Revelations (prs)

Kiera satt djupt försjunken i tankar, det var det som var bra med vakten, hon gick på instinkt och la märke till saker utan att behöva koncentrera sig på dem, hon hörde desto mer ju mer hon koncentrerade sig på något annat. Hon satt och funderade på hur hon skulle klara av det hela, hur skulle hon ens ta sig in i Nacaria, det var en stor stad som var välbevakad, de skulle märka om de kom i större styrkor, hon kunde självklart smussla in soldater i småstyrkor, men hon var osäker på om hon kunde få in tillräckligt många, skulle hon få in tillräckligt många skulle det ta väldigt lång tid.
Kanske skulle hon belägra staden, det skulle kanske funka, hade hon tur skulle människorna i staden göra uppror mot Cassandra.
Hon vaknade upp ur sitt tänkande när hon hörde steg bakom sig och att Dragor reste sig upp. Hon hade hört Yuu sätta sig rakt upp och misstänkte att han haft en mardröm men valde att inte fråga honom när han kom fram till henne, han hade rätt till sitt privatliv. Kiera vände sig om mot honom och log svagt.
"Jag kunde inte somna, mycket att tänka på." sa hon och tittade ut över skogen igen. "Ja jag kan inte lämna ansvaret till alla andra, även jag måste dra mitt strå till stacken"
Kiera hade alltid varit den som klarat sig själv och hon ville inte låta andra göra hennes jobb nu.
"Varför sover du inte själv?" frågade hon och såg på Yuu.

Kiera vände sig om när Dragor buffade på henne och hon log mot hästen. Dragor la sig ner bredvid henne och hon kliade honom mellan öronen.
"Jag misstänkte det" sa hon lågt och log mot Yuu. "Jag brukar själv vakna mitt i natten av mardrömmar, så om du vill prata så finns jag här"
Kiera tittade på skogen och ryckte på axlarna.
"Jag antar att det gör det på pappret, men skogen kommer alltid vara Mirthas, hon är den som befogar över den och jag kommer inte göra något anspråk på den. Alla platser i landet tillhör redan någon och marken är deras, det enda som jag äger är väl slottet som jag inte är intresserad av" sa hon och ryckte på axlarna.
"Hur känns det att vara här? Känns det jobbigt att vara här, skrämmer vid dig eller trivs du?" frågade hon artigt och såg på honom.

Kiera tittade på Yuu.
"Saker som jag har varit med om i livet, sådant som jag upplevt" sa hon och ryckte på axlarna. "Människor jag dödat och sådant"
Kiera vände sig plötsligt om till Yuu när han föll ihop, hon reste sig genast och gick fram till honom och satte sig ner bredvid Yuu. Kiera var osäker på vad hon skulle göra, vad hände med Yuu, hon svor till lågt över att hon inte var bättre på läkekonsten, hon kunde bota lättare åkommor så som feber och lägga om sår, samt sy, men det här hade hon ingen kunskap om. Hon andades lättat ut när han öppnade ögonen, då var han iallafall vid medvetande.
"Yuu?" sa Kiera lågt och väntade på ett svar, hon hoppades att han skulle kunna svara åtminstone så han inte hade skadats på något sätt.

Kiera blev så förvånad när Yuu började skratta, hon var inte beredd på det. Kiera skakade på huvudet.
"Jag minns inte" sa hon och studerade honom när han reste sig upp. Hon lutade sig tillbaka mot Dragor som också studerade Yuu för att se om den andra mannen var okej. Kiera undrade vad han tänkte på och vad som egentligen hade hänt.
"Yuu vad hände?" frågade hon försiktigt ihop om att han visste vad som hänt. Hon tittade upp i himlen en stund innan hon fortsatte.
"Mår du bra, eller behöver du något?" frågade hon vänligt.

Kiera såg förvånat på Yuu när han såg ledsen ut, som om hon gjort något fel, hon hade inte menat att göra honom ledsen.
Kiera lyssnade på vad han sa och nickade fundersamt, det gav henne inte mycket information om vad som kunde varit fel eller ha hänt.
"Har det hänt förut?" frågade hon och såg på honom, hon ville inte att det skulle ske igen, det skulle kunna vara farligt för dem båda om det hände igen i en farligare situation.
Kiera reste sig upp och gick fram till Yuu, hon slog sig ner bredvid henne, Dragor bestämde sig för att lägga sig bakom dem, Kiera log mot hästen och strök honom över mulen.
"Är du säker? Du kan prata med mig ifall det är något, jag bryr mig om dig Yuu och vill inte att du skall behöva vara tyst för att du är rädd hur jag reagerar, jag har hört det mesta" sa hon och log vänligt mot honom.

