Rolla?

Amber såg förvånat efter Jodie när hon med snabba steg lämnade klassrummet så snart som Figg var klar. Hon förstod inte varför Jodie inte väntade på henne och Beata.
"Vart ska Jodie?" undrade Beata när hon reste sig upp och började plocka undan sina saker. "Hon har ju sina saker i mitt skåp"
"Hon kanske glömde?" föreslog Amber, även om det verkade otroligt. De plockade ihop sina saker och gick sedan ner till skåpet, men Jodie var inte där.
"Var kan hon ha tagit vägen?" sa Amber och såg sig om.
"Hon var tvungen att gå på toa?" sa Beata. Amber nickade, så skulle det kunna vara. "Ska vi gå till klassrummet och vänta på henne där?"
"Visst. Ingen idé att springa runt hela skolan och leta efter henne"
De gick upp till klassrummet där de skulle ha nästa lektion bara för att se miss Figg dra iväg med Jodie. Amber och Beata frös där det stod. Vad ville Figg Jodie? Kanske handlade bara om information eftersom hon var ny på skolan? Men varför hade hon då inte bara bett Jodie stanna kvar efter lektionen?
Sedan fick de syn på Melinda, klassens självutnämnda drottning, som såg ut som ett bombnedslag.
"Vad har hänt dig?" frågade Beata förvånat. Melinda blängde argt på dem.
"Den nya tjejen bussade en stor spindel på mig!" utbrast hon upprört och torkade sin under ögonen, så hon smetade ut mascaran ännu värre. Amber och Beata såg på varandra. Hade Jodie bussat en stor spindel på Melinda? Det var mindre bra.
"Du kanske borde gå och tvätta av dig?" föreslog Amber nedlåtande. "Du har lite mascara... överallt"
Melinda frustade upprört och sprang sedan därifrån med sina två följeslagare i släptåg. Amber och Beata stirrade bara menande på varandra. Jodie kunde just ha avslöjat sig själv.

Cayden tyckte det var ganska skönt att Jodie inte gick med Amber och Beata mot skåpen. Att låssas som om han inte hade någon koppling till Amber och Beata var i vanliga fall jobbigt, men när Jodie var där var det mycket värre. Antagligen för att han inte var lika van, och för att det faktiskt fanns något att förstöra när det kom till Jodie. De hade kommit ganska bra överens dagen innan. Han ville förklara för henne varför han gjorde som han gjorde. Av någon anledning kändes det som om han inte fick förklara att han bara inte ville blanda in vanliga människor för
att minska problem för alla som hade med saken att göra. Som om det var någon hemsk hemlighet.
Cayden och hans kompisar kom före till nästa lektions klassrum än Amber och Beata. En bit ifrån hörde Cayden Melindas kompisar skratta. Hon höll väl på att reta någon stackare. Cayden själv hade aldrig haft några när det kom till klassens "drottning". Han ogillade henne, men visade det aldrig, och Melinda verkade ha någon anledning att gå efter honom eller hans kompisar. Vince hade till och med varit vän med henne ett tag när han först kom till klassen. Det var en tid han brukade skratta åt.
Cayden hörde Jodies röst och plötsligt insåg han att det var henne Melinda var efter. Han hörde inte vad hon sagt men det verkade göra Melinda riktigt sur. Om inte Jodie skulle klarat att stå upp mot Melinda själv skulle Cayden inte riktigt veta vad han skulle göra. Han skulle inte kunna lämna henne själv. Han skulle behövt göra någonting. Han och hans vänner slöts sig till resten av gruppen samtidigt som Melinda började skrika. Först var Cayden lika förvirrad som alla andra. Vad höll hon på med? ...Det såg ut som om hon försökte skaka av sig något, men inget var ju där. Kunde det varit Jodie som använt sin kraft? Cayden vågade inte titta på henne ifall det skulle verka avslöjande. Det fanns ingen annan förklaring.
Efter den slutsatsen var Cayden nog med att inte titta på Jodie alls, och när Melinda till sist lugnade sig såg han inte henne någonstans. Däremot verkade Amber och Beata ha kommit. Cayden lyssnade på deras samtal med Melinda. Det gjorde tydligen Vince också.
"Jag såg ingen spindel" sa han tyst. Han lät allvarlig, men hans ansikte avslöjade att han tyckte det var ganska roligt.
"Inte jag heller." Evelina såg också nöjd ut. Cayden misstänkte att han såg mer orolig ut. Visst var det lustigt att någon gav Melinda vad hon förtjänade, men att använda sina krafter på det sättet var verkligen inget som skulle ske. Tänk om hela klassen fått reda på vad Jodie kunde göra! Bara en person som visste var illa nog.
Cayden skakade på huvudet när de andra tittade frågande på honom.
"Samma här."

