En magisk romans

Bra!!

Så himla bra!! Har alltid haft en crush på "unga Sirius"!!

KAPITEL ELVA: RÄDSLAN SOM INTE BORDE FINNAS
DEL ETT

Sarahs perspektiv

Det skrämmer mig en aning att vara nära Remus nu. Inte för att det hela med att han är en varulv borde spela någon roll, men det gör det. Som person har jag väldigt svårt att ogilla Remus, för han är väldigt artig och trevlig, men nu när jag vet det här har jag inte längre någon aning om hur jag ska förhålla mig till det hela. Det är skönare än någonsin att ha läxor nu. De kan hålla mina tankar borta från Remus, men däremot inte från professor Zarco. Under senaste lektionen ville han inte ens se på mig. Skäms han över att vi kysstes? Jag lägger ner min fjäderpenna.
"Orkar du inte jobba mer?", frågar Aziza. "Jag trodde du gillade att jobba."
"Jag tycker om att jobba. Jag orkar bara inte mer nu. Jag tror jag ska gå och prata med professor Zarco." Aziza lutar hakan mot handen.
"Mhm", säger hon uttråkat. "Vad är det ni pratar om hela tiden?"
"Va?", frågar jag. Aziza har aldrig undrat det förut.
"Jag bara undrar varför du inte kan prata med mig om det."
"Det kan jag", säger jag. ", men inte på samma sätt." Jag reser mig, för jag vill helst undvika den här konversationen. Av någon anledning vill jag inte att Aziza ska få reda på min relation (eller vad det nu är) med professor Zarco.

Bra!

Oj, vilket snabbt svar. Det kommer en ny del nu direkt.

KAPITEL ELVA: RÄDSLAN SOM INTE BORDE FINNAS
DEL TVÅ

Azizas perspektiv

Jag ser efter Sarah när hon lämnar uppehållsrummet och skakar sedan på huvudet. Jag har redan märkt av att något underligt är på gång mellan min vän och Leonel Zarco, och om det är vad hon inte vill prata om så sårar det mig lite. Jag har berättat allt för henne om Sirius. Jag berättade till och med att Remus var en varulv, och vad får jag tillbaka? Ingenting. Jag vänder mig mot min uppsats igen. Jag hatar uppsatser. Inte för att den här är särskilt svår. Den handlar, precis som det mesta jag lär mig i skolan, om saker som jag redan vet det mesta om. Nej, det är bara jobbigt att skriva. Speciellt på engelska, men jag får göra mitt bästa.
"Behöver du hjälp med den där?", det är Remus som sätter sig i fåtöljen bredvid min soffa. Jag kan inte låta bli att se bort från hans ansikte. Jag är lite rädd för honom trots att jag inte borde. Till min glädje kommer snart Sirius till min undsättning.
"Tjenare", säger han och sätter sig bredvid mig i soffan. Remus ser från den ena till den andra.
"Jag ska gå och... plugga", säger han och reser sig. Sirius knäpper händerna i knät.
"Du har ingenting att vara rädd för. Han attackerar bara när han är förvandlad", säger han med en viskning och jag nickar.
"Jag ska försöka vänja mig", svarar jag.
"Jag vill be om ursäkt", svarar Sirius sakta. "Jag var en idiot när vi var i Hogsmeade. Jag vill inte såra dig, och jag hoppas att du inte tar det personligt. Jag bara..."
"Du tycker bara inte om mig på det sättet. Det är lugnt." Jag rycker på axlarna, men det är inte lugnt. Jag känner en klump i halsen.
"Nej, det är inte vad det handlar om", fortsätter Sirius, fortfarande med en viskning. Jag kan se att hans hand darrar på hans ben. "Det är snarare tvärtom." Jag ser förvirrat på honom. Vad menar han? Att han var elak för att han gillar mig? Jag förstår inte, men jag lägger min hand på hans, och den slutar genast darra vid min beröring. Sirius stiliga ansikte vänds mot mig och han börjar smeka min hand med hans andra. Sedan släpper han min hand och reser sig plötsligt.
"Jag måste gå. Vi ses", säger han och går bort till ett bord där Peter, Remus, James och en rödhårig flicka sitter och spelar knallkort. Jag ser efter Sirius när han går och undrar om jag någonsin kommer förstå mig på honom, men för tillfället är all den tid som krävs värd att lägga på honom.

Bra!!

Fantastic!

Awesome!!

Är något oklart eller har ni någon fråga om händelseförloppet än så länge? tack för att ni läser ♥

Jag höll först på att gråta ihjäl mig för Remus skull för att han är för snäll, även om det inte har nåt med saken att göra, och sen dog jag nästan i slutet när Sirius gick därifrån..
HAN SKULLE KYSSA HENNE, JU!XD
Men jag tycker dina kapitel är väldigt realistiska och älskar ditt sätt att skriva!
Är dock lite halvsur på Sirius nu...
VILL HA LITE "FLUFF" SNART! SÄRSKILT MELLAN SARAH OCH ZARCO!!!!!!