Blood rose (PRS)

"Du borde inte veta det här!" Luce såg på honom.
"Jag måste ringa Vincent. läkaren måste dö" Han drog upp mobilen och slog vincents nummer.

Det hördes ett pipande och Vincent såg äcklad ut. han scarade.
"ja?"

James kände sig skyldig till läkarens dödsdom nu han såg ut genom fönstret och deppade han torkade en tår. Han hade en känsla av att Lace skulle jobba med hans minne nu.

"tack Luce. Du får morgondagen ledig." Vincent la på och reste sig. Scarlett ramlade till golvet..
"Oliver. Kan du escortera Scarlett till hennes rum? jag måste till läkaren."

Luce ladepå och såg på honom.
"James vad är det?" Han suckade och stängde av motorn.
"kan du kolla på mig när jag pratar med dig." Han lade huvudet på sned.
"Är du rädd att jag kommer bryta vårt avtal?"

" känner mig skyldig till nån annans död bara " sa James han kände att han var delaktig i mord.

" kom Scarlett du ska till ditt rum " sa Oliver han hjälpte Scarlett att resa sig och förde henne mot hennes rum.

"Men han har gjort fel. " Luce såg på honom med en bestämd min. Sedan rätade han på sig och började köra igen.
"Han kan inte låta mästarens givare eller arbetare för den delen ha sina gammla liv kvar. Givarna får verkligen inte veta eftersom.. Ja de får ju vandra fritt."
Luce morrade.
"Jag sliter gärna av halsen själv."

Hon såg upp på Oliver och suckade.
"Förlåt mig., Är jag till besvär?" Hon gned sin arm och bet sig i underläppen.

" Okej " sa James han kände att han inte mådde bra men skulle må lite bättre av att träffa sin mamma. Han kände att han behövde Luces hjälp nu verkligen för att må bra igen.

" Nej det är du inte mästare har en sak att ta hand om bara " sa Oliver och öppnade Scarletts rum.

Han parkerade utanför ett bostads område och dödade motorn. han klev ur och såg in,.
"Kommer du eller?" Han tog fram en cigarett och tände den.
"Vi måste vara hemma inom sex timmar." Han sakade på huvudet.

Hon gick fram till sängen och såg på honom.
"Men får jag fråga en sak?" hon kröp ner. Såg på honom med de gröna ögonen och lade sig tillrätta.

James nickade och steg ut ur bilen han sträkte på sig lite och såg sig omkring i området.

" Vad vill unga fröken fråga ?" Frågade Oliver och såg på Scarlett fick ner henne på sängen. Han såg på henne och log.

"Kom" Luce lade sin hand mot hans axel och började att gå.
"Du får som sagt en timme och sen kommer jag att radera din mammas minne. Det är för att hon inte ska försöka nå dig efteråt." Han drog in ett djupt bloss och såg ner.
"Uppfattat?"

Hon såg bort.
"Vem
är jag egentligen?" Hon hade en tom blick när hon vände blicken mot honom.
"Varför är jag här?" Hon satte sig upp.

"Du!" Vincent slog upp dörren till läkarens kontor.
"Hur vågar du sätta dig emot mig? Du har fått allt du pekar på och det ända jag ber om att ta hand om givarna!"

" Jag orkar inte längre radera folks minnen och du har gett mig allt minus tillåtelse att älska nån " sa Läkaren.

" Jag förstår " sa James och såg på Luce
" Jag behöver din hjälp till att må bra igen " sa James och såg på Luce.

" Du är en givare vem du är vet jag tyvärr inte " sa Oliver och såg på Scarlett.