The unexpected (prs)

Ashes pappa nickar. "Okej, då får vi se till att göra något åt det. Även om du inte slåss lika bra som Ashe, vilket inte precis behövs heller, så ska vi åtminstone se till att du mår bra." Han vänder sig om mot henne och ler. "Jag kanske tycker om munkarnas läror för mycket. Men att kunna springa och bära saker är en bra start. Kanske några grundläggande självförsvarsövningar. Alltid bra att kunna för mycket än för lite."
Sedan fortsätter han uppför trappan och Ashe lägger mer eller mindre endast märke till alla korridorer, och alla rum. "Herregud, vi skulle kunna öppna oss en egen skola", viskar hon imponerat.
Hennes pappa skrattar. "Kanske när Mako är äldre och kan försvara sig själv. Låter det bra?"
"Men då är jag gammal", grimaserar Ashe. Daisuke skrattar till igen och fortsätter bära på Ashes resväskor tills de är uppe på tredje våningen.
"Det där... var många trappor", klagar hon och sträcker lätt på sig. Hon ser ett leende leka på sin pappas läppar men får inget svar. Han svänger åt vänster när de är uppe och stannar sedan framme vid en dörr på deras högra sida som därmed har en utsikt mot trädgården.
Han öppnar dörren, vrider endast på en dörrknopp - ingen magi -, och kliver sedan in. Två sängar står med långsidan mot väggen, mittemot varandra. En varsin halva av rummet, med andra ord.
"Och vi möblerar om fritt?"
Han nickar leende. "Om det så är klockan tre på morgonen. Jag minns hur många gånger det skedde i vårt förra hus."
"Innan Mako föddes dock. Efter det vågade jag inte väcka min lillebror. Dessutom var rummet fullt med bokhyllor vid det laget och jag kunde bokstavligen inte få in sängen på ett anat vis", tillägger Ashe. Ashes pappa nickar och kliver in i rummet, lägger Ashes väskor på den högra sängen. Ashe gör likadant med väskorna i sin hand.
"Ni väljer såklart vem som har vilken säng. Jag bara lade väskorna där. Ni fick det här rummet då det är avlägset. Rummen innehåller mest vetenskapliga saker likt..." Han tystnar och skakar på huvudet. "Vad håller jag på med? Jag ska ju visa er. I alla fall, det här är ert rum."
Rummet är kalt för Ashe. Men det är beskyddat. Har en underbar utsikt och är stort. Inget privat badrum, men de är ändå två personer som ska bo i rummet. Dessutom skulle hon inte vilja väcka Artemis med att spola mitt i natten.
Hon vänder ansiktet mot Artemis. "Jag skulle vilja ha några bokhyllor, vad tycker du? Även om vi så har sju stora bibliotek i det här huset tycker jag om att kunna ha böcker i mitt, vårt, rum." Hon ler. Hon vill även ha några lampor i rummet. Hon har alltid hatat att använda taklampor. De brukar var för ljusa och för direkta. Det mysiga skenet man får utav några få mindre älskar hon mer. Men hon ska diskutera allt med Artemis först.
"Säg till när ni vill se resten av hallen. Huset tar vi imorgon tänkte jag", nickar hennes pappa bara leende.

Artemis ville protestera i att hon mådde bra, för det gjorde hon väl? Eller?
"Varför måste jag försvara mig?" frågar hon plötsligt, orden bara kom ur henne och hon såg helt förstörd ut. Hon hade ställt en fråga, en motfråga och det fick man inte.
"F..f.för..förlåt." stammar hon fram och ser mer eller mindre svimfärdig ut. Hon visste att man inte fick det och ändå? Det hade bara slinkigt ur henne. Talet om skola och allt det andra for förbi henne då hon inte alls kunde koncentrera sig på det samtalet. Hon var oförskämd och ouppfostrad vad de än så, sådär fick man inte bete sig.
Men hennes desperata tankar avbryts då de anländer till rummet. Det är enormt i Artemis syn, hon som var van vid den lilla skrubben. I andakt tar hon Ashes hand och ser ut som hon minst sett en av världens underverk och inte bara ett kalt rum med två sängar. Ja, sängarna sedan, de såg mjuka och behagliga ut. Inte alls så hård, gammal och obekväm som den hon haft.
Hon lyssnar på Ashes planer om rummet och nickar häftigt medhållande om bokhyllor och mindre lampor. Visserligen skulle hon inte säga mot Ashe även om hon skulle dra in en hel orm, men det syntes att hon gillade idéerna.
Hennes blick gick mot det stora fönstret och hennes ögon tindrade.
"Och kanske...." började hon men tystnade genast och såg ner i marken. Hon skulle inte komma med förslag definitivt då det inte var hennes pengar.
"Och vad?" frågar Ashes pappa milt och ser på henne, han ler och vänder sig mot henne.
"Det är erat rum, du äger det med och får komma med förslag." sa han mjukt och väntade.
Efter en lång tystnad och lite stammade får Artemis fram att hon skulle vilja ha en myshörna i fönstret där man kunde sitta och läsa med filtar och kuddar då det var en ganska stor fönstersmygel där.

