Prs mellan PPP och Harry-Potter-Bokslukaren

"Lyckas med..." började jag. "Vi är ju kanske... tvillingsjälar... hur ska vi lyckas med att h¨lla det hemligt?"
Jag insåg sedan hur konstigt det där lät, och bestämde mig för att hålla mun.

"Det ja", mumlade jag. "Men måste vi hålla det hemligt då? Kan inte alla få veta det? Sanningen."
Det lät konstigt, och otänkbart. Det är nästan inga som har en trollstav med en tvillingkärna, och framförallt, en tvilling.

"Nej" andades jag. "Tänk om det är farligt? Jag menar... det kanske är som en unik magisk kraft. Någon sammanlänkning... vi vet ju ingenting om det!"
Jag var så förvirrad och ovetande att jag skakade så mycket att jag ramlade av sängen.

Jag frustade till.
"Hur kan du ramla av sängen av misstag?" frågade jag. "Och förresten, du gjorde väl inte dig illa?"
Jag som genast blivit allvarlig såg oroligt på Jenny.

"Nej då" skrattade jag, och satte mig käpprak på sängen. "Jag... godnatt."
Jag var för trött för att diskutera. Jag släckte stearinljuset på mitt nattuksbord, och vände mig om. Det fanns ju trots allt en ny dag imorgon.

Jag var fullkomligt, och oåterkalleligt, dödstrött. Det var som om jag somnade precis i det ögonblicket jag slöt mina ögon.
Jag drömde en mardröm. Jenny hade tagit livet av sig av någon outgrundlig sak, och hon hade begått självmord direkt framför mina ögon. Hon hade strypt sig själv på mugglarvis- med en snara runt halsen. Precis när jag skulle göra på samma sätt vaknade jag, kallsvettandes och med ett genomgått tygstycke om huvudkudde. Det, som skulle var min kudde, var blött av tårar.
Det var en ytterst obehaglig natt.

Jag vaknade hastigt av att Liv satte sig upp.
"Är det något fel?" frågade jag häpet.
"Jodå" flämtade Liv.
Jag log mot henne för att visa att allt var okej. Hon log tillbaks.

Trots mardrömmen loog jag faktiskt. Om än lite svagt, men jag log.
"Jag hade en liten mardröm, bara", flämtade jag. "Eller inte en så liten en".
Det var väldigt sjöng att vara tillbaka i verkligheten. Jag försökte intala mig själv att Jenny aldrig skulle ta livet av sig.

"Det är ingen fara" viskade jag.
Trots att det var mitt i natten kunde varken jag eller Liv sova. Jag puffade på henne.
"Ska vi gå ut?" frågade jag.
"Men utegångsförbudet..." började Liv.
"Jag vet, inte bråka med lärarna igen" suckade jag. "Men bara för ikväll? Snälla?"

"Okej", suckade jag, fast jag egentligen var mycket ivrig att komma ut.
Ibland kunde det ju vara bra att kunna spela teater, i alla fall någorlunda. Fast jag ville ju inte ljuga för Jenny, så jag la snabbt till:
"Inte mig emot. Det skulle vara underlättande att svalka sig lite, och framförallt röra lite på sig."