När de kom in i klassrummet beordrade miss Figg henne att sätta sig på en stol framför katedern.
"Du förstår säkert varför jag vill prata med dig." började hon. "Vad var det egentligen som hände därute med miss Polchart?"
Jodie skruvade på sig i stolen. Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara. Om hon berättade att hon hade skapat en illusion av en spindel skulle hon bara få göra Melinda sällskap hos kuratorn.
"Jag..." mumlade hon. "Det var inte... Jag vet inte..."
Miss Figg suckade.
"Var det något miss Polchart gjorde mot dig som fick dig att vilja hämnas?"
Jodie funderade. Melinda hade visserligen hotat henne och kommit närmare, så det var nog därför hon frambildade en spindel. Eftersom inte Hope blev hotad blev illusionen inte så stor och stark, så resten av klassen kunde därför inte se den.
"Hon retade mig... Pickade på mig, eftersom jag är ny... Jag blev arg... Men, jag förstår inte riktigt vad som hände..."
"Jag förstår..."
Miss Figg såg nöjd ut med svaret, men Jodie var inte säker på om hon hade gett ett riktigt svar.
"Du kan gå till din lektion nu." sa miss Figg och schasade ut henne ur klassrummet innan hon hade en chans att öppna munnen.
Förvirrad gick hon tillbaka till de andra.

Amber stirrade länge åt hållet där Figg hade försvunnit med Jodie. Det här var verkligen inte bra. Även om det inte fanns någon anledning för Figg att misstänka att Jodie inte var en vanliga människa. För vem skulle egentligen misstänka något sådant? De flera antog att mystiska krafter inte fanns. Men ändå kände sig Amber orolig, framför allt på grund av det konstiga blickar hon fått av Figg sedan igår. Hon rös till och vände blicken mot klassen igen.
Hon fastnade omedvetet med blicken på Cayden. Han var där innan hon och Beata kom dit. Kanske såg han något mer som de missade? För Kollektivets säkerhet ville hon gå fram och prata med honom, men av samma anledning visste hon att hon inte kunde. Cayden skulle dessutom aldrig låtsats om att de växt upp tillsammans och delade en hemlighet som var större än de själva. Hon kanske kunde prata med honom senare i eftermiddag när skolan var slut.
"Jag har en dålig känsla om det här", sa Amber lågt till Beata när hon slet blicken från Cayden. Beata nickade långsamt.
"Det vore verkligen inte bra om Jodie avslöjat sig själv", svarade hennes långa vän.
"Verkligen inte", sa Amber. "Vad skulle vi göra då?"
Beata hann bara skakade på huvudet innan Jodie kom tillbaka, samtidigt som deras engelskalärare mrs Jonsson kom och låste upp klassrummet. Så Amber och Beata hann inte mer än ge Jodie en frågande blick innan de vallades in i klassrummet av sina andra klasskamrater som också såg nyfiket på henne.

Cayden önskade verkligen att alla bara kunde glömma händelsen, och sluta prata om den. Gick det att kalla in personen som fixade Evelinas minne efter att Cayden avslöjade sig själv? Fast då skulle det antagligen bli känt i kollektivet vad Jodie hade gjort, och det skulle säkert bli massa konsekvenser för henne... Kanske skulle det vara värt det, men Cayden tänkte inte bli inblandad, han tänkte hålla sig så långt bort från hela händelsen som möjligt.
"Jag tror det var ett spöke" sa Vince högt medan de gick in i klassrummet efter sin lärare. Det enda positiva var att varken Vince eller Evelina hade någon tanke på att Jodie ens var där, och ännu mindre att hon kunde vara anledningen bakom det hela.
"Spöken finns inte, och även om de gjorde det, varför skulle det göra så Melinda trodde hon blev attackerad av en spindel?"
"Vem vet förresten vad spöken kan göra? Eller så var det spöket av en spindel."
"Jag hoppas du inte är allvarlig" sa Cayden medan de satte sig på sina vanliga platser. "För jag kan verkligen inte avgöra om du skämtar eller inte."
"Det är inget konstigt med min förklaring" sa Vince förnärmat och log nöjt. "Vad skulle det annars vara?"
"Det var väl en vanlig liten spindel och Melinda överreagera bara" föreslog Cayden. I sista sekunden kom han på att han kunde få de andra att tro det var sant och använde sin kraft. Evelina nickade medhållande. Vince såg besviken ut och erkände att det kunde vara en möjlighet, även om han fortfarande trodde på spöket. Cayden hoppades många hade tjuvlyssnat på deras konversation så fler skulle börja tro på att det var en liten spindel och egentligen inget konstigt alls. Han borde försöka sprida det mer.

