På havets botten.

Hon log trött mendan hon vände på huvudet och kroppen medan hon såg på honom.
"Är det sant?"

"Vad?"

"Att du kommer stanna här tills jag somnar?"Ögonen var glasartade och hon vred sig lite. "Kan jag få lite vatten? Det är så varmt.."

Han nickade.
"Jag stannar."
Han gick bort till kranen, och det kändes som om hans muskler var bedövade på något sätt. Vad höll på att hända med honom? Han hade aldrig känt något sådant här förr...
Han tappade upp ett litet glas vatten och räckte det till Aida.

Hon satte sig upp och tog tacksamt emot glaset med vänstra handen eftersom den högra gjorde så fruktansvärt ont. Hon drack och räckte tillbaka glaset.
"Tack."

"Varsågod", klämde han fram.
Hans huvud kändes grötigt. Jag är trött, tänkte han. Överarbetad. Men en liten del av honom visste att det inte var så.

Hon skrattade trött innan hon slöt ögonen.
"Du är trött. Jag ska försöka att sova okej?" Bara efter några minuter så sov hon tungt med handen mot kudden.

Men Co gick inte till sängs när Aida somnat. Han satt och såg på hennes lugna ansikte när hon sov, och känslan inom honom växte sig allt starkare. Vad var det med honom?

Hon andades lugnt och roboten kom ut för att städa och såg på honom.
"Doktorn ska jag göra iordning en säng?" Hon log och drog fram en filt.

"Tack", sa han hest.
Tröttheten vällde över honom när han lade sig ner och världen gungade honom sakta till sömns. Han drömde om Aidas ansikte.