The living dead(Dragon Fantasy)

Mark log lätt mot henne och släppte henne tillslut så hon inte skulle bli sådär arg igen. Han satte sig upp och kollade lite på sin hand, inget blod i alla fall, inte så det syntes.

Alex satte sig upp, hon såg trött och medtagen ut. Hon kastade en blick på hans hand.
"Den blir bra, vila bara med den någon dag." log hon och drog handen genom det stripiga håret innan hon fann en snodd och satte upp trasslet i. Det var en märklig känsla att bo här, som att man var avstängd från världen. Alex gillade inte den falska tryggheten, van att gå som hon var.

Mark nickade. "Jag får väl stanna inne någon dag då". För om han var ute behövde han använda den, till att jaga och skjuta. Han drog fram resterna av grytan och började värma, det dög fint som frukost. Han rörde sakta om och sneglade mot Alex. "Så när ditt ben är bra, ger du dig av?" undrade han.

Alex nickade sakligt.
"Ska hjälpa dig först med det jag är skyldig, men sen ger jag mig av. Det är snart vinter." sa hon och såg ut med något av oro i blicken. Den kalla årstiden var sällan vänligt sinnad. Hon hade inte en tanke på att tvinga honom ha kvar henne här, nej det skulle hon aldrig tvinga en annan människa.

Mark nickade igen, en aning besviken. Han ville att hon skulle stanna...Så han hade sällskap, och de kunde hjälpa varandra. "Du får vara kvar här...Om du vill alltså" sa han sen en aning tveksamt, han hoppades hon inte skulle skratta honom rätt i ansiktet.

Alex svarade inte med en gång, det skulle lösa en massa att vara kvar här, över vintern i alla fall. Långsamt vände hon sig mot honom och log svagt.
"Du vet inte vad du ger dig in på. Jag är hemsk att leva med." sa hon och la huvudet på sned, hon ville inte att han skulle ångra sig.

Mark blev genast lättad att hon inte fräste åt honom. "Jag skiter idet, jag vill inte vara ensam så länge igen bara" sa han och log lätt. Han hällde upp gryta åt dem och gav henne en skål.

Alex log lite, tog skålen och la huvudet på sned.
"Jag vill bara inte tränga mig på, men det skulle lätta en hel del. För vintern.......men jag vet inte, jag har alltid varit på vandring." sa hon, tänkte på efter vintern.

Mark log större och började äta. "Du tränger dig inte på, det är bra att ha någon som man samarbetar med...". Han nickade sedan sakta. "Jag förstår, men du har tid på dig att tänka".

Hon nickade, Alex var inte beredd att slå sig till ro ännu.
"Jag tar gärna emot erbjudandet då." sa hon och tackade, hon hade vintern säkrad, det var skönt.
"Det var längesedan jag firade jul." sa hon och log smått, inte för att hon visste vilken dag det var.