Jodie gick tyst in i klassrummet efter sina klasskamrater. Hennes huvud höll på att sprängas av förvirringen efter det konstiga mötet. Hon hoppades verkligen att hon inte hade avslöjat sin kraft. Det kunde ju bara ha varit en vanlig spindel som krupit upp på Melindas arm. Ingen skulle nog seriöst tro att det var en illusion, inte ens om hon sa det själv. Hon satte sig på en tom plats och plockade upp papper och pennor från väskan. Läraren startade lektionen, men Jodie kunde inte koncentrera sig. Istället började hon klottra i skrivboken medan mötet spelade upp sig gång på gång i hennes hjärna. Varför hade miss Figg verkat så nöjd med hennes svar? Kunde hon ändå...? Nej... Det var omöjligt...
"Jodie..."
Jodie kollade upp. Läraren kollade ner på henne.
"Hur är det Jodie? Mår du inte bra? Du är rätt så blek."
Läraren lät orolig. Jodie försökte tappert få fram ett leende, vilket sände en stöt av smärta genom huvudet.
"Jag har huvudvärk..." mumlade hon.
Läraren log förstående.
"Jag förstår hur det kan vara de första dagarna i en ny skola. Gå hem du och vila upp dig. Jag ska prata med dina andra lärare och någon i klassen kan gå igenom det du missar med dig senare."
Jodie nickade och plockade ihop sin skrivbok och sina pennor igen. Sen gick hon snabbt ut ur klassrummet, med ögonen fästa i golvet.

Amber hade svårt att slita blicken från Jodie. För en gång skull önskade hon att hon hade haft sin mammas kraft och kunnat läsa Jodies tankar om vad som hade sagts mellan henne och miss Figg. Jodie såg dock mest förvirrad ut, så antagligen hade inget allt för hemskt hänt. Men åh, vad Amber ville veta vad som hade hänt. Även Beata sneglade ofta över mot Jodie, och när Amber mötte henne blick såg hon lika orolig ut som henne.
Amber slet blicken från Jodie när mrs Johnsson började prata, men hon kom på sig själv att inte lyssna ordentligt. Hon var fullt upptagen med att funderar på vad miss Figg sagt till Jodie, och varför hon gett Amber de där blickarna. Amber kastade nästan omedvetet en blick bak mot Cayden. Hon ville veta vad han tyckte, men han skulle antagligen inte låtsats om henne ifall hon försökte prata med honom. Och hon tänkte inte tvinga honom att prata med henne, även om hon tyckte han var fånig. Men det var så det var nu.
Hon vände blicken mot Jodie igen när mrs Johnsson talade med henne. Amber gav Beata en menande blick när Jodie lämnade klassrummet. De gjorde en tyst överenskommelse att de skulle gå och prata med Jodie efter skolan.
Amber suckade. En del av henne vill följa efter Jodie nu, men hon kunde inte skolka, utan fick lugnt sitta kvar. Motvilligt vände hon uppmärksamheten mot mrs Johnsson.

För en gångs skull försökte Cayden faktiskt helhjärtat koncentrera sig på lektionen. Han hade hoppats på att det skulle få honom att tänka mindre på incidenten. Det gick inte så bra, och antagligen fick det bara honom att verka mer misstänkt, det var bara en tidsfråga innan hans hemlighet, och Jodies, kom ut.
När Jodie lämnade rummet kände Cayden en enorm lättnad. Då kunde hon inte ställa till mer problem idag. Om han fortsatte att högt prata om att det antagligen var en liten spindel som attackerade Melinda med kraften skulle kanske allt kunna återställas. Han kunde rädda situationen.