Internatet.

Daryl gick tillbaka till rummet och tittade på Sam och log svagt, han bestämde sig för att hålla sig på avstånd.
"Du borde sova, vila och få tillbaka dina krafter, du kommer fortfarande vara svag när du vaknar" sa han ömt.

Samantha ryckte på axlarna, hon ville inte att han skulle gå, det var så ensamt.
"Jag kommer ändå inte kunna sova." sa hon som ett konstanterande och såg upp i hans ögon. Men hon visste att han hade rätt, bara stå upp nu var en ansträngning att inte vackla till.

Daryl tittade på henne och log svagt.
"Jag kan stanna i rummet om du vill" sa han och satte sig bredvid henne och tog hennes hand.

"Borde du inte sova då?" sa hon försiktigt och satte sig ner på sängkanten, hennes hand darrade lätt vid hans beröring.
"Du kan ta soffan, kuddar och filten." sa hon och gav den till honom, hon ville gärna ha honom här. Hans närvaro var lugnande fast att ha honom för nära var skrämmande.

"Visst, men jag har svårt att sova när jag rökt" sa han och rykte på axlarna och la sig på soffan, det kändes konstigt på något sätt, då de knappt kände varandra, men det kändes ändå bra.

Hon nickade och la huvudet på kudden och drog täcket om sig, hon såg liten och blek ut.
"Jag tvingar dig inte att stanna, jag tvingar dig inte till något." mumlar hon med halvslutna ögon och kände sömnen svepa över henne, trötthet, hon kände sig så trött.
"Jag vill inte vara i vägen, vara till besvär." hennes tal blir allt sluddligare och snart hörs hennes andetag.

Daryl tittade på henne.
"Jag vet det, men du tvingar inte mig" sa han och log emot henne när hon somnade. Han reste sig upp och gick fram till henne och stoppade om henne.
"Du är inte i vägen" sa han och strök henne över håret innan han gick och la sig.

Samantha sov ovanligt bra och lugnt hela natten. Hon brukade inte göra det. På morgonen vaknar hon med ett stönande utav väckarklockan och tar sig sömnigt upp ur sängen. Hon svajande lätt till och yrvaket mindes hon Daryl och lät blicken gå mot soffan. Hon visste inte om han sov eller var vaken men gick försiktigt fram till honom, för att studera hans vackra jag då han inte märkte henne.

Daryl hörde en klocka ringa långt bort, men orkade inte reagera på det, han kände sig trött fortfarande, och han försökte minnas vad som hänt igår, han stönade till när han mindes Jane och sedan vad som hänt med Sam, han slog skrämt upp ögonen och möttes av hennes blick och ryggade tillbaka, han blev skrämd över att se henne stå så nära.

"Förlåt." mumlar hon och backar ett par steg vilket betyder att hon är nära på att missta balansen innan hon snabbt sätter sig på sängen, blek och skrämd. Han hade märkt henne, det var inte alls meningen.
"Det är skola." mumlar hon och försöker ignorera yrseln och tog sig åter upp. Hon tog tag i skolväskan, började ta ut de gamla böckerna från gårdagens lektioner för att få i nya.