{HP} Lumos :3 & Miranda Black

Chase skyndade sig fram över planen och fram till de båda lagen. Gryffindorarna var röda av ilska, och vissa hade svårt att hålla sig från att attackera.
Gryffindors reservkapten, som tog över efter Brinley klev fram mot Winter. Det var en lång kille, med starka käkar och rufsigt, ljusbrunt hår. Han hette Jacob Mcrawer.
"Jag vet inte hur ni gör i eran egna lilla värld, men här kastar vi inte dunkare på andras bakhuvuden. Och om det mot förmodan skulle hända, så låtsas vi inte som om inget hänt. Vi spelar inte mot idioter", fräste han, och elever från Hufflepuff och Ravenclaw jublade.

Logan hörde ögonbrynen och svarade:
"Vi låtsas inte som ingenting, vi ser att hon är skadad om du inte trodde det. Och nej vi är inga idioter, jag kan väl inte hjälpa om du och ditt lag är dåliga förlorare." Logan lät helt lugn på rösten och tittade med stadig blick in i Mcrawers ögon. Hela slytherins lag buade mot det andra och kastade förolämpningar.

Jacob gick fram mot Logan med kraftigt hat i blicken. Han var till och med några centimeter längre än Logan.
"Lyssna nu, din lilla nolla. Varken du eller dina små vänner äger världen. Bara för att vissa inte vill spela med er, så gör det inte oss till dåliga förlorare. Vi bryr oss om vår lagkamrat. Mår inte en av oss bra, så spelar inte resten heller. Vi är ett lag. Ett team. Vi spelar tillsammans. Det här är en lagsport, om du inte visste det Winter. Inte en enmannasport. För det andra så såg ni uppenbarligen inte att hon är skadad. Gjorde ni det så verkar ni inte bry er. Isåfall hade ni slutat spela. Men ni bryr er bara om vinsten, eller hur? Det är bara ni som existerar." Jacob stirrade ilsket in i Logans ögon, och de blixtrade till. Han spände förargat sina käkar.

Logan stirrade argt tillbaka på Mcrawers. Runt omkring var stämningen oerhört spänd.
"Nej nu lyssnar du din j*vla nolla. Vi bryr oss om varandra även om vi kanske inte visar det på samma sätt som ni. Vi spelar tillsammans som ett lag. Men om någon skulle råka skada sig får de andra fortsätta kämpa och göra sitt bästa även om man då ligger i underläge.
Det är bara ni som existerar. Ni alla är emot oss Slytherinare och ser ner på oss. Vi blir orättvist behandlade bara för att vi har en annan åsikt och värdesätter andra egenskaper. Vi kanske bryr oss mer om vinsten än vad ni gör, men varför gör det då oss till sämre personer?" Logans grepp om hans kvast hårdnande och nu var han riktigt arg.

Jacob flinade mot Logan.
"Fantastiskt Winter. Du känner att du måste kopiera mina repliker istället för att komma på egna. Och vem har sagt att vi ser ner på er Slytherinare? Isåfall gör ni precis samma sak. Ni hatar Gryffindorare. Och varför skulle vi hata er för att ni värdesätter andra egenskaper? Vi är vänner med hufflepuffare, de värdesätter andra egenskaper. Vi är vänner med ravenclaware, och de värdesätter också andra egenskaper. Ja, man fortsätter kämpa för hela laget, men inte om motståndarna medvetet skadar en allvarligt!" Jacob såg äcklat på Logan och sedan resten av slytherinlaget, innan han och hela gryffindorlaget vände sig om för att gå upp mot slottet.

Zuri iakttog dialogen mellan Jacob och Winter tyst så som alla andra. Jacob klassade ut Winter och därefter stack gryffindorlaget. Till Zuri's förtjusning såg Winter helt förstörd ut.
"Oj nu blev det lite action!", mumlade hon till Chase.

Chase nickade medhållande.
"Jag håller med. Jag förväntade mig inte det här." Han suckade. "Ska vi gå upp till madam Pomfrey, eller?" Han drog handen genom håret.

"Visst", sa Zuri. Hon började gå upp emot slottet. "Hoppas hon inte dör" Mumlade Zuri.

'Förbaskat' tänkte Logan medan han bytte om till sin uniform. Han hoppades innerligt att hon inte skada sig alltför mycket för då skulle han få massa skit. Som om han inte redan fått det, men ändå.

"Det tror jag inte att hon gör. Madam Pomfrey lyckas alltid ställa saker till rätta", försökte han övertyga henne.
Chase skyndade upp för slottets trappor, och när han och Zuri var precis utanför sjukhusflygeln, så gick gryffindorlaget ut och stängde dörren eftet sig. Leslie Wright, en mörkblond tjej skruvade besvärat på sig. "Ehm, ni kan nog få en chock", sade hon bara, med ett besvärat ansiktsuttryck. Chase såg efter laget när dom gick upp för trapporna, förmodligen mot deras uppehållsrum. Chase växlade en blick med Zuri och gick in. Där, i den mellersta sängen låg hon. Ögonen var stängda och omringade av två blålila blåtiror. Huvudet var inlindat i bandage. Madam Pomfrey stod böjd över henne med trollstaven i handen, samtidigt som hon muttrade några besvärjelser. Men inget verkade fungera som förväntat.

Zuri tittade förskräckt på madame Pomfrey när hon provade att hela med besvärjelser. Det verkade inte gå så bra. Med långsamma steg närmare de sig sängen där Brinley låg. Hon såg ut att vara mycket skadad med bandage runt huvudet. Madame Pomfrey såg de inte först och fortsatte därför.
"Tror du att hon inte kommer klara sig?", viskade Zuri till Chase.