PRS Under Harrys 5:e år

Charles biter sig löst i läppen och vänder sig mot henne.
"U-ursäkten godtagen" säger han och ger henne ett snett leende.

Jag satt mig ner bredvid honom.

"V-varför sprang du iväg f-för?" frågar han efter en stund.

- Jag vet inte, sa jag tyst.

Charles famlar efter hennes hand och tar sedan tag om den.
"Okej" viskar han och ser upp mot henne igen.

Jag la mig ner huvudet i hans knä.

Charles känner sig enormt lättad över att allt krux är över nu, och lutar huvudet bakåt samtidigt som han stryker med tummen över hennes handrygg då han håller henne i handen. De sitter/ligger så en lång stund innan Charles öppnar munnen igen.
"Jagt-tror att vi snart är framme nu"

Jag nickade.

Charles lutar sig ner mot henne och ger henne en kyss innan han lutar sig tillbaka igen med ett lyckligt leende på läpparna.

Jag log.
- Jag är glad att du förlät mig, sa jag glatt.