Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Jane sjönk tyst ner i soffan och öppnde boken och såg på Blaze.
-Han kommern og tyvärr detta Balze, jag har sktivit på det avtalet när jag förlovades med Owen för 100 år sen.
sa hon nu lugnt bara, hon såg tyst ner i boken nu och läste snabbt en sak.


Alec stoppar henne lugnt.
-den e orörd därför fin, vi undviker att någon vill gå i det fr bevara syenn
sa han och log lite emot henne oc hsåg på henne, hon var vacker det måste han medge

"Men du är hans högra hand?" Det var åtminstone så Blaze hade uppfattat deras relation till varandra. Skulle Alec verkligen avvisa henne om hon inte hittade någon att gifta sig inom två år? Det lät inte riktigt klokt i hans öron.


Andlöst iakttog hon den blommande ängen. När hon kände hans blick på sig vände hon sin uppmärksamhet till honom igen. Hon hade gjort framsteg med honom eftersom han faktiskt hade tagit i hennes hand efter att de avslutat mötet, till skillnad från då de träffats för första gången. Men han hade säkert haft en orsak till att inte göra det då.

Jane suckar och såg på Blaze.
-Sötnos du har inte hört våra lagar va?
frågade hon och pekar på en bok sen nästa
-30 böcker ifnns med lagar en av dem e om kvinnor
sa hon
-ni e här för ge er män söner och sen dö.
sa hon kort


Alec kolade direkt bort när hon kollade tilbaka på honom, han ville itne fatta han tyckte om kolla på henne.
-äm vi borde kansek gå här ifrån
sa handirekt och kliar sig i nacken (Tecken på genering)

Han kunde inte låta bli att gapa. Hur kunde kvinnorna behandlas så dåligt här? Det gjorde honom ledsen. Han ville att det skulle vara jämlikt för alla.
"Söner? Uppskattas det inte om flickor föds?" frågade han trots att han nästan kunde gissa svaret.


Jessa satte sig ner på huk för att plocka upp två blommor. Med ett leende fäste hon den ena i sitt hår innan hon gick fram till Alec. Utan att be om lov ställde hon sig på tå och fäste den andra i hans hår.
"Så du inte glömmer bort mig," förklarade hon innan hon långsamt började gå igen.

Jane log till emot Blaze.
-Du vet inte äldre tider va? jag vet att du e 50 år äldre än mig bara du borde kunna detta.
sa hon och såg på honom
-Söner e krigare döttrar e pain in the ass.
sa hon bara och såg på honom och sucar
-alec letarefter lössningar för behålla mig i slottet. men han vet min ända räddning e att sticka till ett annat rike och gifta mig där.
sa hon och suckar


Alec kliar sig ltie mer i nacken och tog försktigt bort plomman ihc la dne i fickan, han ville ju inte visa han gilalde henens present och gick direkt efter ehnne och suckar.
-vi gilalr inte pynt
sahan och slutar klia sig i nacken

Blaze rynkade på pannan. Han undrade hur hon kunde känna till hans ålder, hade han nämnt det men kom bara inte ihåg?
"Vi har inte samma lagar hemma som ni har här," förklarade han. Nej, hos ljusalverna uppskattades kvinnor lika mycket som män.
"Alec hittar säkert en lösning," tillade han sedan i ett försök att vara lite tröstande.


Jessa bet sig i läppen när han tog bort blomman från sitt hår och upplyste henne om att de inte gillade pynt.
"Förlåt," mumlade hon spakt. Något mer tänkte hon inte på saken: han verkade ju i alla fall inte arg så hon hade nog inget att oroa sig för.

Jane log lurigt.
-jag har snokat lite bara okej.
sa hon och flianr och slog upp första sidan och drog fingrnar över skiftten och började lugnt läsa.


Alec såg på henne
-på er bryr vi oss inte men på oss gör vi
sa han mjukt och gick igenom stigarna i trädgården

Han vände blicken till boken då hon slagit upp första sidan. Trots att han inte ens hunnit läsa första meningen tyckte han att det var intressant. Runor intresserade honom, speciellt hennes eftersom han aldrig hade sett svarta runor förut.
Men de passade henne otroligt bra, liksom de ljusa runorna passade honom. Han skulle nog inte trivas i att ha sina i en mörkare färg.


Lite besviken var hon nog över att han inte låtit blomman sitta kvar i hans hår, men hon kunde inte döma honom. Att säga att mörkeralverna inte gillade pynt kanske var ett artigare sätt att få fram att han tyckte blommor i håret var nonsens. Och hon kunde ju inte klandra honom: alla kunde inte tycka lika.
"Du passade bra med en blomma i håret i alla fall," sa hon snällt.

Jane log till och läste lugnt för sig själv.
-Det står inte mcuket om varför vi har dem mest e för pynt, visa våra känslor och egenskaper.
sa hon oc hvisade honom en runa i boen och drog fram sin runa på armen och samma visades i boken som på henne och där stod det sorg.
-vi pryder oftsast oss efter känslor
sa hon
-Alec och jag har både denna runa
sa hon.



Alec flinar till emot henne
-Jaså? jag får utvadera det om jag verkligen gör det
sa han på skoj och gick vid hennes sida.

Han studerade runan hon pekade ut. Ja, det var ju inte något konstigt med att de båda hade samma runa. De båda hade känt sorg.
"Tror du han kommer få den där runan när han gifter sig?" Blaze visade henne parabatairunan. Jane hade ju nämnt att Alec skulle komma att gifta sig med någon adlig. Men han var också medveten om att man endast fick parabatairunan om man hade ett starkt band till den man gifte sig med.


"Du tror inte att jag talar sanning, va?" ifrågasatte hon honom med ett lekfullt skratt. Det var inte som om hon förväntade sig att han skulle ha förtroende för henne. Men förhoppningsvis var det någonting han skulle komma att ha för henne. Lika så ville hon kunna lita på honom också.