Avatar legend of Vera - Nutid

" Ja någolunda " sa Leon lugna ner dig sa en röst inom honom. Skulle Serena förestå vem han var och springa
iväg. Att hon skulle springa iväg var han mest orolig för.

Flamman log lite innanför sjalen och la sig ner och såg upp mot himlen. Den var läskigt himmelsblå. Kunde den inte färgas av någons blod och bli lite mer intressant?. Han fan sig snart vara utråkad han suckade. Han kunde inte ta det lungt en enda minut kändes det som.

Serena sträckte ut benen och dök in i frågan.
"Varför blev du nervös helt plötsligt? Döljer du och Tempi något för mig? Ni verkade väldigt hemlighetsfulla igårkväll".

Klara lät fötterna komma ner till marken och gick bort till sin Luftbison som stod en bit bort. Hon började klappa henne och prata lite med henne, innan hon hoppade upp på hennes rygg och la sig där. Hon betraktade fåglarna som flög över dem, det var ändå en fin dag.

" Snälla om jag berättar vill jag inte att du springer iväg " sa Leon bedjande det var det sista han ville att Sarina skulle springa iväg och råka illa ut på grund av något sånt här.

Flamman fick några blommor omkring sig att börja brinna och bilda några mönster. Innan han lät dom dödas av eld. Han suckade uttråkat.

"Springa iväg? Varför skulle jag vilja göra det? Jag vill bara veta hur tusan du och Tempi fick en kärleksrelation så fort att ni var tvungna att umgås ute i hallen" sa Serena och flinade.

Kiara sträckte på sig och funderade på om hon skulle hälsa på fåglarna som befann sig där uppe. Hennes bison skulle gilla det iallafall, flyga var något av det bästa hon visste.

" Jag och Tempi har ingen kärleksrelaktion " sa Leon och började känna sig rejält obekväm och ostadig inom sig. Han talade sanning men frågorna gjorde honom ändå nervös.

Flamman reste sig och började ta en promenad måste finnas någon han kunde ha lite skoj med. Bara någon eller någon som gjorde något intressant.

"Okej, men varför är du nervös då?" frågade Serena, som fortfaranden hade handen mot marken. Han talade ju sanning, det kände hon, men hans puls var fortfarande hög.

Kiara flög upp i luften med sin bison. Hon kände vinden i ansiktet och njöt av det. När de var tillräckligt högt upp ställde hon sig upp med sin glidflygare i handen. Hon hoppade av bisonen och med hjälp av pinnen och dess segel gled hon ner mot marken.

" För att sånna här frågor gör mig nervös " sa Leon som kort förklaring.


Flamman gick i skogen han eldade upp blomma efter blomma där han gick. Blommor såg mycket bättre ut när dom var täckta i bränskador. Han gillade inte blommor.

"Då är det ju något du döljer, annars skulle du inte bli nervös, och varför får Tempi veta och inte jag?"

Kiara landade och begav sig bort mot byn hon kände för att trakassera. Väl där drog hon sin vita huva över huvudet och täckte ansiktet utom ögonen och började springa fort genom byn, och blåste vindar genom dörrar och fönster.

" Om jag ska berätta får du lova att inte springa iväg " sa Leon som var mest rädd för det. Flamman himlade med ögonen kom igen lite mer intressant kan det ju bli. Han tog upp en kniv och fick den att börja brinna. Han började sikta in. Det här skulle höja spänningen lite tänkte han.

"Du har sagt det en gång tidigare, kläm ut det nu. Varför skulle jag springa iväg? Det är ju inte så att du har gjort något mot mig precis" sa hon och himlade med ögonen.

Kiara rörde sig fort in och roade sig med att dra ut nästan all luft hos människorna, för att sedan ge tillbaka den, och så göra så ett par gånger.