Ashes pappa nickar och Ashe ler stort. "Ja! Och vi skulle kunna ha de där girlanger-lamporna eller vad de heter. De kan liksom gå runt fönstret så att man kan läsa ordentligt?" ler hon och kramar Artemis hand.
Ashes pappa går fram till dem. "Artemis? Du får ställa frågor, var inte orolig. Aimi har berättat hur sträng akademin kan vara. Det du måste förstå är att det mesta i livet är okej så länge det inte skadar någon", ler han. "Det är bara att säga till ni behöver något. Tveka inte. Förutom om det är ett badkar i guld eller liknande", skämtar han.
Ashe ser upp mot sin pappa och ler. Sedan vänder hon blicken mot sin vän. "Anledningen till att du behöver träna är att det är bra för hälsan. Ärligt. En bättre kondition skadar inte och dessutom så kan vissa formler och liknande vara ansträngande och man kan bli lämnad knäsvag. En starkare kropp är... En starkare kropp är en starkare kraft, ungefär. Man kan använda magin på ett helt annat vis då också. Man kan få den att följa ens rörelser och det blir lättare att kontrollera den också, för man inser att den kan röra sig som en kropp den också."
"Och kanske du tycker om det? Vem vet? Att springa, simma och liknande brukar de flesta tycka om. Du kan väl åtminstone försöka? Jag vill inte att du ska känna dig utanför när Ashe börjar träna igen."
Ashe gapar. "Måste jag? Ärligt, jag är i form..."
"Du har inte haft riktigt motstånd på en evighet", ler han och Ashe suckar.
"Jag kommer bli mör och blåslagen igen."
"Någon måste kunna öva Mako ifall vi inte kan, Ashe", säger han allvarligare. Ashe biter ihop.
"Ni får inte dö. Larva dig inte", säger hon och skakar på huvudet. Hon ser på Artemis.
"Förlåt att vi pratar så mycket. Säg mig vad du tycker och tänker. Jag förstår ifall du inte vill lära dig att slåss, men att kunna försvara dig är bra. Om det så bara är ifall någon försöker ta din handväska eller liknande. Eller... värre tillfällen. Att vara maktlös är förskräckligt och jag har bara varit det några få gånger i livet och jag tänker inte låta någon få mig att känna mig så igen. Och det är därför jag tränar. Och för att det ligger i min natur, men det är en helt annan sak", lägger hon till med ett litet skratt. Hon har på känsla att ifall något skulle ske Artemis och hon inte skulle kunna försvara sig är Ashe inte säker på ifall hon någonsin kommer få se Artemis le.

"Jag kan inte simma." mumlar Artemis lågt även om det troligen var uppenbart. Uppenbart var det säkert med att hon inte brukade rör på sig heller, inte springa och så.
Men hon nickar långsamt åt det de säger, var det deras regler så skulle hon följa dem. Detta var ett nytt hus och ett sådant hade regler, det förstod hon.
Hon var dock rätt förvirrad med att det var okej att fråga. Hennes far verkade okej med det, verkade nästan glad i att hon gjorde det. Att Ashes mor varit vid akademin var något lättande då hade de något gemensamt och hon kunde först Artemis, det hon gjorde och inte gjorde.
De verkade förstå att hon inte skulle berätta något självmant då de mer eller mindre befallde henne att berätta.
"Jag......jag." börjar hon men vet inte riktigt vad hon skulle säga. Varför ville de ens veta hennes åsikt?
"Det låter bra......mycket bra." säger hon efter ett tag. Det kändes som det, hur bra visste hon inte ännu.

Ashes pappa nickar samtidigt som Ashe själv. "Vi ska lösa allt", säger de i min på varandra.
"Säg till om det är något annat", uppmanar Ashe Artemis innan hennes pappa börjar tala.
"Okej, flickor. Vad sägs som att se vad resten av hallen innehållet?" undrar han och Ashe nickar instämmande.
"Ja... Rummet behöver mer tanke än endast två minuter. Lika bra att se resten av hallen."
Men hon kan inte sluta se på soluppgången som lyser upp hela gården. Hon ser poolen, hon ser träden, hon ser allt det vackra och lite mer. Hon ser solen, hon ser den varma himlen och trots att vädret inte ens är varmt längre kan hon känna solstrålarna mot sin hud genom fönstret. Endast lite lätt, men solen är definitivt där.
Hon kan inte sluta stirra på solen. "Visst är den vacker?" undrar hon andlöst.
"Och ni kommer få se den fler gånger. Hallen kan vänta, annars?"
"Nej, nej", försäkrar Ashe sin pappa men sliter fortfarande inte blicken från fönstret.

Artemis ler snett åt dem, hon är så tacksam oerhört tacksam. Dessa märkte hon att de ville hennes väl och ve. Någonstans började det undra inom henne om akademin hade varit så bra egentligen? Om alla dessa regler och förbud hade varit nödvändiga. Vad hade de gjort med henne och hennes barndom? För första gången i sitt liv hade Artemis börjat ifrågasätta akademin.
"Allt är vackert." instämmer Artemis och kommer upp bakom Ashe efter att ha lämnat Pan på sin säng. Ett accepterande från hennes sida var det, att hon litade på att de inte skulle göra honom illa.
Sedan vänder hon sig efter Ashes fader och följer efter, hon ville gärna se mer av huset och än var hon inte trött. Dagen hade just börjat och runt frukostdags var det nu.

