Från olika världar!

Sol satt sig på sängen och sparkade till mattan på golvet då de alla hade lämnat rummet. De fattade inte, fan ta dem, de förstod inget. Hon blev mer och mer ilsk på dem, varför var det ingen som fattade?
Egentligen sp var det precis vad de gjorde, Sol behövde knappast ha medömkan sådan var inte hon.
Hur kunde Yuu säga så? Hon var ingen tarvlig kvinna och skulle aldrig bli det heller. Ett raseri började sprida sig inom henne. Mot de båda männen men mest mot kvinnan och Alexis. De hade ingen rätt att ta hennes krafter, hon skulle allt visa dem. I sin ilska far hon upp och råkar slå ner en vas. Ljudet får henne att rycka till och se vad hon ställt till med och sedan skrattar hon då hon inser att det var detta som de räknat ut. Hon gissade att i alla fall Yuu hade räknat ut det, Jezebel var lika egoistisk och jobbig som vanligt.
Men i och med att vasen slog i golvet kände hon en befrielse från det som skett, hon skulle minsann visa dem att Sol blev man inte av med så lätt. Sedan började hon sopa ihop skärvorna med händerna för att kasta dem. De började blöda men just nu kändes det skönt, skönt att få ut den dova smärtan på så vis.
"De ska allt få se." mumlar Sol hämndlystet och lägger skärvorna i den lilla sopkorgen i hennes rum.
Då hör hon ljudet av pianot och ett leende drar vid hennes läppar. Som i en mjuk dans far hon in och drar upp Yuu med blodiga händer till en virvlande dans vare sig han ville eller ej. Det var som något galet flugit i henne och hon såg ut som en blandning mellan demon och älva där hon for fram.

Jezebel hörde steg utanför som om någon dansade. Marie slutade spela och såg frågande på honom och han ryckte på axlarna, vem det var som dansade intresserade honom inte. Marie fortsatte snart att spela och Jezebel strök Katt över ryggen som nöjt började spinna.
Doktorn var långt borta i tankar, han undrade om Augusta hade rätt, skulle han förråda dem? Det var inte omöjligt det var Jezebel medveten om men det var inget han planerade, men Jezebel brukade i och för sig inte göra några planer alls. Jezebel vaknade upp ur sina tankar när Katt fräste. Han vände sig om emot Marie som skrek till. Månen höll en kniv emot hennes strupe.
"Så det är här du är Döden" sa Månen och Jezebel drog fram en skalpell och såg på kvinnan.
"Släpp henne!" sa han och gick emot zigenaren.
"Så du har fattat tycke för gatungen det trodde jag aldrig om dig Döden" sa hon och Jezebel stirrade stint på henne. Marie trampade kvinnan på foten som släppte flickan på grund av smärtan. Marie sprang fram till Jezebel som la en skyddande arm runt henne. Månen knäppte med fingrarna och tre spelkort kom fram och Jezebel log kallt. Han undvek den första mannen slag och skar halsen av honom när den stora mannen snubblade förbi honom. Jezebel kände det varma blodet strömma över hans ansikte och han torkade bort det ur ögonen så han åter kunde se. Han föste Marie bakom sig så hon inte skulle komma till skada. De andra två männen kom emot dem och Jezebel fångade upp den ena mannens knytnävsslag med handen innan han skar halsen av honom. Marie vek undan blicken när blodet sprutade på henne. Den tredje mannen tog dock tag i henne och skrek till. Jezebel puttade undan mannen medan månen log.
"Sov gott Döden" sa hon och körde in en spruta i halsen på honom.
"Spring Marie" sa Jezebel och såg in i den unga flickans ögon.
"Jag hämtar bror" sa hon och sprang ut ur rummet. Jezebel kände hur mannen lyfte upp honom innan allt blev svart.

