Privat med Missy

Dabria reste sig upp och ställde sig bredvid honom. "Något är det visst." envisades hon. Ge upp gjorde hon inte i första taget. Och blev hon nyfiken tjatade hon väldigt länge.
"Säg nu vad du tänker på. Inget trevligt?"

Jag flyttade blicken.
"Nej allt är... Allt är bara bra...", sa jag så bestämt jag kunde.

Dabria mötte hans blick och höjde på ett ögonbryn. Tillslut bestämde hon sig för att backa undan och höll upp händerna.
"Nähä," svarade hon med en axelryckning och vände ryggen till. Hon tog upp dagens tidning och låtsades intressera sig för vad som hände i världen.

Det vart en tystnad. Molnen tätade och det började blåsa myclet. Jag bryde mig aldrig om det, jag hade inte ens behövt tänka på det. Men nu var det annorlunda. Träden såg ut som om dem skulle lossna. En tanke slog mig plötsligt.
"Är du religös?" Frågade jag.

Dabria tittade inte upp från tidningen då hon inte fann frågan konstig. Jimmy var en speciell person hela han, men det var ju det som gjorde honom unik.
"Jag är kristen ja, men jag är inte så troende att jag flippar ur om jag missar en predikan i kyrkan." sa hon kort.

Jag log lite.
"Det är därför du tror på änglar och liv efter döden?" Sa jag. Kanske skulle hon tro på mig om jag sa sanningen.

Dabria lyfte fortfarande inte blicken från tidningen. "Delvis. Jag har alltid intresserat mig för sådant. Jag vill ju tro att det finns men jag har ju inte sett några konkreta eller vetenskapliga bevis." svarade hon.

"Så vad skulle du säga om jag var e.." Jag avbröt mig och dunkade huvudet i bänken. Hur kunnde jag vara så dum?! Jag sneglade mot henne.
"En... Som också är kristen?" Sa jag med ett nervöst skratt.

Nu tittade hon äntligen upp från tidningen. "Kristendomen är en världsreligion. Vad vill du att jag skall säga om att vi delar samma tro?" undrade Dabria intresserat.
Han var minst sagt en lustigkurre. Varför trodde han att hon skulle ha något att kommentera om att han var kristen?

"Nej alltså, jag bara tän..." Jag avbröt mig då jag såg ett littet och smallt trä falla ned. Av en annledning tänkte jag att jag bara gjort bort mig. Ja något borde det vara.
"Men snälla säg vad jag ska göra", mumlade jag och hoppades att Andrew skulle höra och sätta mig på rött spår.