prs med ingetledigt

Jag smög närmare men ett retsamt flin på läpparna.
- Bu, sa jag högt.

Madison ryckte till och gav ifrån sig ett ski som skulle kunna liknas med en överkörd katt. Hon tog ett fast tag om stekpannan som hon innan var i full färd med att diska och slog efter där hon trodde ljudet kom ifrån.

Jag dukade.
- Miss, skrattade jag.

Madison blev rasade och riktade ännu ett slag mot henne.

- din luffare, tro att du kan smita in i mitt hus sådär. Nu ska du allt få se, väste Madison.

Jag dukade.
- Du borde lära dig träffa, skrattade jag.

Jag såg Madisons ryckning i ena ögat. Nu var det allvar. Hon fick syn på mig.
- Du, jag visste väl att det var du som låg bakom det här, sa hon och blottade ett slag mot mig. Jag såg det komma och vände mig så att det skulle träffa kindbenet istället för näsan. Jag skulle ha kunnat gjort så att den inte träffade överhuvudtaget men då skulle Madison bara bli ännu mer rasande.

Jag tryckte upp dolken mot hennes hals.
- Släpp stekpannan nu, väste jag och tryckte dolken närmre.

Madisons ansikte förvreds på en sekund från rasande till något som kanske skulle kunna likna rädsla.
- Nej, Beca, gör det inte! Ropade jag

Jag lyssnade inte på honom.
- Jag ger dig 10 sekunder att släppa stekpannan innan jag skär halsen av dig, väste jag i hennes öra.

Madison flinade.
- Gör du det flicka lilla, men bara så du vet så kommer min man snart hem och om han nu hittar min döda kropp får pojken där bredvid dig vääldiga problem.