Kiera nickade och såg på honom.
"Det är kanske inte så konstigt, men om du inte har något emot det kan kanske Mirtha en vän till mig få prata med dig när vi kommer tillbaka för att se om allt är okej" sa hon och log vänligt mot honom.
"Han tycker om dig" sa Kiera och såg på hästen och sedan Yuu, "Du hade märkt ifall han ogillade dig, Dragor är väldigt speciell och det är inte många människor han säker sig till"
Förklarade hon, det stämde men oftast byggdes Dragors åsikt om folk på hennes egna, hon tydde sig till få personer då det var lättare och svårare för människor att svika än. Det fanns däremot gånger då Dragor tydde sig till människor hon inte alltid förstod sig på.
Hon såg på Yuu och nickade.
"Klara sig är inte samma sak som att må bra och ha det bra" sa hon allvarligt men log mot honom.
"Nej jag kommer inte kunna sova nu, men om du vill är det bara att sova" sa hon vänligt.

"Hon är bättre på helande och medicin än någon annan jag känner, sen är hon ju några hundra år med så hon har antagligen lärt sig en hel del" sa Kiera och skrattade varmt. Mirtha var en fantastisk person och hon var glad över att ha lärt känna den kvinnan, hon hade lärt Kiera mycket, och hon skulle antagligen alltid kunna lära sig något av henne så länge hon lever.
"Ja precis, alla har sina bördor och ibland är det bra att dela dem med någon annan" sa hon klokt och log mot honom. "Bara för att du inte blir ledsen betyder det inte att du är direkt glad heller"
Kiera sa inget på en bra stund utan såg bara på skogen.
"Nej men jag har haft många sömnlösa nätter och jag anser att det är viktigare att mina mannar får sova än att jag sover några timmar." sa hon enkelt.

"Som i att bota folk. Mirtha har ingen magi, inte som Nain, nej hon har örter och annat som får en att må bättre, jag vet inte riktigt vad hon gör eller hur hon gör det, allt jag vet är att det fungerar" sa hon och log mot honom. Kiera studerade Yuu, det kändes fel att be honom vakta, han borde sova, särskilt då han var hennes gäst. Hon kvävde en gäspning och såg på honom med en fundersam blick.
"Jag tror inte att du är dålig på det, det känns bara fel" sa hon lågt och såg på himlen, Dragor puffade allvarligt på henne och hon såg på hästen, hon visste att han ville att hon skulle sova, Kiera skrattade varmt och såg sedan på Yuu.
"Väck mig om något händer, försök inte ge dig på något ensam här, man vet aldrig vad som finns i skogen" sa hon varnande, hon visste inte ifall Yuu trodde sig kunna klara något ensam, det här var inte som monstren i hans värld, här hade folk magi och andra vapen. Hon drog kappan om sig och lutade sig mot Dragor som la huvudet runt henne för att värma henne.
"Vi ger oss av en timme efter gryning" sa hon innan hon slöt ögonen och somnade.

Kiera sov oroligt, hon var oroad över alla sina vänner, hon visste inte vad som skulle hända dem men hon ville inte se dem dö! Hon tyckte att det var hennes ansvar att döda Cassandra, och det kändes fel att någon av de andra skulle behöva sätta livet till.
Hon kände sig mest orolig över Yuu, det här var verkligen inte hans strid och det som redan hänt honom nu var illa nog.
Kiera vaknade plötsligt och såg sig omkring, solen hade fortfarande inte gått upp. Dragor granskade henne och puffade på henne, hon strök honom över mulen och såg sedan på Yuu, men hon sa inget.

Kiera vände sig mot Yuu när han pratade med henne, han satt en bit bort och hon funderade på att röra sig men valde att inte göra det utan satt kvar.
"Nej, ibland är det tungt att ha ett ansvar över andra människors liv" sa hon och log varmt mot honom, hon misstänkte att Yuu visste det, eller hade vetat det om han mints något.
"Hur går vakten? Har det hänt något?" frågade hon vänligt och tittade sedan upp i himlen och såg att den började ändra färg och långt bort var solen på väg upp.