Z+N PRS

När jag äntligen får gå skyndar jag mig därifrån.

De fortsätter slå mig även när jag har fallit till golvet och tillslut känner jag inte mer smärta, och det blir svart.

Jag hör folk lite längre bort i korridoren, så jag kollar dit och när jag ser Niall på golvet springer jag dit utan att bry mig om de andra eleverna som står runt och slog honom tidigare. De bara himlar med ögonen och får iväg utan att bry sig. Jag känner på hans puls och blir lugnare av att han i alla fall lever, men jag kan inte bara lämna honom här.

Jag märker inte att de slutar slå mig, utan är helt medvetslös.

"Niall?" Mumlar jag och lägger min hand på hans kind, men han är medvetslös så det går inte att få kontakt med honom. Jag rättar till min väska över axel innan jag lyfter upp honom förstiktigt och bryr mig inte om de som är runt oss.

Jag vaknar inte när någon lyfter upp mig, och det känns mäst som att jag sover.

Jag bär honom ut från skolan utan att någon säger något om mig, och jag bestämmer mig för att det är bäst att ta honom hem till mig. Det är inte så långt, men jag skyndar mig ändå så mycket jag kan för att det ska gå snabbt. När jag är framme tar det lite tid för mig att lyckas låsa upp men när jag väl lyckas går jag in med Niall och lägger ner honom i soffan. Jag skäms lite för där jag bor, det luktar rök om möblerna och jag har stökigt nästan överallt. Men stöket är mest tomma sprejburkar och tuber som har varit fyllda med färg, som är anledningen till att jag i alla fall kan vara stolt över en sak där jag bor, min konst. Jag går till köket och blöter ner en handduk innan jag går tillbaka till Niall och drar den blöta handduken över hans panna och kinder försiktigt.

Efter ett tag vaknar jag långsamt upp, och känner inte igen mig när jag öppnar ögonen.
Jag börjar hyperventilera eftersom att jag inte har någon aning om vart jag är, och börjar få slut på luft.

Jag lägger min hand snabbt över Nialls bröstkorg när han vaknar och får panik.
"Niall, det är lugnt. Det är jag, Zayn, jag tog dig hit efter att du hade svimmat.."

"I-inhaler", får jag fram och lyckas peka på min väska i hörnet av rummet.