Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

"Du har inte erbjudit det." sade hon och såg på honom. Hon log smått och drog en hårslinga bakom örat. "Men vadå? Ber du mig flytta in hos dig?" log hon stort.

"Jag visste inte att jag behövde be dig om att flytta in hos mig." Han kände sig faktiskt rätt så hoppfull nu, han ville ha henne hos sig så han lättare skulle kunna hålla henne i säkerhet. "Ja, det gör jag. Nu när jag har dig hos mig igen så kommer jag inte klara mig en dag ensam längre," tillade han dramatiskt.

Freya fnittrade till och kramade lyckligt om honom.
"Jag trodde du skulle fråga mycket tidigare." Log hon och kysste hans kind flera gånger. Hon log lyckligt och slöt ögonen i några sekunder.

Han besvarade hennes kram och kände sig otroligt lättad. Han trodde inte att Raina skulle tycka att det var en bra idé, men han var inte ute efter hennes åsikt heller utan hon fick helt enkelt acceptera det hela. Det skulle han se till att hon gjorde.
"Du är alltid välkommen hos mig, oavsett vad." Han förde fingrarna genom hennes hår och pussade henne på pannan.

Freya suckade lyckligt och kysste hans haka. Hon slöt ögonen och smekte hans bröstkorg.
"Jag vet och jag älskar dig Ace. Enormt mycket." Mumlade hon och tittade lyckligt upp på honom.

Ace lutade sin haka mot hennes hjässa och strök handen längs med hennes rygg. Äntligen kände han sig få lite lugn och ro inombords och det allt tack vare Freya.
"Och jag älskar dig, min ängel." Mer än hon kunde ana.

Freya fnittrade till och kramade lyckligt om honom.
"Det är faktiskt du som är min ängel." Log hon och kysste mjukt hans läppar. Hon drog sig dock undan ganska snabbt då hon aldrig gillat att hålla på utomhus.

Han valde att inte svara något på det hon sagt. Han skulle inte direkt betrakta sig som en ängel längre - inte nu när han inte längre hade sina vingar kvar. Det var bara ett minne blott.
"Jag vet att jag är oemotståndlig: men jag trodde du ville se dig omkring?" log han retsamt.

Freya fnittrade till och såg på honom en stund.
"Wow hybris." Flinade hon och kysste mjukt hans kind innan hon började gå igen.

Ace gav henne en oskyldig blick och började sedan gå igen. Trots att det forfarande var ganska tidigt på morgonen var det betydligt mer liv och rörelse nu än då han träffat Freya utanför baren. Det var faktiskt rätt så trevligt att följa med när staden och dess invånare vaknade upp: det tog för en stund bort ens tankar på allt annat och det var lätt att bara slappna av.