Sol ser hans grimas och släpper honom ursäktande i samma stund de hör skriket, hon följde Yuus exempel att trycka sig mot väggen. Hon insåg väl själv att hon inte kunde störta rakt in, hon var utan krafter och kunde inte hantera ett enda vapen. En kvinnas röst och Maries skrik sedan ett tumult och sedan tystnad.
Sol tog sig in och såg sig förskräckt om, två blodiga män med avskurna halsar och en tredje som var på väg ut genom fönstret.
"Ånej du." kom det ur Sol som störtade fram, men Cain som hade kommit in från en annan dör var snabbare och fick tag i mannen. Troligen var det bäst, Sol skulle knappast fått in mannen igen. Hon kastar en blick bak på Yuu och ser sedan på Marie som kommit in i rummet bakom Cain.

Jezebel rörde försiktigt på fingrarna, han kände efter om han hade ont någonstans, men han verkade inte fått några skador. Han kände bojor runt fötterna och händerna. Han öppnade långsamt ögonen för att se att inget annat än mörker runt sig. Han hade ryggen mot en kall och fuktig stenvägg och Jezebel förstod att han var i en av Delilahs fängelsehålor. Han visste inte vilken det var, men med tanke på att han inte såg något ljus förstod han att det var någon av dem på de nedre källarplanen.
Dörren öppnades motvilligt då den trycktes mot golvet. Han vek undan blicken då ljuset föll på honom.
"Tänk att det var här du skulle sluta Jezebel" sa hans far kallt och Jezebel mötte hans blick, trodde han. Alexis ansikte låg i mörker och han kunde inte se annat än skuggor. "Du har gjort mig besviken igen"
Alexis började gå fram och tillbaka över golvet.
"Jag visste att ni båda var trubbel, både du och Cain. Ni lär er aldrig vem det är som bestämmer och vem det är som har era liv i sina händer." Alexis tog fram piskan och Månen låste fast Jezebels händer över hans huvud och vände upp ryggen mot Alexis som lät piskan snärta över doktorns rygg.
"Ni är båda svaga, odugliga och inget annat än problem. När jag har tagit i tur med dig skall jag lära Cain vart hans plats är" sa Alexis. Jezebel kände blodet som rann över ryggen men han log bara. Den här gången växte smärtan hatet till liv, hatet mot Alexis, något han aldrig trodde han skulle känna. Han hade i hela sitt liv kämpat för att Alexis skulle se honom och älska honom, det var inte fören nu han insåg att den personen som alltid gjort det var Cassian och i denna stund kunde han bara tänka på den andra mannen. Alexis stoppade undan piskan och Jezebel hängde med huvudet. Alexis sa inget när han stängde dörren bakom sig och låste. Hur många gånger hade han inte hoppats på att få dö? Hur många gånger hade han inte sagt att Alexis var den enda som skulle få döda honom? Han visste inte svaret på någon av frågorna men han ville inte dö, särskilt inte för att Alexis bestämt det. Men han misstänkte att det här var ödets ironi och han kunde inget annat göra än att skratta. Blodet rann ner för hans rygg och han visste att han skulle dö den här gången.

Sol sätter sig vid den bundne mannen och börjar peta ut skärvor ur händerna. Mannen verkar inte vara road av Sols sällskap vilket gör att Sol flyttar sig än närmre.
"Jävla häxa var inte så morsk, dina krafter är borta." sa han med lysande hatiska ögon och Sol nickar.
"Sant, men en kniv kan de flesta hantera och de flesta klarar sig utan ett öra med." sa hon silkeslent och rörde vid hans ena.
"Eller att karva ut en del av låret går det med, säkert att någon byracka skulle tycka det var en festmåltid." fortsatte hon lika lugnt och vänligt som om hon talat om vädret. Sedan nickade hon artigt till Cain att han skulle börja och fortsatte att peta ut skärvor som om hon brukade göra allt detta dagligen.

