The pie club prs

(Oj många sidor här o.o)

Grace ~

Den kompakta svärtan framför mina ögon börjar skingras. Det senaste jag minns är vattnet, kylan, Erics flin. Och att någon kom... Jag öppnar ögonen och hostar. Allt är suddigt och snurrar runt. Vem räddade mig? Vem brydde sig om att rädda MIG? Alla räddade säkert den andra och sedan mig i förbifarten, ja så måste det varit. Jag hostar igen.
[VEM VAR DET SOM GJORDE MUNMOTMUN MED GRACE? AKA VEM RÄDDADE HENNE? *efter*]

(Majaluna det var Alice tror jag)

Ok, då vet jag

Kayla ~
Jag lutar mig mot en lyktstolpe och blickar ut över parken. Då upptäckter jag honom, sittandes på en bänk med några andra alkoholister - min pappa. Jag går med snabba steg tillbaka till skolan men han har redan upptäckt mig.
"Kayla!", ropar han högt så att det ekar över parken. Jag stannar inte utan ökar takten.

Lucy ~
Jag tittar på flickan som vaknat och skäms att jag inte orkade få upp mig också, vilket fick mig att framstå som en total idiot..
Någon alkis kallar efter den stela tjejen, men hon går därifrån utan att röra en min.
"Tack för.. Hjälpen och ehm.. Jo, jag.. Mitt namn är Lucy", mumlar jag så det antagligen inte hörs, men jag bryr mig inte så mycket.

Kasper ~
Jag öppnar munnen för att säga vad jag heter när en polis kommer fram till oss. "Hej." Säger han och sätter sig på huk bredvid oss. "Jag heter Andrew. Hur mår ni?"

Lucy ~
Jag tittar på honom med tomma ögon, har en vass replik på tungan men överväger att inte säga något.

Kasper ~
Andrew ser en aning besvärat på oss, kliar sig på hakan och rynkar pannan. "Men, hm, ni verkar ju okej ändå, så ni kanske inte behöver något?" Jag stirrar på honom ett tag men rycker sedan på axlarna. Andrew går därifrån och jag bara sitter där ett tag. "Han var ganska dum i huvudet." Säger jag tillslut.

Angelina:
Jag springer ikapp polisen som tydligen heter Andrew och säger dessperat
" Undrar du inte vad som hände! Det var ju en som knuffa i dem!"

Grace ~

Jag förstår inte. Varför bryr dessa människor sig om att stanna? De kommer säkert att vilket ögonblick som helst lämna mig här precis som polisen. Jag vet inte vilka de är eller vad de heter eller varför de över huvud taget brydde sig om att rädda mig. De kanske trodde att det var någon dd brydde sig om? Jag svarar inte på pojkens konstaterande om att polisen var dum i huvudet. Det är väl snarare han som är det, han går ju inte själv. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.