HP_Maja :*

((OwO))

Hazel såg på en tomma busken.
"Det är ju ingenting där!!"
Det knakade igen.
"Eller jo kanske.. Hu"

Alison släppte inte busken med blicken när hon sakta backade bakåt.
"Jag tror vi borde springa", mumlade hon tyst.

Hazel nickade, vände och sprang. Ett väsande hördes bakom hennes rygg och hon ökade farten.
"Alison?"

"Precis bakom dig", sa Alison. "Fortsätt springa." Hon kollade bakåt och fick en skymt av vad det var som jagade dem. Någonting stort och blankt. Det såg ut lite som en delfin på land. I nästa ögonblick var den borta och Alison ökade takten. Hon hoppades innerligt på att saken inte skulle komma ikapp.

"Vad var det?", flämtade Hazel och rundade ett träd.

"En delfin på land", flämtade Alison. Hon kunde nästan föreställa sig Hazels förvånade min.

"Eh... Va??"
Hazel såg för sin inre syn en delfin med ben som kravlade runt efter dem, och även om det kunde kännas skrattretande ökade hon farten.
Längre fram såg hon ett berg, en öppning. En grotta.
"In där!", skrek hon till Alison.

"Men om den kommer in är det en återvändsgränd", klagade Alison, men hon tvekade på om Hazel hade hört. De störtade in i grottan och ställde sig tätt tryckta mot grottväggen. Alison försökte andas så tyst som möjligt, vilket var nästan omöjligt med andfåddheten i halsen.

Hazel drog ett par djupa andetag. In, ut, in, ut, in. Andningen började lugna sig en aning men andfåddheten satt som en spärr och hon rosslade till. Det prasslade utanför men ljudet verkade avlägsna sig.
"Jag tror den sticker", flämtade Hazel.

"Tack och lov för det", sa Alison. Hon kollade på Hazel, vars ansikte nästan inte syntes i mörkret. "Vi kanske borde sova."