkte dock ta ett snack med killarna.

Hon log svagt mot honom och nickade. Det var antagligen bara hennes hjärna som spelade henne ett spratt, de andra killarna kunde ju omöjligt veta om att någon befann sig inne på Jasons rum. Hon la fram kläderna han köpt åt henne på sängen. "Du har bra klädsmak," kommenterade hon och såg hastigt på honom.

"Jag fick lite hjälp." Erkände han och såg på henne en stund. "Vill du ha en dusch och byta om eller ska jag visa huset?" Log han snett.

"Jaha." Att han fått hjälp borde väl egentligen inte förvåna henne: han hade förmodligen många bekanta som var av det kvinnliga könet. "Jag duschar helst först." Han fick gärna visa henne runt i huset efteråt - sina att skulle hon uppskatta att få komma ut ur rummet och se sig om lite.

Han log smått och såg på henne en stund. Han nickade mot badrummet och fuktade sina läppar. Han gick ut från rummet och suckade lågt.