Cain reste sig upp efter att ha fått omkull mannen, han rättade till sin krage och Riff gav honom en granskande blick men Cain skakade på huvudet. Han visste att Riff ville veta om han var skadad men han var oskadd.
Den unga greven satte sig ner i en fåtölj, korsade det ena benet över det andra och lutade huvudet emot handen. Han tittade på människorna som fanns i rummet och utan att veta varför kändes det tomt utan Jezebel, han var uppriktigt orolig över sin storebror. Att han accepterat doktorn överhuvudtaget förvånade honom men han kände igen sig i sin bror och han litade på Cassian som sagt att doktorn inte endast var ond. Sen de alla fyra kom in i huset hade saker ändrats och Jezebel hade för det mesta varit trevlig. Greven vände blicken mot fången innan han började prata.
"Alexis är min, Maries och Jezebels far, vi har dock alla olika mödrar. Min mor är faster Augusta, alltså min fars storasyster. Jag vet inte så mycket om henne. Hon tvingades gifta sig med någon hon inte älskade, födde min kusin Suzett och blev sedan svårt psykisktsjuk och låstes in på ett sjukhus i staden. Enda gången jag kan minnas att jag träffade henne var när hon hoppade ut genom fönstret när hon fick syn på mig." sa Cain utan att yttra en min. Hans riktiga mor hade ingen betydelse för honom, inte hans fostermor heller.
"Min styvmor tog ett gift och försökte döda mig innan hon dog, det var enda gången Alexis räddade mig. Den mannen har hatat mig sen dag ett. Han hatade mig för att jag gjorde Augusta galen och han har genom åren försökt döda mig. Han använde piskan på mig precis som Jezebel, fast i mitt fall dagligen. När min farfar dog tog Alexis över titeln som greve och samfundet Delilah som var ett samfund som forskade på medicin. När Alexis tog över blev det en dold hemlig sekt som forskar på svartmagi, döden och planerar att störta hela London ner i helvetet. Jag vet inte så mycket om organisationen förutom att Alexis kallas kortmästaren och har delat in organisationen i stora arkan, de som har en stor betydelse i rörelsen, dit hörde Jezebel, lilla arkan de som utför mindre viktiga åtgärder, och längst ner är spelkorten dit Cassian hörde." sa Cain och såg på Cassian som kom in i rummet och såg förvirrad ut. Marie reste sig upp och tog tag i hans hand.
"Jag förklarar utanför" sa hon lugnt och tog med sig Cassian ut ur rummet. Cain hade nästan dåligt samvete för att han inte talat om för Cassian att Jezebel hade blivit tagen av Alexis men det hade inte funnits tid till det. Han såg på de andra igen.
"Jag försökte döda far när jag var mindre och jag trodde jag hade lyckats. Han kastade sig utför klipporna i ett av våra hus och försvann, jag ärvde titeln som greve och mötte inte min far fören ett år sedan. Han hade återvänt för att döda mig" sa Cain och reste sig upp. "Det finns inte så mycket mer att säga än så"
Han stannade framför mannen de fångat när Cassian kom in med en kall blick.
"Jason vart tog de honom?" frågade Cassian fången.
"Din kära Doktor är död vid det här laget" sa mannen på golvet med en kall blick och Riff fick hindra Cassian ifrån att hoppa på mannen.
"Jag har ett meddelande ifrån din far" sa Jason och såg på Cain. "Han hälsar att du är välkommen att besöka honom i vårt högkvarter"
Cain såg på mannen som log när det började rinna blod ut ur hans mungipa. Marie gick mot mannen men Cain hindrade henne.
"Ingen idé, han är redan död, gift" sa han och ryckte på axlarna och vinkade åt Riff att komma.
"Beställ fram en droska" sa han och Riff nickade.
"Bror det är farligt!" sa Marie bestämt och Cain log emot henne.
"Ja men jag måste hjälpa Jezebel och tacka honom för att han skyddade dig" sa han och tog hennes händer och pussade henne i pannan. "Jag lovar att jag kommer tillbaka" sa han och gick mot utgången. Riff slöt sig till hans sida och snart var även Cassian där, Cain visste inte vad de andra skulle göra men de fick skynda sig innan de lämnade kvar dem.

