Monster High School

Jag har gåttbruntvi kupéer hela dagen. Eller gått och gått. Jag har flugit runt i skepnaden av en humla, Speciellt inne i en kupe. Det var fullt drama där inne, verkade det som. Hursomhelst nu hördes visslan att tåget snart var framme.

Jag nickar. Jag har slutat gråta nu. Jag spänner min rygg och fäller ut mina vingar.
"Jag orkar inte prata mer om det just nu, om det är okej.."
Jag bara sa det. Men jag ångrar det inte.
"Vi borde förresten gå ut nu, tåget har stannat"
Jag börjar att gå mot närmaste utgång och lokaliserar Julie bland alla människor. Jag kastar mig upp i luften och flyger vant till henne.
"..Hej.. Julie.."
Säger jag lite tafatt.

Mari

Äntligen var vi framme! Jag simmade till havsbrynet och försökte ställa mig upp. Det misslyckades totalt. Först flämtade jag ihjäl mig av luften, och sen, när jag försökte ställa mig upp gick det hemskt. Jag satte mig och tryckte mig upp, men jag tappade balansen direkt. Jag ramlade på en vass sten. Smärtan skar genom hela kroppen, och jag doppade min arm som det strömmade grönt blod ifrån. Jag försökte igen. Och igen. Det gick inte, och min arm gjorde det inte lättare. De äldre eleverna, som hade levt på land i flera år, skrattade åt mig. Jag kunde inte. Till sist stod jag upp, och gick vacklande till gräset. Då fick jag ont i gälarna. Jag hade aldrig varit uppe på land så här länge. Jag gick ändå, trots att smärtan vid mina sidor bara blev värre. Jag behövde vatten. Men jag kunde inte gå ner i havet igen... Jag fortsatte gå. Detta skulle inte bli lätt.

Julie ~
"Då är vi väl framme då.. Trevligt att träffas Archie och.. Joanna?", säger jag artigt och kastar en blick på flickan med rosa hår som jag inte pratat med, inte haft tid liksom.
Så fort jag kommer ut pressar folk på och jag trillar nästan flera gånger när jag är på väg till utgången.

Jag märker att Julie är påväg ut ur kupén, men väljer trotts det att stanna kvar en pytteliten stund till. Jag är inte direkt, tja, förtjust i andra varelser och känner därför inte direkt för att mosas mellan fullt med dem. Troligtvis skulle jag väl ändå bara ställa till med något.
Istället stoppar jag bara lugnt ner min bok i väskan och väntar på att det ska avta med varelser på tåget så att jag sedan kan gå ut.

Jag landar bredvid Julie, och hälsar lite tafatt.
"Hej.. Julie.."
Säger jag blygt medans jag fäller in vingarna. Jag hoppas vi blir vänner.

Jag fortsätter gå. När kommer dit de andra eleverna är saktar jag av och försöker gå som dem.

Jag tar mig ut från tåget och går snabbt mot skolan.

Julie ~
"Åh, hej", säger jag och rodnar av blygheten.
"Lite trångt här, va?", måste jag säga ganska högt eftersom det är så hög volym här inne.

Jag ler och nickar.
"Väldigt" säger jag fnissande.
Jag tittar ner i marken.
"Öhm.. Jag vet att det är lite konstigt att fråga.. Men.. Är vi vänner nu?"
Det lät så otroligt dumt, men jag hoppas hon förstår vad jag menar. Jag tittar upp och ler mot henne.
Om hon vill det, är hon min första vän.
Någonsin.