Medival Times [Öppet för alla]

((Efter lång tid är jag tillbaka! Nu har jag min Core Hound och kan fortsätta så nu tr vi detta tillbaka på banan))

James tänkte igenom situationen snabbt då han förundrades hur han skulle ta in en så förfallen människa i sitt hem, han kände hur han ville klia sig i håret men han ville inte att någon skulle tro att han hade löss så han undvek det och strök sig istället under hakan, han tittade mot Miss Johnes och nickade mot henne, han gick ut ur rummet och kom sedan tillbaka in med en burk med grönt innehåll och en kanna med varmt vatten, han ställde ner båda på bordet och gick ut igen, han kom snart tillbaka med sin arbetsstol som han ställde ner i kanten av bordet, han log lite och tog upp en liten sked som han började röra runt i vattnet.
''Alla ska ha rätten att få sitta när dom känner för det, så... Hannes, du pratar om hur du inte riktigt kan be, men då ska vi lära dig att be, och vi ska lära dig att tro. Så, hur känns din förskräckliga hosta? Är den tjock, torr, svag, brännande?''

Hanna vände sig långsamt om och såg på James med stora ögon. Han hade kallat henne vid hennes andra namn Hannes vilket gladde henne. Det gladde henne att han inte bestämde i vad som var rätt, on var absolut inte beredd att gå tillbaka som kvinna, absolut inte på gatan.
Hon förstod inte vad han menade. Hur skulle de lära henne att tro och be? Varför skulle de ens vilja det? Hon var en från gatan, där skulle hon leva och dö, det var inget mer med det. Sedan frågade han om hennes hosta, så som kvinnan bett om. Varför hade hon bett om det ens? Hanna var inte van vid folk som brydde sig , varför gjorde de det?
"Min hosta?" sa hon osäkert och såg frågande ut, inte hade hon tänkt på hur den var.
"Den....tjock, djupt ner, kan inte andas och det kommer blod." försökte hon förklara, hon visste inte hur hon skulle förklara.

( Kul att se aktivitet här igen! Jag invntar Medi )

När Rose hade ätit upp allt kände hon sig mycket bättre. Hon tog sig upp på fötter och provade styrkan i benen. Sakta började hon gå fram och tillbaka i rummet och hon såg sedan mot dörren. Skulle James bli arg att hon var ur sängen?
Hon tog sig fram till dörren och öppnade den och stack ut huvudet. Hon hörde rösterna från föruut och slöt sakta ögonen. Föreställde sig hur de skulle vara att samtala med dem men hon vågade inte komma fram än. Kanske för att hon fortfarande var sjuk och kanske att James inte ville få henne mer sjuk. Så tyst som hon kunde stängde hon dörren och tassade tillbaka till sängen och kröp ner. Lade huvudet mot kudden och stirrade upp i taket.

Tine tittade lite mot pergamentet hon fått och förde sedan upp sin hand från byxfickan och förde upp handen till sin nacke innan hon blickade mot Mr.Flitch och Hanna. Hon vägde lite på fötterna och blickade sedan iväg mot ytterdörren men på något vis ville hon ändå vara kvar, men hon vände sig sedan lite om tog ett steg mot fönstret och tittade ut på klockan igen medan hon lyssnade. Efter att hon registrerat tiden blundade hon och suckade knappt hörbart innan hon sakta tog ned handen från nacken.

Hon öppnade ögonen och hennes ögon tycktes vara väldigt tankfulla för den som såg dem. I ögonvrån tycktes hon i samma ögonblick uppfatta något och vände sin blick mot dörren där Rose precis stuckit ut huvudet och precis hunnit stänga dörren. Hon förde lite hastigt blicken mot Mr.Flitch och sedan mot dörren igen. Vad var det för en patient eller vem det nu än är för något som var där inne? Hennes nyfikenhet började krypa fram och hon vände sig lite mot dörren och lade sedan armarna i kors medan åter blickade mot Hanna och Mr.Flitch.

((Kommer försvinna en vecka. Min pojkvän kommer kidnappa mig och när jag är där ska jag kidnappa honom. kommer hem om en vecka på söndag. ha det bra))