103 dalmatiner (Prs)

Jag lyssnade noggrant och förstod sedan vart hon bodde, hon litade väldigt mycket på mig. Hon borde vara försiktig om att berätta privata saker för främmande, jag kunde vara vem som helst men som tur är var jag ju ganska trevlig man.

Alonzo såg missmodigt på alla olika pälsar och modellerna som bar dem, han förstod inte hur man som modell kunde visa upp döda hundars päls. Han rös.

Le Pelt satt i en stol med spegel framför, 5 stycken kvinnor med långa kappor och strama tofsar hade fullt upp med att sminka honom och sätta på pälsen så bra som märkligt. Sean-Pierre skulle vara showens mittpunkt och skulle även ha den finaste och dyraste pälsen att visa upp.

När jag var klar så gick jag hemåt. Jag kom innanför dörren. Jag tog av mig jackan och skorna. Jag satte mig ner i soffan. Vad har jag gjort? Tänk om han är värsta skumma typen. Han kanske har suttit i fängelset. Jag borde inte ha sagt min adress. Jag blev nervös.


Cruella såg på Alonzo.
-Om du sköter det här bra nu så får du ledigt resten av dan,sa hon

Jag höll om Joey så att han inte skulle frysa, han pep.
- Vad säger du då?, sa jag och log. Det var så härligt att han var hos mig igen. Jag gick fort hemåt och låste upp dörren, jag la Joey i soffan med en filt över sig, sen skar jag massor av grönsaker och la i en skål, jag ställde skålen framför honom.
- Du får bo här i fortsättningen så du inte försvinner igen, sa jag och gick in i klädkammaren. Jag hörde att Joey åt på en morot.

Jag tog på mig min stryka skjorta och ett par mörkblå jeans, jag tänkte att jag inte skulle klä mig för fint så detta fick räcka.

Alonzo niclade men han skulle gärna jobba, han hade inget emot det.

Le Pelt var snart klar och skulle upp på scen.

Jag såg på klockan. Om 10 minuter skulle han vara här. Jag visste inte ens hans namn. Jag gick ut i köket och tog fram två koppar,sedan satte jag på tevatten på spisen. Jag bytte om. Jag tog på mig vita byxor och en rosa tröja.



Cruella log. Hon såg sig om efter Le pelt.

Jag hade redan gelé i håret så det fick räcka, jag sprejade lite herrparfym på mig och satte på mig ytterkläderna.
- Nu kan du inte rymma Joey, ha det så bra, sa jag och låste dörren. När jag var utanför på gatan kom jag och tänka på Sven, jag tog upp min mobil och ringde honom, inget svar. Fan, hundarna.. Aja, efter fikat.

Jag kom väl ihåg hennes beskrivning och hittade rätt på första försöket.

Alonzo tog tag i plakaten när publiken började applådera.

Le Pelt gick rakryggad ut på scen och fick en massa applåder.

När jag var klar så var det bara att vänta. Vad har jag gett mig in på? Jag sprayade på mig lite parfym och ställde kopparna på köksbordet. Jag visste inte vilken sorts te han skulle vilja ha.



Cruella reste sig upp när hon fick syn på le pelt. Hon höll färgburken hårt i händerna. Hon skulle vänta tills han kom närmare.

Jag la händerna i jackfickorna och gick upp för två trappor, på tredje våningen fanns det tre dörrar, och jag visste inte vad hennes efternamn var. Jag suckade. Hur skulle jag göra nu? Jag gick fram till en dörr och knackade, hoppas att det var rätt.

Alonzo väntade på att Cruella skulle gå fram.

Le Pelt gick förbi sina modeller och längst fram.

Jag hörde någon komma upp för trapporna i trapphuset. Jag blev nervös. Tänk om det var han. Jag reste mig upp och gick mot dörren. Jag tittade i kikhålet. Det var han,men han knackade på min grannes dörr. Jag fnissade. Tur för honom att min granne är bortrest. Jag vred om låset och öppnade dörren. Jag tittade ut och såg på honom.
-Här bor jag,fnissade jag


Cruella väntade på rätt tillfälle,när Le pelt kom nära så gick hon fram.
-Mördare!,skrek hon och slängde iväg färgburken över honom. Den röda färgen skvätte över hela hans päls. Den blev helt dränkt i färg.

Jag blev jätterädd och vände mig snabbt om. Så fort jag fick syn på tjejen rodnade mina kinder. Fyfan vad pinsamt!
- öh jaha, jag fick inte efternamnet, sa jag och log.

Alonzo rusade fram och sträckte upp plakaten.
- MÖRDARE!!, skrek han.

Le Pelt skrek och spottade ut färgen ur munnen. När han fick syn på vem det var blev alla tysta.
- Miss de vil?, sa han.

-Nej förlåt,jag glömde ge dig det,sa jag. När jag tänkte efter så visste han inte mitt förnamn heller. Han visste bara vart jag bodde. Eller jo han visste mitt namn eftersom att jag skrev det på efterlysningslappen.
-Kom in,sa jag



Cruella såg på Le pelt.
-Kom Alonzo,sa hon snabbt och drog med honom. Hon ville hinna ut utan att några vakter tog henne.