"Vartannat rum innehåller böcker av något slag. Åtminstone dessa tre", säger Daisuke och pekar mot tre dörrar på vänster sida av hallen, "och dessa fyra", säger han och pekar mot fyra dörrar på höger sida. "Facklitteratur, magiska böcker, skönlitteratur, biografer och memoarer, gamla böcker och pergament och liknande. Aimi har varit och fixat i rummen som hon vill. Ändrat på böckers plats och möblerat om och annat", nickar han lätt för sig själv.
"Resten av rummen på vänster sida är träningsrum av något slag. Elementär träning, fysisk träning, symboler, formler, telekinesis eller vad du och Aimi vill kalla er förmåga, och andra saker. Övning för alla saker och ting mer eller mindre. Resten av rummen på höger sida är rum som används när det behövs. Som är lätta att möblera om i och annat." Daisuke pekar bakom Ashe och Artemis, vänster hall om deras rum. "Det finns bland annat ett rum för djur. Badrummet finns där" - han pekar för varje sak -, "ett kök, en matsal som har en dörr emellan i väggen i rummen. Ett musikrum, och... jag har glömt. Det är för många dörrar och den här korridoren är gjort för er skull. Så räkna med att allt ni vill ha finns."
"Ett vapenförråd?" undrar Ashe lite nyfiket.
"Självklart, där", säger han och pekar åter igen. "Vill ni gå in i rummen nu eller titta på dem efter frukosten i den stora salen?"

Artemis var som vanligt tyst under hela samtalet och visningen. Hon såg sig med häpnad om och förstod verkligen inte vad de skulle med till. Sedan att detta var mest till för dem, varför? Men inte frågar hon inte, det låg inte för henne och det skulle väl dröja tills hon fungerade som en normal människa.
Men det syntes små, små framsteg och ibland visade de sig.
"Djur? Varför?" frågade hon tyst, knappt så att de hördes. Men varför skulle de ha djur? Hon hade faktiskt inte sett ett förutom fåglar, fiskar och skogens djur. I skolan var de förbjudna.
Hon hoppades sedan att Ashe skulle svara om frukost eller ej, hon skulle lika gärna missa den, men hon gissade att det inte gick för sig här.

Ashes pappa ler aningen generat. "Är inte att de är trevliga en anledning nog? Det rummet är större än de flesta, så vi har delat in det så att det finns mindre rum med hundar och katter, fåglar, akvarium och andra djur. Vi rev även väggen till det andra rummet och gjorde det därmed större. Dessutom kan djur vara magiska och djurgudarnas trollformler fungerar bättre ju fler djur man har i närheten."
Ashe nickar bara. Ett rum fullt med djur låter fantastiskt och hon klagar inte. Inte så länge formler finns i rummen som inte låter ljuden eka och nå henne mitt i natten.
"Pappa? Angående frukosten... tja... Jag satsar pengar på att mamma somnade intill Mako." Hon räcker fram sin hand. "Hur mycket vill du satsa?"
Hennes pappa ser på hennes hand och sedan Ashe själv. "Bra spelat, unga dam. Inget. Du har förmodligen rätt och än har jag inte förlorat vettet tillräckligt mycket för att ge bort pengarna så där."
Ashe flinar till svar och låter armen falla.
Hennes pappa kliar sig i bakhuvudet. "Så, ja... det verkar som att jag har en frukost att förbereda. Ni kan väl titta runt eller diskutera ert sovrum eller liknande medan jag fixar den? Något extra ni vill ha?"
"Grönt te", mumlar Ashe lågt. Hon vet hur mycket hennes mamma älskar det och Ashe har inte druckit det sedan innan branden. Men hon hade älskat smaken förr och hon ville gärna dricka te tillsammans med sin mamma igen.
"Räkna det som klart. Artemis?" Han vänder sig leende mot henne.

Artemis förstod inte tjusningen i att ha djur bara för det var trevligt. Allt skulle ha ett syfte annars var det onödigt, man skulle inte ha eller göra saker för att det var kul.
Men det var mycket hon måste lära sig, hon gissade det redan nu. Allt hon har lärt sig i hela sitt liv verkade vara fel för dessa människor. Det hela gjorde henne förvirrad och oroad, hon förstod det inte.
Det var som Ashes vadslagning nu, det var bara för kul och till vilket syfte? Det var så många olösta gåtor att hon blev kanske än mer sluten än vanligt.
Artemis är så inne i sina tankar att hon rycker skrämt till då han tilltalar henne. Hon hade inte hört vad han sagt och hon ser skräckslaget på honom.
"Förlåt...jag hörde er inte sir, jag är så hemskt ledsen sir." pep hon till och såg ner i marken. Hon försökte sansa sig, veta att detta kanske ändå var okej.