PRS mellan HP_Maja och Harry-Potter-Bokslukaren

Nu är det min tur att sparka April på smalbenet.
"Vad håller du på med?" väser jag.
"Du får också komma till mitt kontor med de andra", säger Umbridge glatt. "Lektionen är slut allihopa!"

Min första reaktion är att hoppa på Umbridge, men jag en viss Mathilda sparkar till mig och jag ändrar på mig. Jag ler ett jag-vill-mörda-dig-leende och lämnar klassrummet.

"Seriöst?", skriker jag så fort vi kommer ut. "Jag ska döda henne!"

"Lugna ner dig!" väser jag. "Hon är från ministeriet!"
I samma stund inser jag att jag gjorde exaxt samma sak, och börjar gapskratta.

Jag instämmer inte i skrattet, eftersom jag inte förstår varför hon skrattar.
"Åh, hej, jag är från ministeriet och jag ska se till att ni alla blir underkända och dör. Bokstavligt talat", säger jag med tillgjord röst.

"Jag menar", säger jag otåligt, "att om vi inte behärskar oss inför henne kan Hogwarts vara i fara! Det hjälper inte om vi protesterar, och personligen tror jag inte att det är hennes fel. Hon vill säkert vårt bästa."

Jag frustar.
"Inte övertalad", säger jag.
"Inte jag heller", säger Harry.

"Men jag tror att hon faktiskt inte har något val", säger jag trotsigt. "Ministern kanske tvingar henne att säga sådär, vad vet vi!? Hon kanske är snäll innerst inne."
Jag ser på de andras blickar att de inte håller med, och jag rycker på axlarna.

"Vi kanske inte borde dra förhastande slutsatser", säger jag tvekande. "Vi kan ge henne en vecka till?" Mathilda ler uppmuntrande till mig, men de andra kollar på mig som om jag behöver åka till ett mentalsjukhus.

Jag blir glad över att någon mer än jag tycker att man ska ge folk en chans, men säger inget. Jag blir lite frustrerad när Harry ser på April som om hon är dum i huvudet.

"Fast om hon inte blir bättre kommer jag återgå till mina planer att mörda henne", säger jag med en axelryckning.

Eftermiddagen försvinner lite för fort, och innan jag vet ordet av är vi tillbaka hos umbridge.