Sol kom upp vid Yuu och de andra.
"Jag vill gärna med, men är troligen mer ett hinder." sa Sol sanningsenligt och försökte att inte låta bitter.
"Jag har aldrig fått lära mig att försvara mig. Har gjort det på annat vis men kan det tyvärr inte mer." fortsatte hon, men ögonen glödde av hämndbegär och fast de inte var gula längre utan mörkt blå hade de en sällsam dragningskraft. Sedan log hon sött mot Cain.
"Men de väntar sig troligen inte att varken jag eller Yuu ska dyka upp och det skulle inte skada om jag kunde få en kniv eller något." sa hon leende. Om nu Yuu skulle få sina vapen ville hon ha något roligt med.

Cain såg på de båda och nickade.
"Riff hämta Yuus vapen och två knivar till Sol" sa han och Riff försvann för att snart återvända med deras vapen. Han räckte över dem till de båda och Cain fortsatte sedan gå.
"Att du aldrig har lärt dig spelar ingen roll så länge du kan sticka någon med kniven" sa Cain och lämnade herrgården bakom sig.
"Visa vägen Cassian" sa Cain och Cassian nickade och började med säkra steg ta sig genom labyrinten av Londons gator till högkvarteret. Han stannade sedan och såg på dem.
"Jag tror vi behöver en plan innan vi rusar in där. De kommer vänta på oss och om vi inte vill dö behöver vi en strategi, några förslag?" sa Cassian och såg på dem.

De vände sig sedan till Sol som om hon kunde komma med den briljanta iden. Hade hon haft sina krafter hade det inte varit ett stort problem för henne. Hon kunde känna och ana hur byggnader var och var människor befann sig.
"Jag tror att det kan vara en god ide som Yuu säger, att vi tar en annan väg. Ser de oss inte räknar de med at vi är hemma. Men det är mycket vi inte har en aning om, människorna, husen, ja det mesta." sa hon och stod och vägde på tårna fram och åter. Hon rörde vid en svart hårslinga som störde hennes synfält, Sol ville ha hämnd och återfå sina krafter, då skulle de få se på annat, hon skulle inte vara en söt kattunge mer.

Cain tittade på dem allihop och sedan byggnaden bakom honom.
"Jag och Riff tar huvudingången, de kommer förvänta sig att vi kommer" sa greven och såg på Cassian. "Du går med dem, far här säkert mer än en hemligingång."
"Han har ett flertal" sa Cassian och såg på Sol och Yuu. "Vi smyger oss in och hittar Jezebel."
"Far kommer vilja prata med oss innan, han kommer förklara vilken oduglig son jag är och att jag inte kan rädda någon, som han gör varje gång vi möts" sa Cain och log kallt. Cassian nickade och tog sedan med sig Yuu och Sol till en dold källaringång.
"Vi kommer hamna på första källarplanet, det finns antagligen vakter men försök att ta ut dem tyst för om de slår larm är vi historia" sa Cassian och öppnade dörren och de klev in i mörkret. Cassian gick före de andra två och stannade bakom några tunnor som stod uppställda längs väggen för att dölja ingången. Anledningen till att Cassian kände till många av de dolda utgångarna var tack vare Jezebel. Han undrade vart den andra mannen var någonstans. Cassian tog sin kniv och kastade den på mannen som satt och spelade kort vid ett bord, snart föll han död ner på bordet och Cassian vinkade till sig de andra två.
"Jag misstänker att Jezebel sitter i någon av cellerna, tyvärr är det tre plan med celler, förråd och vapenrum" sa Cassian och såg på dem.
"Vi får gå igenom rum för rum" sa han och öppnade cellen närmast som var tom. "Bäst vi skyndar oss ifall Cain och Riff behöver hjälp"