Öppet rollspel! ~Magic~

Elias satt ensam kvar på fotbollsplanen. Eller ja, nästan. Lovisa satt på läktaren. Elias undrade om hon ens hade märkt att han hade stannat kvar. Mamma var säkert orolig och det var nog bäst om han gick hem. Han undrade om han skulle säga hejdå eller bara gå. Hon kanske ändå inte hade märkt honom? Då var det ju bäst att bara gå. Men tänk så visste hon att han var där då skulle hon säkert tycka att han var taskig som inte sa något. Tillslut så bestämde han sig. Han gick fram till Lovisa och log snett.
"Jag ska gå nu. Vi ses imorgon... Hejdå."

"Hejdå" svarade Lovisa, och log matt.
Hon såg Elias gå därifrån och sätta sig på cykeln, men Lovisa satt kvar. Hon undrade för sig själv om det verkligen var naturligt. Det som hände, menade hon. Hade hon verkligen hört Hazels röst? Det kan inte vara så... men det kanske är som i en bok hon älskade, alla har olika krafter? Och varför hade Hazel velat skada Edward? Frågorna myllrade i huvudet på henne.

Tror jag drar mig ur...

--

Hazel gick på trottoaren bredvid Edward. Deras skor knirrande i takt när de gick på den grå asfalten. Hazel funderade på om hon borde säga något.
"Eh... Tycker du det ska bli kul att börja i nian?"
Så fort frågan lämnat hennes läppar ångrade hon sig. Kul? Ingen kille hon träffat tyckte väl det var kul att börja skolan igen. Hon förbannade sig själv för att hon över huvud taget yttrat sig.

När Calden kom in i köket stod hans mamma och diskade.
"Var det kul i parken,sweety?" Sa hans mamma utan att vända sig om.
"Fotbollsplanen" påminde han henne. Hon vände sig om och log.
"Javisst ja. Några söta tjejer?"
Calden skämdes över sin mamma och noterade att han inte skulle ta med sin flickvän hem när hans föräldrar var hemma. Om han någonsin fick en flickvän det vill säga.
Med ett vagt leende försvann han ut och upp på sitt rum.

Edward nickade lite.
"Ja, ganska kul, gissar jag", sa han och öppnade dörren åt henne. Där stod hans mamma och lagade mat. Hon vände sig om och log varmt.
"Åh, du har en vän med dig, Edward!", sa hon glatt.

Johanes gick långsamt hemåt egentligen var det ingen stor mening med att gå hem· Men han måste ju hem och Sova han gick in i huset och hörde sina föräldrar gräla han smög upp tilll sitt rum·

Wendy vaknade morgonen efter av att solen lyste henne i ögonen. Hon blinkade yrvaket och satte sig upp, ivrig på att smsa Calden och höra om han ville träffas och gå till skolan. Hon sneglade på klockan som visade 6.35. Inte förtidigt för att ringa.

((Mefour - de börjar ju nian..))

Va?