Cowboys and indians

Dave var tyst ett tag och verkade vara skamsen. Då hon sagt tack skakade han på huvudet. "Nej, det här är mitt fel, jag var idiotisk, jag menade inte det jag sa" sa han och fortsatte stryka henne över håret. "Jag menade inte ett ord, det bara slapp ur mig. Jag ville försöka rättfärdiga vårt beteende" mumlade han och suckade djupt. Han rörde lite på sig och märkte då smärtan i axeln för första gången. Det hade blött igenom. "Allt skit i hela världen..." mumlade han och rörde försiktigt vid det.

Aiyana orkade inte hålla sig uppe i sittande ställning utan föll mot Dave utan att mena det, inte för att hon ogillade det heller.
Hon nickade slött, hon förstod även om hon inte uppskattat det.
"Ni menar väl. Allt inte dåligt, ni vackra sånger, musik." sa hon, hon hade hört dem då de varit i kyrkan.
"Dave, er medicinman, hjälpa med axel, den inte bra. Dave borde inte bära Aiyana." mumlade hon halvvaket fram.

Dave höll försiktigt om henne då hon föll mot honom. "Du ska vila" mumlade han och strök henne över ryggen. "Tja, ni har fint ni med" skrattade han lågt. "Men vi har en del ja...". Han la henne försiktigt ner i sängen igen.
"Läkare" rättade han henne mjukt men nickade. "Det är okej, det blöder bar" sa han och smekte sakta hennes kind. "Tja du får vänta här ett tag i alla fall, någon dag så du får lite krafter åter" sa han.

"Läkare" rättar Aiyana sig själv som Dave sagt.
"Gå, inte vara dum. Läkaren hjälpa, arm inte bra, blöder." fick hon fram men hon sluddrade allt mer och kände att sömnen åter föll över henne. Hon var inte van vid närhet och det Dave gjorde på henne skulle gjort henne nervös i vanliga fall men nu orkade hennes hjärna inte bry sig. Hon huttrade till trots att hennes kropp var varm, men stugan var inte uppvärmd, ingen brasa hade varit igång på länge.

"Jag ska, jag ska sen" sa Dave tillslut och suckade. Men han höll om henne än. "Sov, sov" mumlade han. "Jag är tillbaka då du vaknar". Han reste sig upp. Det fanns orörd vet i eldstaden. Han hämtade några tändstickor och fick snart igång en brasa. "Det är varmt snart, men jag kommer snart tillbaka" sa han och gav isg ut för att gå till läkaren.

Aiyana sov tungt med efterdyningarna av drycken än i sig. Då värmen började sprida sig i den lilla stugan verkade hon slappna av mer och sov lugnare. Hon hade dragit täcket om sig och sov med ett svagt leende på läpparna, som hon visste att hon var i trygga händer då hon var med honom.

Dave tog sig till läkaren och lät honom se om såret, ta hand om det. Snart kom han därifrån igen med mer smärtstillande till honom och Aiyana. Han gick inte hem direkt utan till marknaden först och köpte lite mat innan han begav sig tillbaka. Han log då han såg att hon sov och strök henne över håret innan han började göra i ordning lite middag till dem båda, det blev soppa då han inte var så duktig på att laga mat.

Aiyana började röra på sig då hon kände den goda lukten av mat och hon hörde någon var inne i rummet. Hon slog upp ögonen och såg till sin förvåning Dave, som lagade mat. Hon var chockad, en man som kunde laga. Hon studerade honom tyst då han hade ryggen åt henne, han verkade ha gått till läkaren som hon sagt och hon var glad över det. Han hade till och med lyckats tända en brasa och laga mat. Hon trodde han haft en kvinna, men han klarade detta själv?

Dave märkte inte att hon hade vaknat utan fortsatte med soppan. Det var morötter, potatis och köttbitar i, han försökte göra den så kraftig så möjligt så hon inte ksulle behöva äta så mycket innan hon blev mätt. Tillslut hällde han upp en skål åt henne och vände sig om. "Du är vaken" log han och satte sig vid henne och tog en sked och fyllde den med soppa. Han satte den mot hennes mun. "Vill du ha?".

Aiyana försökte ta sig upp till sittande ställning då han kom till henne med mat.
"Har Dave? Laga mat?" sa hon med förundran och det gick inte att dölja i rösten att hon inte trodde på det. Då han ville mata henne värjde hon sig först, hon kunde äta själv, inte skulle en man ställa upp på henne.
Men då hon märkte att hon inte orkade sitta upp sjönk hon åter bland kuddarna och lät honom få sin vilja igenom. Maten han gjord var god, ovanligt god från vad hon trott.
Gott, Dave duktig." sa hon berömmande.