Öppet PJ rollspel

Sharon log.
"Gärna. Vad väntar vi på?" Svarade hon glatt.

"Fråga inte mig" Sa han och ställde sig med ett flin innan han gock bort till dörren och väntade.

Sharon skrattade till och reste sig upp, gick efter honom till dörren, efter att ha snappat åt sig en kofta som hon tidigare slängt ut på sängen. Det började bli kyligt ute, så det var väl lika bra att klä på sig. Hon ville inte bli förkyld.

"Vilken stuga ska vi hemsöka?" Frågade Kayla med ett knappt leende på läpparna. Hon ställde sig upp och tittade på de andra.

Sharon flinade.
"Jag har aldrig riktigt kommit överens med Ares, men vad säger ni?"

Alex nickade fundersamt, "jag gillar Ares för de är bra att träna med men jag hemsöker de gärna, nu kan vi äntligen ge igen mot allting som de gjort" sa han och flinade stort.

Sam visste inte vad hon skulle svara. Ares var mäktig...och hans barn skulle kanske inte vara så superglada om vi skojade med dom... Och hon ville inte bli osams med någon. Inte första dagen. Hon hade inte ens fått träffa lägerledarna... Eller blivit visad till sin nya stuga! Nej... Hon tänkte inte gå med på något förens hon fått se på stället först.
"Ehm... Jag kommer sen!" Sa hon och sprang ut ur stuga, helt ovetandes om var hon skulle ta vägen.

Kayla tog tag i Sams arm. Med ett litet leend på läpparna sa hon "Ta det lugnt. Du behöver inte följa med, men säg det istället för att ljuga, okay?" Hon släppte hennes arm. "Du behöver inte följa med, men jag slår vad om att vi kan behöva lite sömn-magi av någon som vet hur man gör." Hon spände ögonen i Sharon och Alex. "Ellerhur?"

Sharon log medhållande
"Absolut."

(sorry att jag skriver så kort, men kan bara skriva från mobilen eller på raster så det blir inte så långt alltid... Ska försöka bättra mig )

(Det är förståeligt)

Alex nickade med henne och log, "såklart vi behöver det, vi behöver alla vi kan, vi ska inte göra något illa och om något hände och de skyller på dig så är det bara att säga att det var mitt fel, de flesta bryr sig inte riktigt om mig och så vitt de vet så är jag lika illa som Hermes barn ibland" sa han till Sam och flinade.