~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Pansy stod med armarna över bröstet och illglodde på Draco,
"Någon härifrån har varit med Stones. Vem skulle kunna svika så förjävligt?!" utbrast hon och Draco ryckte på axlarna,
"Jag vet inte, vad spelar det för roll?" sade han och hoppades att det skulle få Pansy att vara tyst.
"Oy, Pansy, du kommer spränga ditt huvud om du tänker så mycket." Det vara Tamara som nu stod snett mot dem med eldstaden i ryggen. Pansy gapade och Draco kunde knappt hålla sig för skratt. Det var sant, Pansys huvud såg ut att snart explodera och hennes ansikte var alldeles rött.
"Lägg dig inte i!" skrek Pansy, Tamara bara höjde ena ögonbrynet, tillsynes oberörd.
"Du kanske ska tänka på vem du säger så till." sade Tamara kallt, Draco blev förvånad över hårdheten som vilade över Tamara. Draco reste sig från soffan och avbröt effektivt Pansy i hennes tankar.
"Draco, vart ska du nu?" frågade Pansy och det såg ut som om hon ville klänga sig fast vid Draco.
"Ska hänga med Tamara, vi har samma lektioner så ska göra läxor ihop." Pansy skulle precis säga något när Draco gav henne en kall blick, "nej, du skull inte fatta, du skulle sakta ner oss. Kommer senare." Tamara och Draco delade en blick och tillsammans gick de ut ur sällskapsrummet.

När de väl var långt från Slytherin i den övergivna delen utav skolan där det knappt fanns några facklor som lyste upp tillvaron och bruna löv blåste omkring i korridorerna satte de sig ner på en bänk.
"Du borde verkligen tänka efter vilket sällskap du håller." sade Tamara och hymlade med ögonen. Draco nickade,
"Fast, jag håller inte deras sällskap, de håller mitt." Tamara och Draco suckade båda två, av olika anledningar.
"Det var du va?" frågade Tamara efter en liten stund. Draco flög in i försvarsinställning men Tamara bara skrattade.
"Du behöver inte försvara dig." sade hon med ett leende.
"Att vara kär är inget man kan rå för." fortsatte hon,
"Hur visste du?" frågade Draco som fortfarande var redo att försvara sig på alla sätt. Men Tamara bara log och lade huvudet på sned.
"Hur ni tittade på varandra, hur du reagerade så lite när Pansy snackade. Att du inte blev förbannad och det faktum att jag såg Laura komma till Hogwarts precis innan dig två gånger."

Draco suckade,
"Trodde att vi hade gömt det bra, vet inte ens vad 'vi' är. Fattar inget alls just nu och Laura, hon, hon är förbjudet område om man heter Draco Malfoy... Kan du tänka dig mig med ett smutsblod?" Tamara slängde en blick mot honom,
"Du kanske ska börja med att säga muggglarfödd... Även om det är svårt. Det är ingrott i dig att säga smutsblod, men du kan ju försöka. Och som jag sa så är kärlek inte, alltså, man kan inte kontrollera vem eller när eller hur man blir kär Det liksom bara händer." Tamara kramade sina händer, Draco såg att hon betedde sig nervöst.
"Du är också kär i någon du inte borde?" Tamara såg på honom och skrattade lite nervöst,
"Ja, det kan man säga, men han vet inget och de tär rätt skönt just nu faktiskt." Draco nickade. För en sekund så var han förstummad, allt han hade önskat sig var någon att prata med om allt, och där satt han med Tamara som förstod honom, inte dömde, lyssnade och försökte hjälpa... Ibland så vänder ödet... Tänkte Draco och rätade på sig där han satt på den hårda bänken.

Hermione såg på Laura och himlade med ögonen.
" Draco Malfoy är inte snäll mot mugglarfödda, jag lovar att han bara spelar dig något spratt för att se skämma ut dig inför hela skolan" sa hon. Laura suckade och såg på Hermione med sur blick. Hon ville bara få bli lämnad ifred och hon ville inte höra Hermione snacka skit om Draco. Han kanske aldrig varit snäll mot dig men han är det mot mig, tänkte hon och drog handen genom håret med ett flin för sig själv.
" Gillar du honom eller?" frågade Hermione irriterat och såg på Laura. Laura såg på Hermione och skrattade till.
" Det är inte något du ska bryr dig om vem jag gillar eller inte" sa hon och lämnade sovsalen med Dracos kappa. Hon var tvungen att lämna tillbaka den till honom snabbt för annars så skulle det bara bli mer problem. Hon kom till en korridor hon trodde var övergiven men där satt Draco och någon tjej hon inte visste vem det var. Säkert en tjej han gillar för du vet att han är inte kär i dig Laura, tänkte hon och såg mot dom.

