Prs med AuroraAlexius

Aurora vred sig av och an i sängen och mumlade osammanhängande saker och skrek till och satt sig upp med ett ryck.
" Bara en mardröm" sa hon för sig själv.

Gideon började resa på sig, men Dorian sa "nej", och låg kvar där han låg. Då ryckte Gideon på axlarna och satte sig ner på Wills mage igen.
"Kom igen!" sa Will och försökte skaka dem av sig.
"Säg det magiska ordet!" flinade Gideon.
"Jag ska förhäxa er tillbaka till medeltiden!" utbrast Will.
"Fel svar", sa Gideon med ett illmarigt flin som kändes malplacerat på hans annars vänliga ansikte och började kittla Will.
"Nej!" skrek Will mellan skrattattackerna. "Sluta! Jag ber er! Snälla!"
Precis när han sa snälla, så slutade Gideon. "Det var väl inte så svårt?" sa han. Will bara blängde surt på honom. Men ärligt talat kändes det skönt. Han hade behövt det där ohämmade skrattet efter dagens tidigare händelser.
"Kan ni sluta beter er som idioter nu?" frågade Elsa och ställde sig upp. "Vi har en till lektion snart, och vi vill inte komma försent"
"Ja, mamma", sa killarna i kör och reste sig upp. Elsa bara blängde surt på dem, och de skrattade åt hennes min.
"Passa er", varnade hon dem och vände sedan om och började gå därifrån. De följde lydigt efter samtidigt som de försäkrade henne om att de skulle vara så snälla hädanefter. För stunden hade Will glömt alla tankar på Aurora.

Aurora satt tyst upp i sängen och försökte glömma mardrömmen men det gick inte så jättebra.

Efter en seg lektion i talmagi gick Will och hans vänner tillbaka till Gryffindors uppehållsrum. Fast halvvägs dit stannade Will plötsligt.
"Will?" sa Dorian frågande.
"Jag tror jag ska gå och hälsa på Aurora", sa han. Det kändes som rätt sak att göra. Han var tvungen att gå och se hur hon hade det.
Dorian stirrade på honom som om han förlorat förståndet, Gideon skakade lätt på huvudet, och Elsa gav honom en blick han inte kunde tyda.
"Har du blivit tokig?" frågade Dorian.
"Kanske", flinade Will. "Här tar du med min väska till uppehållsrummet? Bra, tack. Vi ses till middagen!"
Will slängde sig väska till Dorian som automatiskt tog emot den. Sedan vinkade han åt sina vänner och gick därifrån.
"Vad har hänt med Will?" hörde han Dorian fråga, innan han svängde runt hörnet.
Ja, vad hade hänt med honom? Plötsligt kändes det som om han inte kunde hålla sig borta från Aurora Red. Och om det var bra eller dåligt återstod att se.

Aurora satt upp och flätade sitt hår medans hon försökte bli av med sin mardröm som gnagde i bakhuvudet.

Utanför sjukhusflygeln tvekade Will i en sekund, innan han bestämt öppnade dörren. Han var ju en gryffindorare för tusan. Aurora satt upp i sin säng och höll på att fläta sitt hår. Solskenet omgav henne i ett skimmer och Will kunde inte låta bli att le när han såg henne.
"Hej", sa han när han gick fram till henne. "Mår du bättre?"
Han stannade bredvid hennes säng och log mot henne.

Aurora log mot Will.
" Jag mår mycket bättre" sa hon och var tyst om mardrömmen hon hade.
" Tack för allt Will" sa hon.

Will log lättat när han hörde det.
"Ingen orsak", sa han lättsamt och slog sig ner på stolen bredvid hennes säng. "Jag tänkte ju inte bara lämna dig när du mådde dåligt. Jag är inte sån", la han till och mötte hennes blick.

Aurora tog hans hand.
" Jag blir skyldig dig för det här" sa hon och log med hela ansiktet.

"Inte då", svarade han och log tillbaka. "Du är inte skyldig mig något"
Plötsligt visste han inte vad han skulle säga, så precis som vanligt när han inte visste vad han skulle göra, så släppte han ut sitt axellånga hår för att sätta upp det igen. Inte för att de behövdes egentligen, med det gav honom något att göra.