The rich man's daughter(PRS)

Mona satte sig upp och sträckte lite på sig. "Det gör inget" sa hon bara tyst sen. Hon skulle väl inte kunna undkomma det här. Hon gned sig över huvudet där hon hade bandag då hon plötsligt hörde steg och Edward kpm in med en hare och två ekorrar.

Hilde såg på honom.
"Jag förstår dina avsikter och jag klandrar dig inte. Jag ber bara att du inte skadar henne." sa hon och mötte Edward i dörren, haltandes fram.

Edward såg på henne till Mona och sen tillbaka. "Jag ska inte skada henne, jag är ingen sådan man". Han gjorde bara det om han var tvungen.
Mona såg på Edward och svalde nervöst, hon litade på Hilde i alla fall, men skulle hon försvinna nu?

"Bra, tack." sa Hilde och slappnade av och satte sig trött på bädden där Mona låg. Hilde var än blek och borde vila men hon ville inte lasta Edward mer än nödvändigt och ville skydda Mona.

Mona såg oroligt på Hilde och drog upp sina ben till hakan. Edward såg på henne. "Så hur gammal är du prinsessan?" undrade han. Mona vågade inte riktigt möta hans blick utan bara mumlade "14".

"14?" sa Hilde förvånat och la sig ner så hon låg ytterst på sängen som skydd för Mona.
"Jag trodde duvar yngre." sa hon och slöt ögonen och suckade.
"Hon borde inte vara hr, vårt sällskap kommer fördärva henne. Hon måste hem snart." sa Hilde, varken hon eller Edward var bra människor. De var laglösa och gjorde saker som var förbjudna, olagliga.

Mona nickade sakta. "Det tror alla". Alla trodde hon var yngre pågrund av hennes längd, och kanske lite för att hon aldrig behövt utsättas för något som tvingats henne att vara äldre.
Edward sa inget mer utan började bara rensa det han fångat och steka det till dem. "Vem är det som vll ha henne?".

"En grupp män i skogen, men de har nog gett upp och dragit vidare för att finna ny lycka." sa Hilde och funderade.
"Sen en man som skulle betala mig, jag vet inte vem. Men alla är ute efter pengar." sa Hilde slött och höll nästan åter på att somna.

Mona stelnade till då Hilde nämnde männen och hon kröp ihop och vände sig så hon stirrade in i väggen, för att dölja sina tårar. Hon hade glömt bort dem ett tag men nu mindes hon.
Då Edward tagit henne då hon sov, som Hilde, så hade hon på sig en tunnare klänning, även om det inte var ett nattlinne.

Hilde sa inget mer då hon hade somnat trots att hon lovat sig själv att inte göra det. Men hon var trött och behövde återställning, hon ville bara få Mona hem i säkerhet. Hon orkade inte med herrskapsungar och hon, ja hade blivit fäst vid henne.