Tamara justerade sin position så att hon satt riktad mot Draco. Han såg på henne,
"Du, Draco."
"Ah?"
"Alltså, ibland så är kärlek jätte jobbigt. Ibland så är det inte kärleken som är jobbig utan det är allt omkring den, du vet, typ vem det är, vad hon eller han gör, hur personen är eller vilken familj man själv kommer från." Draco hånlog,
"Jo, jag vet..." Tamara log lite försiktigt mot honom.
"Jag vet att du vet, men den här tjejen är rena motsatsen till dig och hur ska du kunna berätta-" Draco avbröt henne med en iskall blick.
"Jag vet inte." sade han kallt och suckade.
"Jag har ingen aning, alla har sådan förbannade förväntningar på mig. Ska vara den ädla, respektabla, renblodsälskande sonen till Lucius och Narcissa Malfoy, familjen som alla vet är anhängare till han-som-inte-får-nämnas men alla är blåögda för det... Jag vet inte hur jag ska kunna berätta för någon, nåja, någon annan än dig då Tamara, att jag känner något för en, umh, en mugglarfödd flicka som går i Gryffindor och dessutom umgås med Potter..." Draco gnisslade nästan tänder då han yttrade det namnet. Det skar sig i hans öron. Han avskydde Potter, Potter var bland det värsta han visste. Vidriga, goskäliga, envetna, själviska, uppblåsta Potter.

Laura la försiktigt ner kappan på bänken bredvid Draco.
" Jag glömde att ge tillbaka den" sa hon kallt och vände på klacken för att gå därifrån. Hon gick mot slutet av korridoren innan hon vände sig mot Draco.
" Hermione hade rätt du spelar bara spratt med mig" sa hon kort och försvann runt hörnet nu med ilska som bankade i bröstet. Hur kunde du vara så dum och tro att han faktiskt var snäll mot dig, tänkte hon och drog ilsket handen genom håret. Hon hatade sig själv för att hon trodde att Draco faktiskt var mänsklig men såklart han inte var det han är en Malfoy. Hon kom in i sällskapsrummet och såg Hermione och Harry sitta där. Hon styrde stegen mot sovsalen för att slippa prata med dom.

Draco såg efter Laura i chock, vad hade det där handlat om?
"Inget taskigt eller så Draco, men den där tjejen är lite knäpp..." sade Tamara och gav Draco en fundersam blick. Draco tittade på Tamara och nickade. Han funderade kring vad Laura hade hört och varför hon hade blivit så sur och gjort som hon gjorde.

Laura ökade på stegen till sovsalen och sjönk ner på sin säng. Hon insåg nu i efterhand att det var henne som Draco hade pratat om. Fan Laura du har precis gjort bort dig totalt inför Draco, tänkte hon och suckade ilsket till. Hermione kom in i sovsalen och såg på Laura.
" Är du okej?" frågade hon. Laura sa inget utan vände henne ryggen.
" Jag har gjort bort mig totalt inför Draco, han kommer inte vilja prata med mig någonsin igen" mumlade hon fram och några tårar rann ner för hennes kinder.

Tamara ryckte på axlarna och Draco gjorde det samma,
"Hon kanske är arg över något..?" Tamaras ord fastnade i Dracos huvud, har jag gjort något? Har någon annan gjort något mot henne..? Draco funderade en stund men kunde inte komma fram till något.
"Livet är inte lätt..." mumlade Tamara, Draco nickade och suckade.
"Men, de säger ju att allt händer av en anledning..." fortsatte Tamara. Draco visste inte riktigt hur han skulle tolka det men vad skulle det finnas för anledning till att han hade fallit för en sådan som Laura... Han kunde verkligen inte se någon mening med det ur ett universum perspektiv.

Hermione sjönk ner hos Laura där hon låg och grät i sängen.
" Jag tror inte du har gjort det och vad spelar det egentligen för roll om du har gjort det?" frågade hon och såg på henne. Laura satte sig upp och såg på Hermione.
" Du förstår inte jag är kär i Draco" mumlade hon fram och reste sig upp från sängen. Hon drog händerna genom håret och såg sig själv rakt i ögonen genom spegeln. Hon insåg vad hon behövde göra och några minuter senare sprang och ut från sällskapsrummet för att se om Draco fortfarande var kvar på samma ställe där hon lämnade kappan. Hon saktade in ju närmare hon kom då hon insåg att det kanske var en dum ide och hon lär göra bort sig totalt men hon var tvungen att göra det. Hon kom runt hörnet och såg på Draco.
" Draco kan vi prata?" mumlade hon fram.