Livs liv på Hogwarts

Kapitel 19!!!!!

Jag sprang flåsande tillbaka mot Hogwarts. Jag sprang in till stora salen. Jag sökte efter Lily. Hon stod och pratade med Snape. Eftersom jag inte ville störa dom sökte jag istället efter Marodörerna. Men hur jag än letade kunde jag inte hitta dom, inte heller Remus. Jag var nära gråten igen men jag tvingade ner den. Fick inte tappa greppet!! Intalade jag mig själv. Lily och Snape hade börjat dansa. Lucius syntes inte till. Jag gick ut ur stora salen. Mitt hjärta bultade smärtsamt. Den här kvällen hade varit en katastrof. Jag gick långsamt upp för trappan till min sovsal. Jag bytte om mekaniskt till pyjamas och la mig utmattad i dom sköna lakanen i himmelssängen. Där låg jag och stirrade upp i det vita taket innan sömnen tog över.

Jag gick genom den mörka gången igen. Längre fram skymtade ett litet ljus. Nån ylade nånstans framför mig. Min instinkt sa åt mig att fly. Men mina fötter lydde inte. Lite längre fram fanns en dörr. Utan att jag själv ville öppnade jag dörren. En hemsk varelse tittade tillbaka mot mig.

Jag vaknade med ett ryck. Kallsvet rann nerför min panna.
Det var bara en dröm, det var bara en dröm!
Försöker jag intala mig. Men drömmen hade varit så verklig.

Under lektionerna kunde jag inte koncentrera mig. På frukosten hade jag sett Remus prata med dom andra marodörerna. Han tittade på mig. Men jag tittade bort, medveten om smärtan i mitt bröst. Hur kunde man älska en person så mycket men samtidigt hata en? Jag vet inte men han hade lämnat mig och jag skulle inte bry mig.
Men det var inte bara det som tog min koncentration. Det var den där gången. Jag visste inte vem jag skulle berätta det till. För om jag inte gjorde det snart skulle jag antagligen spricka. För Lily vågade jag inte, även om hon var min bästa vän så skulle hon nog tycka att jag var knäpp.
Och marodörerna ägnade jag inte ens en tanke åt.
Men under eftermiddagens lektion (dubbeltimme i trolldryckskonst) kom jag på det!
Dumbledore!
Han skulle nog veta vad jag skulle göra.

Jamen kul att du läste! Hoppas du gillar det! ♥

~*♥*~

Okej, Remy (tycker om det smeknamnet...) är min favorit, men nu måste jag bara göra så här: REMUS JOHN MÅNTAND LUPIN DU ÄR EN IDIOT VARFÖR ENS SVARA JA NÄR DU VET ATT DET ÄR FULLMÅNE SAMMA KVÄLL!!!

*Pustar ut* okej, okej, okej. Iallafall du skriver SUPERMEGAURSUERDUPERBRA X10000000.
OMG, få bara Remus och Liv ihop, det är det sista jag vill

Remus Granger Vill också få ihop Liv och Remus om det så är det sista jag gör!

Remy sa du.. Hm.. Bra smeknamn..

Jag taggar några.. Förlåt förlåt så hemskt mycket om ni inte vill bli taggade;(

Så bra!

Ny läsare!
Bevakar!

Ny läsare! Jätte bra!

*bevakar* ska skriva en längre kommentar sen men jätte bra

EDIT:
När jag såg den här tråden första gången tänkte jag: Njaaaaa jag brukar ju inte gilla när det handlar om random personers liv på Hogwarts så jag kille inte den... Men n när jag ville ha något och läsa så kollade jg på den och bara OMG den handlar om marodörerna!!!!!!!! Aaaaaaa varför har jag inte kollat på den här innan!!!!!

Du äger!♥♥♥

Kapitel 20!!!!!

Jag dröjde mig kvar vid lektionen. Snigelhorn höll på att gratulera Lily för den bästa trolldrycken, som alltid. Jag gick fram till Snigelhorn.
-"Ursäkta professorn!" Säger jag och låtsas vara blyg.
-"Ja, vad är det?" Svarar han hjärtligt.
-"Vad är lösenordet till Dumbledores kontor?" Frågar jag. Snigelhorn stelnar till.
-"Jag skulle aldrig berätta för dig att lösenordet är citronmarängpaj! Det skulle vara att svika Dumbledore!" Säger han, blinkar och skyndar iväg.
-"Tack professorn!" Ropar jag efter honom.

Jag står framför den stora stenfiguren. Det var ungefär här det skulle ligga.
-"Citronmarängpaj!" Säger jag och den väldiga stenfiguren hoppar undan.
En ingång men en stentrappor visar sig bakom den. Jag kliver upp på första steget och ska just ta nästa när trappan börjar röra på sig. Jag vinglar till men tar tag i ett trappsteg.

Jag knackar på en väldig port. En lugn röst säger:
-"Kom in!"
Jag öppnar dörren och stiger in. Synen är fantastisk! På en pinne sitter en ståtlig Fenix-fågel, och på ena väggen är det massor av porträtt av häxor och trollkarlar. På ett porträtt ser jag en man som jag känner till som Armando Dippet. Skolans förra rektor.
En mjuk harkling. Jag vänder blicken mot ett stor skrivbord. Bakom den skymtar Dumbledore med sitt vita långa skägg och sin gråa klädnad.
-"Sätt dig!" Säger han mjukt och pekar på en stol mittemot honom. Jag går försiktigt fram och sätter mig ner.
-"Vad ville du?" Frågar han med en lugn röst.
-"J..o jag ville..." Stammar jag. "Jag ville berätta en sak för er sir." Fortsätter jag.
-"Nå vad ville du berätta?" Frågar Dumbledore.
Och jag berättar, berättar om den hemska gången och om siluetten jag såg. Orden forsar ut ur min mun och ord snubblar över ord. Men Dumbledore avbryter inte. Och när jag är klar med min berättelse säger han:
-"Jaha Liv! Det är dags för dig att få veta sanningen."

{Jamen trevligt att just du läste! Hoppas du tyckte om det!♥}